Vinden har mojnat och solen manade till uteliv. Vedhögen har fått största uppmärksamheten, men jag började tidigt med att sortera grovsopor, då de kommer att hämtas av renhållningen den här veckan. Tre högar: brännbart, elavfall och metallskrot. Deponimaterialet får man tydligen köra dit själv.       

  Sen har jag ömsom kapat tunnare bångar och spräckt tjocka klumpar, så dom blir hanterbara. Det är alltid en utmaning. Lättast är rakvuxna granbitar att besegra. Dom ger sig ganska snart. De värsta är knotiga häggstammar, som jag har en hel del av i år. Dom får man verkligen leta bästa spräckytan på och kämpa med en god stund med slägga och kilar. Det är alltid lika tillfredställande när dom faller isär. Det är ändå knappt att klingan biter på dom, ett mycket tätt virke, som måste ge tillbaka lika mycket energi i spisen som dom har tagit att spräcka. Lite finröjning har jag också hunnit med för att öka utsikten.

Det här är Kasper, min närmaste vän just nu. Han ligger ju här på sin favoritplats under bordslampan. Han vill gärna vara med, mitt i det man håller på med och är oerhört tillgiven. Men så är det också jag som befriar honom från alla fästingar, som älskar att gömma sig i hans tjocka päls.

 Jag har aldrig haft ett eget husdjur men tagit hand om många, som andra burit hem till huset eller jag själv har upplåtit mark åt. Jo hönsen var jag väl delägare i, men annars har det varit katter, kalvar och hästar och boxern Chaplin, som jag vårdat åt andra. Det har på det hela taget gått bra och skänkt både nöje och erfarenhet men också mycket oavlönat arbete. Men den erfarenheten är mycket värd. 

  Jag bar hem en kattunge från bondgården en gång, när jag var barn. Men den blev, till min stora sorg, tillbakaburen, då min fader inte ville ha katt i huset. Detta var ju egentligen märkligt, då vi bodde på en gammal gård på landet och det hade kunnat bespara honom en hel del musjakt. Dessutom blev han på äldre dar mycket kompis med vår katt Tussen, som satt på stranden och väntade på småfisk, när gubben var ute och metade.

  Våra nuvarande katter flyttade med från det förra vistet och fann sig snabbt tillrätta här i skogen, där dom har stora revir att ströva i och en väldig frihet.

Vaknade onödigt tidigt men gick ut och njöt av fågelsången, som var intensiv trotsden disiga morgonen. Gick in och hämtade min lila bandspelare och spelade in en hel bandsida med mikrofonen liggande på vedtraven.

  Sen avtäckte jag vedkapen, filade upp klingan och tog mig an den samlade vedhögen. Det har jag sen fortsatt med i omgångar under dagen med diverse raster för mat och vila. Den där förvandlingen från krokvränger och bråtiga bångar till kapad vedhög är rätt fascinerande. Ännu tydligare blir det sen när de tjocka bitarna har blivit kluvna. Det lär nog blir ett par dagspass till innan jag kan börja klyva, för en del bitar måste spräckas innan jag kan kapa upp dom. det gör inget. Kroppen mår bra av den här gymnastiken.

  Ett projekt om en ny inkomstkälla håller på att ta form i huvudet. Den gamla skallen har inte slutat producera idéer, så vi får se vad som kommer ut av det här. Tids nog skall det bli synliggjort. Påsken är över och jag har överlevt den i år också. Det känns bra.

Dagens beting det var, att få hallonhäcken färdigrensad och toppad och nu är det gjort.  Raderna bytte färg från gråmellerat till brunt, då alla torrpinnar kom bort. En riktig vårdag i trädgården. Min far skulle aldrig ha kunnat tänka sig att vara ute och arbeta i trädgården på långfredagen. Det var ju helgerån. Men han hade en annan tro.

  I går kväll sjöng och spelade jag med kyrkokören i kyrkan. Vi var femton i kören och hälften så många i bänkarna. Jag deltar i detta för musikens och umgängets skull. Ceremonielet känns mig lika främmande nu, som när jag i barndomen tvingades bevista alla gudstjänster far spelade på.

  Jag återkommer till frågan: Varför kallar sig religiösa människor för "troende". Dom vet alltså inte att Gud finns, dom bara tror det. Vad är det då att hålla på med alla dessa ritualer? Och trosbekännelsen; som slutar med att "jag tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv"; Varför då skapa en motsättning mellan detta och dem som tror på historierna i "Det okända". De handlar ju just om detta, några andar med evigt liv som kommer och hälsar på. Det kan man väl tro på lika väl som något annat.

  Man kan säkert sjunga en stump för dom också, så blir dom snälla, om dom nu skulle vara där i något annat uppsåt. Mors! du gamle ande! Kan du hjälpa mig att lösa de problem jag just nu står inför?

Man måste tillåta sig att uppleva levande musik. Roslagens Vokalensemble gav två fullsatta konserter i Norrtälje i söndags. Jag var på den första och blev både rörd till tårar och hänryckt av vackra klanger och rytmik. Karin Eklund, en av landets främsta körledare, har på kort tid skapat denna ensemble, som imponerade med sin kunnighet. Tack för det.

  Måndagen ägnades i första hand åt trädgården i det vackra vädret, men jag var också en snabbtur till Stockholm för kostymprov inför nästa filmuppdrag, ett reklamjobb som skall filmas i morgon. Där får jag ikläda mig min senaste yrkesroll som skolvaktmästare och det kändes ju invant.

  I dag har jag fått på sommardäcken, så bilen är rustad för sommarens färder. Vart hän? Tja, säg det! Kanske till någon spelmansstämma.

Snödropparna och skillan blommar i gräsmattan. Fruktträden blev nästan klara i går. Mängder av luftskott har blivit avverkade och en del grenar gallrats ur. Man skall kunna kasta hatten genom kronan, sa morfar, som var trädgårdsmästare. Tog vara på en stor del av dagen utomhus, då vårvärmen slog till.

  Kvällen ägnades åt Babben och sen "Brottet och straffet", där mycket påminde om vad jag själv var med om att spela in häromdagen, liknande miljö och liknande brottsoffer. Men den överintendenten har man lite svårt att känna sympatier för.

   Lagom när vi var färdiga med ICA-reklamen i fredags, fick jag förresten beskedet, att jag fick rollen jag provfilmade för förra veckan. Den här gången skall jag spela skolvaktmästare, en inte helt obekant uppgift. Lite rör det på sig.

  I eftermiddag blir det att åka på körkonsert med Norrtälje Vocalensemble. De gör två konserter i Rodenkyrkan och det blir säker hörvärt. dagen för övrigt har just börjat.

Bilden ovan är en typisk vårvy från Norrskedika, där gårdagens auktion var.

Solen har lockat mig ut, fast ena benet tjurar. Fruktträden har länge stått och ropat på att bli beskurna, men det har varit så mycket snö att dra omkring med stegen i, så det har fått vänta. Men nu är det grövsta gjort. Jag skall finputsa lite nästa vecka, då det nog har torkat upp lite. I alla fall blev dom mycket mer genomskådliga uppe ifrån mitt fönster.

  Tranorna ropade nere vid sjön i morse och det är full fart även på småfåglarna så snart solen tittar fram. Läste någonstans, att näktergalen har minskat i antal med en tedjedel på några år. Det är illavarslande. Få se om vi får höra den i år nere vid Gisen.

Jag behövde ut i skogen för att rensa hjärnan och röra på muskulaturen. Jag gick den invanda stigen, korsade stora vägen och lät mig omslutas av granarna. Så rundar jag berget och plötsligt öppnar sig en ny vy. Här har man nyligen gjort en avverkning och den gamla skogen har fått ge vika. Det är väl tidens gång. Det gamla skall bort för att ge plats åt yngre plantor. Jag känner inte längre igen mig. Den invanda stigen får ta en ny riktning, för att jag skall komma ut på andra sidan. Jag börjar själv alltmer känna mig som en gammal stormvriden kroktall, vresig men seg i virket. Jag klamrar mig kvar på klippan så länge det går.