Sommartid och vårväder. Ut och rör på er! Två promenader har det blivit i dag, hittills, en till affären och en utan mål, med sambo och ett barnbarn i vagn. Trevliga små hästekipage möter efter vägen. Fjärilarna är ute och prövar vingarna för första gången. Vi såg tre sorter. Andra märkliga varelser tittar på en längs vägen. Alla vill ut i solen.

  Ägnat innetiden åt nyckelharpsövning. Harpan har varit på undantag alltför länge och jag vill återvinna förlorad repertoar. Den finns någonstans i hjärnbarken men måste letas fram och färskas upp, så fingrarna vet vart dom ska automatiskt. Sen har jag även satt upp ett par nya mål för min övning, låtar som bör finnas i repertoaren på begäran.

En dag med lite vinter, nysnö och stundtals sol! Men koltrasten lät höra sin sång för första gången, när jag tog min promenad, och snön lär vara borta till kvällen. Det tycks vara värre i mina gamla hemtrakter i Småland.

  Har ägnat mycket tid åt min marknadsföring och planering inför kommande  program och nu skall det övas. Mandolinen har också blivit färdigreparerad och väntar nu på nya strängar, som naturligtvis måste beställas. Det är inget dom håller i lager längre. Dom borde skämmas. Jag vill ju höra hur den låter så snart som möjligt.

Vädret inbjöd till promenad och det fick bli den gamla banvallen ned till byns centrum och gamla landsvägen hem. Vyn över den igenvuxna kyrksjön ser just nu ut som en pastellmålning. En gång var vattennivån två meter högre, när en dammlucka brast nere vid Skebobruk och hela Närdingen sänktes i ett slag. Den blev sedan aldrig återställd och hela verksamheten vid bruken fick ändras, när det inte längre gick att frakta järnämnena med båt.

  Så lite är tillvaron att lita på. När en dammlucka brister riskerar mycket av det som byggts upp där nedanför att gå förlorat. Sen vill det till att alla hjälps åt och drar åt samma håll, om det raserade skall kunna rekonstrueras. I Skebo blev det aldrig så. Därför ser sjön ut som den gör i dag.