Christina Williamsson Liw med Bob Ellis Combo med basisten Arne Willhelmsson och gitarristen Anders Färdal.

  Man ska ge sig ut. Så var det i går och så var det i kväll, då jag åkte in för en krogrunda den första av Norrtälje jazzdagar. Inmundigandet sträckte sig till en lättöl och en stor kaffe med bulle. Jag hade ju ätit och skulle köra hem. Men jag hann avlyssna banden på tre krogar, varav bilden visar ett.

  Då jag precis har fått mitt kaffe så hör jag en bekant röst och ser ett bekant ansikte, "Fjalan", en gammal skolkamrat från internatskolan på 60-talet. Det måste vara tio år sedan vi sågs på någon träff för gamla elever. Mycket har fallit vid sidan av under ett antal år. Nu hann vi i alla fall prata en del mellan låtarna och enades om att ses senare under sommaren för att hinna prata mer.

  När jag senare tog en promenad till Pub Hörnet satt en annan man och vinkade glatt, en av tenorkollegorna i kören vi samarbetar med. Det var bara att slå sig ned och avnjuta New Orleansjazzen med "Hot Jazz Group" i goda vänners sällskap. Sen gick jag en sväng till Gamla stans trädgård och där träffade jag en trubadurkollega, som jag hann utbyta lite information med. Och sommaren visade sin bästa sida för detta arrangemang. Sen behövde jag inte mer utan for glad hem.

När solen och värmen slår till som nu, då kan man inte förvänta sig några besök i lilla boden. Stiltje med andra ord och det är bara att ta det lugnt och själv njuta av sommarvädret. Själv föredrar jag skuggsidan framför solgasset och verkstan är behagligt sval att vara i, men där går inte som jag vill just nu. En muskel i armen är i olag och hindar mig i mitt arbete, så att jag har svårt att koncentrera mig. Skall förhoppningsvis få hjälp med den på söndag av alla dagar.

  Lyssnade på Kjell Lönnås sommarprogram, som naturligtvis handlade mycket om körsång och dess betydelse för människan. Det blev ett mycket givande och stundom roande program med mycket känslor och tankar. Det går i repris i kväll och finns att lyssna på på SRs hemsida för den som missat.

  I kväll får det bli en runda in till Norrtälje och starten på jazzdagarna. Då spelas jazz på alla krogarna, så det är bara att gå runt och lyssna in sig och så får man träffa lite folk samtidigt. Och i morgon blir det spelmansstämman på Väddö. Levande musik tre dagar i rad, det är väl så det skall vara på sommaren. 

Dagen blev en plockdag och det var bra. Flera saker kunde strykas från listan. Kvällen blev en höjdare i den levande musikens tecken. En snabb resa till Tobo och Folmusikinstitutet, där Mia och Mikael Marin bjöd på en fantastisk konsert på fiol och femsträngad altfiol. Det här paret har en sådan musikalisk frenesi och spelglädje så det fyller både rummet och sinnet och man vill inte att det skall ta slut. Det blev en blandning av traditionellt och egenkomponerat, ibland genialiskt sammanvävt till nytt symbios.

  En skiva går aldrig upp mot levande musik, då man kan se och höra hur allt växer fram, ibland med stämimprovisationer som överraskar även utövarna själva. Även om det var en bit att åka, så var det värt det över förväntan.

Dessutom hann jag träffa såväl sonen som gamla och nya spelmansbekantskaper, som också letat sig dit. Dit körde jag den snabbaste vägen, hem den kortaste. Det gick saktare, men själva resan i den vackra sommarkvällen var en upplevelse i sig.

For i går kväll in till Uppsalas fina utomhusscen Parksnäckan, där folkmusikgruppen Väsen, Mikael Marin, Olov Johansson och Roger Tallroth, firade sitt 20-årsjubileum med en fantastisk konsert. Dom kunde inte ha önskat sig en finare kväll, då det var stilla och kvällssolen kom fram mellan träden och fungerade som spotlight på hela scenen.

  En fantastisk kväll blev det med deras säregna kombination av folkmusiktradition, egna kompositioner, klangfärg, dynamik, musikalisk briljans och underfundig humor. Och folk kom och såg och hörde. Det kändes som familjeunderhållning av bästa märke, för alla åldrar fanns representerade i publiken. På den undre bilden är det paus, så halva publiken står i kaffekön.

En mycket regnig dag, som först bara manade till innesysslor men som sen fick en annan vändning. Den här helgen brukar ju vara vikt åt Körstämman i Skinnskatteberg, men den är ju inställd i år och då finns alltid alternativet med Nyckelharpstämman i Österbybruk. Och så fick det bli, efter att ha kollat programmet på nätet. Jag tog med mig mina instrument för alla eventualiteter och for iväg.

  Utomhusprogrammet hade fått flytta in i kyrkans hus och där pågick uppspelningar i ett improviserat program när jag kom. Efter en stunds lyssnande och hejande på gamla bekanta beslöt jag att bidra till programmet med min bondkomikervisa, som jag har efter Göran Ryder. Det blev ett bra avbrott bland alla låtarna.

  Senare, när det officiella programmet var slut, fick jag en trevlig spelstund med en grupp skickliga spelmän i samma sal. Sen var det dags för konsert i brukskyrkan, en minneskonsert över Anton Jernberg som föddes för 100 år sedan. Det blev Jernbergslåtar, både nya och gamla, av en grupp spelmän under ledning av Per Gustav Jernberg. Jeanette Evansson och Sven Ahlbäck får väl ses som de främsta företrädarna som specialstuderat den fioltraditionen, men där var även deras elever och Ekeby spelmän och klarinettspelmannen Pontus Estling. Det blev ett omväxlande program av hög klass.

  Jag var nöjd efter detta och for hem. Satte på TVn och hamnade mitt i en konsert med den fantastiske australiensiske gitarristen Tommy Emmanuel och hans munspelande vän Bob Litell. Det blev en nästan magisk musikupplevelse. Så denna dagen blev mer fylld av musikintryck än jag kunnat föreställa mig, regnet till trots.

Dagen böjade med lackning i verkstaden, som sedan blev obrukbar av lukt och dammrisk. Gjorde istället klart på vedbacken så jag kunde täcka maskinerna. Övade sedan en del inför kvällens vårfest med Samfundet Visans Vänner och packade ned lutan och gitarren i sina fodral och klädde om, så att allt var klart för avfärd.

  Det var tur, för sedan somnade jag i läsfåtöljen och sov som en stock tills klockan var 16.28 16.30 skulle jag hämta Ewa i Norrtälje, så den ekvationen höll inte riktigt, insåg jag snabbt. Det tar 25 minuter dit. Lyckligtvis fungerade mobiltelefonen, men sen blev det ilfärd i regnet. En halvtimma sena anträdde vi färden från Norrtälje och allt gick väl tills vi närmade oss norra infarten till Stockholm. Där var tvärstopp på E4 och vi tog oss fram en meter i taget i köerna. I 10 km/timmen gjorde jag en järv omkörning av en långtradare, på fel sida dessutom.

  Festen skulle börja klockan sex, men när vi kom fram till Stora Essingens församlingshem strax före sju, skulle dom just börja ta mat, så det var ingen fara. Flera än vi hade suttit fast i trafiken, så allt var försenat. Efter en knappt tilltagen meny för 200 kr kuvertet flyttade vi in i den mindre salen och övergick till vissjungande.

  Inledningen av programmet stod Torsten Arnbro för med en knippa mycket fina visor mycket proffessionellt framförda. Sedan följde en kavalkad av samfundets medlemmar till sena kvällen, ingen nämnd och ingen glömd, som sjöng ett par visor var, flera mycket hörvärda. Några nya bekantskaper gjordes också, vilket alltid är kul. Vårt eget framträdande rymde en Bellmanepistel, en av Ewas egna visor och en av Olle Adolphsson, som jag sjöng själv, allt väl mottaget. 

  Hemfärden blev sen, men då hade regnvädret upphört och jag kände att sovstunden före avfärden hade varit väldigt välgörande, för jag var fortfarande helt klar i knoppen. Släppte av Ewa i Norrtälje och var lyckligen hemma 00.30

I går bevistade jag Taubefestivalen på Rådmansö och det blev en heldag med Taubes melodier och texter framförda på mångahanda sätt. Första passet behandlade mer okända Taubevisor, som Kjell Åhlander berättade om och som framfördes av de alternerande vissångarna Olle Sewerin och Lennart Brynielsson, som båda ses på bilderna ovan, Olle indansande som Rönnerdahl i Sjösala vals vid eftermiddagens körkonsert i kyrkan och Lennart i lyssnande pose på förmiddagen. Genom deras framförande blev de här mer okända visorna nya trevliga bekantskaper.

  Sen följde en timma med tonvikt på Taubes melodier, suveränt framförda av Ann-Marie Henning på piano och flöjt och Magnus Marcks på kontrabas.

  Efter lunchpaus blev det sen allsång med spelmansackompanjemang i kyrkan under kyrkoherden Anders Skagerströms ledning och därefter körkonsert med "Våra skärgårdars kör", som består av sångare från Roslagen, Kökar och Åbolands skärgård. Ett rikt och omväxlande program som inte bara gav underhållning för stunden utan finns kvar i hjärnan en god tid framöver. För mig personligen var det en lisa för själen att bara finnas där under dagen.

Så var den över den jättelika TV-showen, som antagit sådana enorma proportioner att den snart inte är hanterbar längre. Man tycker nästan synd om det landet som tar hem segern och får uppgiften att arrangera nästa års jippo.

  Nu blev det Norge och dom är värda alla gratulationer till själva segern. När Norge vinner, då gör dom det med egen norsk folkton, vilket Sverige alltid har haft väldigt svårt för. Flera andra länder, som vågat satsa på det egna landets musiktradition, har också placerat sig före Sverige i resultatlistan i år.

  Malena Ernman gjorde dock ett fantastiskt framträdande och har istället vunnit svenska folkets hjärta och en ny stor publik till operascenen, vilket inte är det sämsta. Och en 21-plats bland 40 tävlande länder är ju en plats i mitten av startfältet, så vi skall inte vara ledsna för det.

  Men svenska låtskrivare har en benägenhet att göra versmelodierna alltför anonyma och lägga dem i ett alltför lågt register, för att de skall komma till sin rätt, i den mån det alls är några melodier att tala om. Sen lyfter det i refrängen, men det räcker alltså inte. Det är inte första gången och i går kväll förmådde inte heller ljudteknikerna ge det låga partiet den uppbackning som behövdes. Där fanns tydliga hack i ljudnivån, som om någon satt och rattade lite på måfå vid mixerbordet.

   Segerjublet lär bli enormt på Karl-Johan i dag, då Norge firar sin nationaldag med detta i bagaget. Det är bara att glädjas med garnnlandet och även med det andra nordiska landet Island, som knep andra platsen med sin fina ballad. Där fanns det också melodi hela vägen.