Vaknade tidigt och gav mig ut på cykeln innan gästande syster och svåger hade vaknat. Den gamla grusvägen bjöd på idealiska förhållanden med sol och långa skuggor. Fåglarna gjorde mig sällskap. En skogsduva vandrade stillsamt längs vägkanten, mycket obekymrad om mig, och sädesärlan satte sig i en grantopp och spanade. Troligen hade hon ungar i gräset vid vägkanten. Nere på åkern vadade rådjuret i det höga gräset. Hon spande ibland men jag hade vinden emot mig och stod still, så hon gick lugnt vidare.

 Resan till Bingsjö anträddes med nyservad bil och allt kändes bra tills jag hade tagit en rast någonstans uppe på skogen. När jag skulle fortsätta färden kom det skorrande missljud någonstans underifrån och det skramlade ibland när jag accelererade, men sen försvann det när jag fick upp farten. Misstänkte trasig ljuddämpare men gitte inte undersöka saken närmare i regnvädret. Det fortsatte likadant hela vägen under turen i Dalarna och ända hem.

  I dag var jag till bildoktorn, som konstaterade att det bara var en klammer som ramlat bort. Den skulle hålla ihop avgasröret med själva ljuddämparen. När man svängde kraftigt eller ökade farten gled delarna isär och missljudet uppstod. Jag fick åka in till Norrtälje och hämta en klammer. Sen tog det en kvart för åklagaren att få dit den och nu är allt frid och fröjd igen. Sådan tur har man sällan när det gäller bilar.

  Eljest har detta varit en ren semesterdag, då intet influtit av arbete annat än det jag har att öva på för kommande engagemang. Ett delmål denna sommar blir att få in "Fiolen min" i fingrarna och ryggmärgen. Nu har jag satt det på pränt, för att skapa lite extra motivation att öva.

  Bilden ovan är från Navardalen, tre mil norr om Älvdalen. Där finns en vildmarksrestaurang och stuga att hyra, om man vill ut och fiska öring. Naturen är sådan att man tror sig förflyttade till Alaska.

Vaknade strax efter sex med sol och klarblå himmel efter allt regn. Snabb frukost och sedan på cykeln ut en milrunda. Borta vid inägorna bortom masugen var det full aktivitet. Ett par tranor i skogskanten, ett rådjur med två kid, som hoppade omkring i det höga gräset och lite längre bort ett till, som gick över vägen och sen stannad och poserade bland hundlokan. Bättre start på dagen kan man väl inte önska sig en sommarmorgon.

Vaknade kvart över fem i vanlig ordning och såg att det var sommarens finaste morgon. Beslöt tämligen snabbt att ta mig ut och ramlade ur sängen. Fixade fikatermos och letade reda på spinnspöet och fiskeväskan. Mask stod inte att uppbringa trots förra veckans regn, så mete blev det inte tal om.

  Bilen ett par kilometer och sedan en kilometers promenad genom skogen ned till Fansjön. Mina snitslar satt kvar, men där jag gick torrskodd förra sommaren var nu 2 dm vatten. Myggen var besvärlig i skogen, men nere på klipporna vid sjön var det fritt. Småabborren simmade efter spinnaren ända in till stranden, men ingen större fisk dök upp och visade något intresse. Det gjorde däremot lomparet, som demonstrerade sin färdighet att simma under vattnet. 100 m verkar inte vara något problem.

  I skogen var det fart på fågelsången, men ingen kunde mäta sig i styrka med den bofinkstämman, som jag hörde i går i Vallahallavägens allé. Den bar rakt genom trafikbruset. Det måste vara miljöbetingat. Endast den som kan överrrösta biltrafiken kan få en maka.

  En lätt krusning i asptopparna kring tomten, annars lugnt. Det blir en riktig sommardag och jag har en hel lista med småsaker som skall åtgärdas. Vi får se tilll kvällen vad som hanns med.

Sådana är dom, vinbärssnäckorna, sabotörer! Vad gör den en och en halv meter upp på väggen? Jo äter upp min affisch och lämnar skitkorvar i olika färger vartefter. Det är snyggt. Dessutom äter dom upp mina tagetesblommor i rabatten, inte något annat men just tagetes. Vad har den blomman som inte dom andra har? Naturen upphör aldrig att förundra.

Tranparet var ute på spatsertur Vid Kristineholm, men jag såg inga ungar. I skogen vid stora stenen var det däremot ett väldigt liv, när jag tog en kvällspromenad. Det var större hackspetten som hade bo i en asp och ytterligare ett fann jag på hemvägen med samma symfoni.

Perfekt morgon för skogspromenad och jag tog rundan till röset, som bör bli en mer allmänt känd sevärdhet. Det var mycket regnfukt kvar i marken och på trädgrenarna och där solen träffade steg röken som dansande älvor. I aspkyrkan är det fortfarande bara grenverket mot himlen, men snar är där ett mäktigt lövvalv. Man skulle kunna annordna en folkmusikstund där med vallåtar och kulning uppe ifrån röset.

Hela trädet var fullt av blommor och humlor.