Vi har låtit våra vinteräpplen sitta kvar på trädet och nu kommer dom väl till pass för hungriga fåglar. Här är det Björktrasten som hälsar på.

Vi tittade ut efter TV-soffan i går kväll, så var det ett tjockt snötäcke och såg ut som ett julkort i lampskenet. Jag vaknade sen klockan fyra och insåg att jag hade en timmas vaka framför mig. Steg upp, drog täckbyxorna och en varm jacka  utanpå pyamasen, jägarstövlarna och vintermössa och gick sen ut i natten och skottade undan och borstade av bilarna till morgonen, då sambon skulle in till Norrtälje.

  När jag senare på morgonen vaknade igen, hade det kommit lika mycket till och snön har stundtals vräkt ned. Jag tog en promenad ned till affären, då jag saknad grädde till den Jansons frestelse jag föresatt mig att tillaga till kvällens knytkalas med kören. Vi skall ha långövning på eftermiddagen med lite fest efter. Var och en tar med käk av något slag för fyra personer, så blir det en intressant buffé.

  Jag blev ordentligt varm på hemvägen, då gångvägen bara var plogad halvvägs, så det blev snöpulsning sista biten. Jag håller matchvikten.

Dagens cykelutfärd var ganska planlös, men förde mig till ett ställe jag aldrig tidigare besökt, ett ställe dit solen inte når, åtminstone inte så här års. En oemotståndlig skogskörväg lockade mig att lägga i ettans växel och sakta trampa mig fram, tills vägen tog slut och övergick i en smal gångstig. Vägen förde mig runt till den branta norrsluttningen söder om kyrksjön och slutade vid en murken lada.

  Följer man stigen vidare kommer man upp vid fornborgen. Ladan kan möjligen haft någon funktion för sjöfarten, på den tiden sjön ännu var farbar. Nu är där bara vass sedan den stora sjösänkningen. Men det finns även igenplanterade inägor i närheten, så den har kanske bara rymt hö. Nu återgår den sakta och obevekligt till naturen.

  I slänten mot sjön står en jättetall, vars rot är flera gånger så tjock som normalträden runt omkring, och där finns också offantliga granar, som man står lite vördnadsfull inför.

Vi hade i alla fall inte tur med vädret, men femton entusiastiska skogsluffare gav sig ändå ut på Roslagens Naturskyddsförenings exkursion i skogen norr om Edsbro, närmare bestämt vid Blommenskärren väster om Lissnorrsjön. Huvudsyftet med träffen var, att finna en del sällsynta taggsvampsarter och andra rödlistade svampar, som kunde påminna om skogens skyddsvärde.  

  Detta hade inte nått mig av förhandsinformationen, men var ändå rätt intressant. Själv är jag ju i första rummet mer intresserad av svamparter som man kan lägga i stekpannan och sådant fann vi också i riklig grad. Rätt som man gick där, stack kantarellerna upp sina gula trynen i stora kollonier. Jag var dock inte försedd med korg, så andra fick ta hand om det jag fann. Regnet har småstrilat hela tiden men inte besvärat oss nämnvärt, då alla klätt sig förståndigt.

  Extra intressant i gammelskogen var flera gamla bronsåldersrösen och en tydlig kolbotten, där man lätt kunde tänka sig har det sett ut när milan stod där. De flesta av mina bilder blev tyvärr lite suddiga på grund av fukt på linsen.

En liten fjällskivling av obestämd art, en röksvampskolloni och ett par "Stora haröron", märkliga och vackra skapelser i svampskogen.

  Helgen har i stor utsträckning ägnats åt släktumgänge, gemensamt och på olika håll, och känns på så sätt mycket väl använd. Inför gårdagens besök av syster och svåger var jag ut en snabbtur i skogen runt huset och plockade lite trattkantareller till såsen. Sambon hade lagat till fläskfilé och en dessert av ingefärspäron av egen skörd enligt gammalt recept. Mycket gott.

  Innan dess hade vi hunnit med en lång skogspromenad och funnit mera matsvamp, stora bleka taggsvampar, och massor av annat i svampväg att bara betrakta. Det är ett mycket rikt svampår i våra trakter, men allt ska man ju inte äta.

  I natt har det varit under noll, för det låg frost på bilrutan. Hösten är obevekligen här och det blir allt färggrannare i lövverket. Det är bara att sätta fyr i spisen.

  Dagen skall ägnas åt en del jobb i verkstaden samt att bekanta mig med ett nytt datorprogram.

Det lyste till plötsligt i plommonträdet och jag måste kolla vad det var. Där satt en Amiralfjäril stor och grann, tydligen ditlockad av fruktens sötma. Enligt min insektsbok är den "en årlig invandrare söderifrån".

I våras var här bara en stubbe efter ett äppelträd, precis som den bakom. Men skam den som ger sig tänkte roten och nu ser den ut så här.

Dagens motionsrunda blev en kombination av cykling och skogsluffande. Ville kolla en stig jag sett och tog med svampkorg. Stigen förlorade sig i tassemarkerna men en del svampar hamnade i korgen. Taggsvamp, Karl-Johan, Kantareller, en Aspsopp och en fin Stolt fjällskivling. Dom är nu rensade och förvällda för vidare användning.

  Förmiddagen har jag ägnat åt att tillverka bildskivor till deltagarna på fiskefärden. Men nu manar solen till mer utejobb, vedkörning eller gräsklippning. Torrast vinner. Det har regnat ordentligt i natt, men veden ligger under plast.