Grundmålningen hade inte torkat ordentligt ännu på stolarna, så det blir att vänta ett tag med nästa strykning. Men jag har ju hyfsat varmt i verkstan, så det var lite konstigt. Passade på att spackla i några mindre sprickor och håligheter, så får jag slipa det samtidigt sen. Får ändra lite på dagordningen för dagen, men det gör ju inget.

  Gårkvällen ägnade jag åt ensembleövning i Estuna inför en kommande mässa, som skall framföras i två kyrkor med två samarbetande körer och instrumentalensemble. Där finns alltid lite att öva på.

Detta är läget när fredagen börjar. Vid eftermiddagstid är högen förvandlad till två stolar som man kan sitta på. Nu skall dom ha ny färg också, men det får bli nästa veckas äventyr. Nu måste jag förbereda kvällens och helgens småbarnsbesök.

Det är en gammal regel, att korrekturläsning skall ske av någon utomstående, som inte vet vad som skall stå där. Nyss blev jag upplyst av en vänlig person, att ett ord var felstavat i rubriken på min nya hemsida, som snart legat ute i tre veckor och som jag själv kunnat titta på sedan i början av december. En bokstav fattas, men om man pratar lite sluddrigt så går det bra. Pinsamt naturligtvis, men det skall snabbt bli åtgärdat. Konstigt att ingen har reagerat tidigare, eller så vill man inte lägga näsan i blöt. Mycket tacksam mot den som gjorde det.

Vissa dagar försvinner liksom utan synbara resultat. Gårdagen var sådan. Marknadsföring innebär mycket letande efter adresser och petande med att fylla i uppgifter på ställen där man vill vara synlig. Det mest synbara blev en bunt kuvert som skall iväg. Resultatet kommer förhoppnigsvis att visa sig i bokningskalendern så småningom. Övning syns inte heller, men resultatet skall förhoppningsvis märkas den dag man står på scenen.

  Gråvädret lockar inte till utejobb, men temperaturen är på noll och det är lugnt, så det kanske blir en vända med veden i alla fall i dag i väntan på nya uppdrag i verkstaden.

Hämtade på morgonen hem en del möbler för reparation. Det är roligt att se hur man har försökt laga ibland. Hellre tejp än tretumsspik, men det tar tid att få bort klistret. Gamla gustavianska stolar, som någon har suttit och vägt på så benen har lossnat, skall limmas om. Ett spelbord, där ena skivan har spruckit i två delar, skall limmas. Och så det lilla bordsbenet som gått av. Det är helt nu. Stolarna tar lite mer tid, för de måste limmas i omgångar.

  Medan en limning torkade tog jag en stavpromenad till affären med ryggan. Det blir två kilometer och lite packning på hemvägen. Lagom för att man skall känna att man rört på sig. I går blev jag sittande med olika saker ända tills det blivit mörkt, men då liksom skrek kroppen att jag måste ut. Så det blev pannlampa på och en runda på småvägarna runt huset innan nästa övning.

Det kommer in nytt jobb i verkstaden, på rekomendation av tidigare kunder. Det är naturligtvis den bästa vägen att få kunder, ty den kostar inget, samtidigt som den talar om att den tidigare kunden varit nöjd.

  Gårdagen ägnade jag nästan helt åt vila, utom för hjärncellerna, som ägnade sig åt DNs söndagskryss. En lugn promenad blev det också, men för övrigt tittande på en del TV-repriser.

  "Morfars farfars far och jag" har varit en intressant serie att följa. Det har som utgångspunkt handlat om släktforskning men gav så mycket mer av kringhistoria om samhällsutvecklingen under de senaste två hundra åren. Samtidigt som man fått inblickar i var man kan söka information, har man fått se gamla filmer och foton och en del nyinspelade dramatiserade filmsekvenser om olika händelser osm man funnit i dokumenten. Skickligt hopkomponerat material sompresenteratsi ett mycket välgörande lugnt tempo. Heder åt den producenten.

  I dag är gråväder och skall bli musikövande i olika former.

I går kväll hade jag ett sent och lite ovanligt, men mycket lyckat gig. Vad ger man en nybliven folkpensionär, som har vad han behöver materiellt sett, men som kan hundratals vistexter i skallen och älskar att sjunga, men inte har något forum att sjunga för och inte själv spelar något kompinstrument.

  Jo, man bjuder honom helt ovetande på restaurang, skaffar honom en publik, d.v.s släkten, äter en god middag, utan att avslöja att han själv senare skall stå för underhållningen och ordnar ett komp, som anländer lagom till det är dags för uppträdande. Kompet var alltså jag det, medförande gitarr och sångmikrofon, för det var viktigt. Och han bangade inte ur skall jag säga. Det blev uppträdande med bravur.

  Mannen visade sig kunna större delen av Cornelis repertoar i skallen, långa visor av Stefan Demert och Allan Edwall och naturligtvis Taube. Det var bara att försöka hitta lämplig tonart och sen körde vi ett par timmar visunderhållning med lite kaffepaus i mitten. Jag tror inte dom kunde ha gett honom en bättre present. Kul var det, som improviserat musicerande ofta är, och just överraskningsmomentet för huvudpersonen gav ju en extra krydda åt kvällen.

Överst Björn Lindroths visionära akvarell av ett blivande skepp och under den färdiga briggen Tre Kronor. 

   Som tidigare meddelats, håller jag succesivt på att gå igenom gamla sparade VI-tidningar, för att minska samlingarna. Ofta sker detta numera mitt i natten, i vargtimmen, då jag ofta har en vaka och finner för gott att stiga ur sängen. Det är intressant, för man hittar saker som under de gångna åren nått en ny dimension. Så var det i natt, då jag bläddrade i ett nummer från 1995, som slumpvis låg i högen.

  Där hade Lasse Vestman rapporterat från en presskonferens på Sjöhistoriska museet, där några entusiaster med Björn Lindroth i spetsen berättat, att man skulle bygga en brigg. Meddelandet mottogs med stor skepsis av marinens folk och rubriken löd; "Det här går aldrig, säger marinen". Och dock seglar hon nu, briggen Tre Kronor. Jag har inte själv varit ombord, men jag har spelat för hennes vänförening och sett henne begå sin jungfrufärd, sommaren 2007.

  Det tog några år längre än de förutspådde, men hon blev till. Det gäller att ha visioner, även om folk ibland tycker att man är tokig.