På morgonen var jag på möte med försäkringskassa, kommunens personalkonulent, min chef och min fackrepresentant. Mötet slutade med att jag kände mig mer ställd mot väggen än jag förväntat, då det klart framstod, att försäkringskassan inte tar några ekonomiska hänsyn i sina beslut. Endera får konsulenten plocka fram ett ersättningsjobb före sista maj, eller så får jag göra det själv. Annars står jag förmodligen även utan sjukpenning. Den jag kände mig ha mest stöd av var faktiskt min fackrepresentant, som visade en konstruktiv vilja att hjälpa till. Det rör sig om att klara av sex månader fram till pensionen.

  Bopkslutet och deklarationen visade heller inte något upplyftande resultat, men jag kommer att få en hel del tillbaka från staten, som dom har haft till låns alldeles i onödan. Vi enades om att ändra på det systemet.

  Direkt efter dessa administartiva möten for jag till Stockholm för en reklamfotografering. Där fick jag istället stå med ryggen mot kameran, tillsammans med nio tanter i skiftande utstyrsel. Ett par av dem kände jag igen sedan tidigare. Bilden av våra ryggtavlor kommer att synas i tunnelbanan om en månad, så det blir väl att ta sig till stan då och titta. Sen kan ortstidningen skriva: "Fattig trubadur hängd i tunnelbanan!"

Bilden ovan är från Barnhusviken, som jag plåtade på väg till plåtningen.

Tänk så trevligt det är, när telefonen ringer och en pigg röst säger: "Hej, Det är Sara på SVT, har du lust och komma in och leka frågesport med oss på onsdag?" - "Klart jag vill", säger jag. Jag får gage för avancerat statist  och lunch, och det gör inget om jag svarar fel, för programmet skall aldrig sändas. Dom skall bara testa olika programledarämnen och behöver försökskaniner. Så går det till. Inget lämnas åt slumpen. Det är precis vad jag behöver just nu, leka kanin. Nej, men om jag skulle komma med i en riktig frågesport, som jag har castat till, är det klart bra att ha känt på situationen i förväg.

Bilden nedan är från gårdagens promenad. Dagens blev bildlös men skön ändå i vårvädret. Blåmesen hov upp sin röst lite försiktigt, som om han inte var riktigt säker på att det var dags. När jag ändå var i farten ute kapade jag ned några störande element i naturen och drog hem till vedbacken. Omgivningen blir allt luftigare.

Gårdagen blev en utflykt till Saltsjöbaden, en tågresa som jag inte har företagit tidigare, men som bjöd på fina vyer över sjön. Anledningen till resan var ett statistuppdrag för en reklamfilm, ett 15 sekunders inhopp som fiskargubbe av den typen som finns på hötorgsmålningar, med sydväst och snugga ni vet.

  Enda problemet med det var att laxen på närare 6 kg, som jag skulle visa fram, inte höll för sin egen tyngd utan blev allt trasigare för varje tagning. Den var nog inte helt färsk, för jag har burit laxar förr utan problem. Det hände ju att man fick någon i näten, när vi bodde på Väddö. 

  Efter en snabbvisit hos havande dottern hann jag även med lite körsång på kvällen. Vi var fler gubbar än damer för ovanlighetens skull, så jag sjöng altstämman för skoj skull. Livet är fullt av utmaningar i stort som smått.

Statistföreningens Guldtackegala visade sig vara en sorts otyglad happening utan fast program. God mat var det i alla fall, när det blev så dags, och ett par kändisar som prisutdelare, Dogge Doggelito och Uffe Larsson. Guldtackor utdelades till bästa manliga och kvinnliga statist och till bästa barnstatister.       

  Bästa och sämsta produktionsbolag utkorades också. De senare, som var "Nordisk film", hade inte velat komma och hämta priset, som är en doja med kaktusar i, dekorerat omgärdat med taggtråd.
  Sen var det uppträdanden med kareokesång, en visa av undertecknad och diktläsning av en annan kollega. Ingen nämnd, därför att jag glömmer alla namn om jag inte skriver upp dem, och jag var inte på det humöret. Saker hade hänt innan, som gjorde mig något distraherad. Det påverkade tyvärr även mitt framträdande. Jag hoppas kunna ta igen det en annan gång.

Bilden är en scen ur August där jag agerade Stins. 

Nästan klarblå himmel och minus fem grader. Lite pudersnö täcker gräset, men knappt tillräckligt att dra kälken på. Jag skall dra hem ved från min röjning. Går det inte i dag får jag vänta.

  Till kvällen väntar Statistföreningens Guldtackegala, där olika priser skall utdelas, för bästa statistinsats bl.a Jag skall underhålla med någon visa är det tänkt, så gitarren skall med. Något produktionsbolag skall få "Dojan" för att dom inte har skött om oss statister ordentligt. Det är vi som befolkar den svenska filmen.

  I går kväll ringde dom från SVT om ett litet sketchinslag, där dom behövde en gubbe som jag, fast lite äldre. Det blir till att förställa sig lite då och ta fram käppen. Inspelning torsdag morgon.