Så har det varit i dag. Först en stunds övning på morgonen, sedan iväg till Vallentuna för en "Sopplunchspelning" i Åbybergskyrkan för ett trettiotal pensionärer. "Toner till tanke och trevnad" hade jag kallat det hela, en blandning av visor , folkmusik och lite berättande. Det kändes som att det komceptet gick hem och jag fick några trevliga pratstunder efteråt. I den kyrksalen finns en Bösendorferflygel med ett fantastiskt anslag, så härligt lättspelad och med vacker ton. Efter programmets slut, gick en liten gumma med rullator och jag in dit och jammade "What a difference a day made". Hon sjöng och jag spelade. Jag vet inte om det var en passande repertoar i det rummet, men kul var det.

  Sen blev det ett par timmar hos dottern och dotterdottern och dit kom sedan även sonen en stund och vi hann spela lite ihop, innan jag måste fara vidare till körövning i Norrtälje. Intensiv övning med Skärgårdskören inför söndagens kalaskonsert. Det blir nog bra, även om jag tycker att den här kören försöker sätta hastighetsrekord på en del låtar. Tämligen trött men nöjd med dagens arbete. Skall nu försöka varva ned hjärnan till sovstadiet. God natt.

Den gamla boden i skogskanten ser inte mycket ut för världen och har väl inte längre någon som helst ekonomisk funktion. Det är något man bara passerar i vanliga fall. Men en gång bygdes den med ett speciellt syfte och upphovsmannen lade ned möda på att den skulle se bra ut. Det kan man se om man stannar upp och tittar närmare. Kolla smidet på dörren, så fint det är utfört för kanske 200 år sedan.

Det här fick helt enkelt bli en semesterdag. När vitvarureparatören varit här, lastade jag cykeln bakpå bilen och tog mig iväg en bit. Ställde bilen på säker plats och fortsatte med cykeln mot utsett mål, en liten sjöplätt mitt ute i skogen. Efter en kilometer flög plötsligt ett havsörnspar upp från en åker och ett gäng korpar flaxade också omkring. Det låg något djurkadaver där ute som dom hade kalasat på när dom blev störda. Den ena örnen kom med mäktiga vingar tvärs över mig.

  Fortasatte in på en skogskörväg mot Humleberget och Fågelsjön. Berget gav jag katten. Det var omgivet av tät skogsplantering, men sjön ville jag se. Den sista biten fick jag gå genom ganska oländig sumpskog för att nå fram. Men så låg den där som ett litet öga mitt i skogen.

Denna plats är nog mycket sällan besökt, men där satt ett par knipholkar och sjöfågel lättade från sjöns yta när jag kom, så någon gång har någon ändå gjort sig besväret. Frågan är nu varför jag själv gör mig det omaket? Ja, dels är jag nyfiken på att se hur kartbilden ser ut i verkligheten, dels är det en utmaning att hitta dit och tillbaka och dels är det roligare att ge sig ut på en motionstur om man har ett mål och kan stoppa med kaffetermosen i cykelväskan eller ryggsäcken. Det finns ett otal mindre sjöar som väntar på mina besök. Det här var nog en av de minsta till ytan men väl värd naturuplevelsen.

Efter gårdagens minglande i stan är måndagen helt ren i almanackan. Vädret inbjuder till utfärd och jag tar cykeln trakt ut i skogslandet norr om byn. Här kan man färdas kilometervis på långa skogsvägar utan att träffa en själ. Har man tur kan ju någon björn dyka upp förstås, men i dag var det helt lugnt. Endast den svaga vinden som rasslar lite i asplöven, annars tystnad.

  På hemväg ringer mobilen och jag får erbjudande om att vara med i en novellfilminspelning, som jag skickat intresseanmälan till. Det är ingen ekonomi i sånt men en bra erfarenhet, när inget annat tränger på. Resten av dagen blir det musikövning inför flera olika inbokade evenemang. Körstämmor har anlänt per ljudfil och kan lyssnas av med noterna till hands. Vilken service.

Missade ni denna dokumentär i kväll, så vill jag gärna rekommendera att ni ser den, när den går i repris t.ex den 17/9. En fantastisk livshistoria berättad genom gamla svartvita filmer, täljda trägubbar och upphovskvinnans berättelse till nyfilmade bilder.

Man har ju inte roligare än man gör sig, så därför tog jag mig iväg in till Stockholm, där kollegorna i Visans Vänner skulle uppträda på Skeppsholmsdagen. Väderutsikterna var splittrade, så jag rustade mig för att tåla en skur, men på Skeppsholmen lyste solen hela tiden. Det var emellertid ett dramatiskt skådespel på himmelen både på vägen dit och stundtals under dagen.

   Skeppsholmsdagen var i alla fall ett arrangemang som drog folk och det var riktigt festligt att vimla omkring där och ibland träffa någon gammal bekant att få sig en pratstund med. Jag hade tagit med felan för eventuellt buskspel och fick faktiskt användning för den ett par gånger under dagen. En till synes obekant man anropade mig plötsligt vid namn. Det var en gammal körkompis från sjuttiotalets Kör-SMI som gav sig till känna och det ledde småningom till en improviserad spelstund på fiol och dragspel mitt i vimlet.

Visans vänners spelplats låg lite avsides och drog inte så mycket folk, så det var väl ingen förlust att inte ha blivit uttagen till dagens program. Då var det roligare att ströva omkring och titta på alla märkliga och vackra båtar som låg vid kajen eller ute på vattnet. Där låg bland annat roslagsjakten "Sofia-Linnéa", som man fick gå ombord på och titta lite närmare. Sen fanns det nybygda båtar från folkhögskolans båtbyggarlinje och musik att lyssna till från musiklinjen. Och en portion strömming sitter ju aldrig fel en sån här dag.

Mer bilder finns på: http://www.pixbox.se/alb_show_id1018610_page0.html

Gårdagen blev en umgängesdag med barn och barnbarn och då är det den minsta som styr. Således börjar dagen med dammsugning och undanröjande av riskfaktorer såsom lösa knivar, pillerburkar, trappor (grinden sätts för) etc. Sedan bestäms mattiderna efter när lillan kan tänkas vara hungrig och sedan är det bara hänga på hennes önskemål. Nej, riktigt så är det inte. Hon hänger gärna på också. Vill jag räfsa gräs, så försöker hon också räfsa gräs, fastän räfsan är alldeles för stor. Nu får morfar fixa en mindre räfsa. Hon vattnar gärna blommorna också med lilla kannan och skorna på en gång. Hon går med på skogspromenad och plockar blåbär, trots att myggorna är besvärande. Och när vi kommer hem och det är dags för middagslur kryper hon upp och lägger sig på min arm och somnar på några minuter. Det är en outsäglig lycka.

  Dagen gick utan större åthävor, det fick ge sig vartefter. Det blev en liten spelstund också med dottern, jag på nyckelharpa och hon på piano, medan lilla Tove tittade och lyssnade förundrat. Det är sådant hon kommer att minnas. Hon är just bliven ett och ett halvt år och begriper massor och börjar sätta namn på saker. Det roligaste just nu är, att hon lärt sig bocka när hon säger "ja" och ruska på huvudet till "nej", men inte förstår när hon skall använda det ena eller andra utan kör båda varianterna på varandra. Snacka om dubbla budskap.

  Detta har jag nu skrivit tre gånger i stort sett lika dant, därför att när jag skulle publicera i morse så fanns ingen anslutning till servern och så försvann alltihopa. Återkommer om dagens begivenheter, om allt fungerar. I kväll kan jag finnas med som statist i "Mannen under trappan".

om att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården, skrevs en gång utav Hans Alfredsson. Den bör finnas i varje landsortsboendes bokhylla. Detta är precis vad jag har ägnat mig åt i dag och det är så befriande. Gammal bråte bara försvinner och det blir prydligt där det förr såg ut som skräp.

  Det blev en bra fredag flera sätt. Jag tog bättre vara på det vackra vädret och hann mycket i trädgården. Jag tog min cykeltur till affären och resten av motionen med gräsklipparen. Jag fick en ny spelning inbokad efter diverse program-diskussioner. Efter att ha hört önskemålen föreslog jag duovarianten med Vispeppar, som har just den repertoar som efterfrågades och så blev det. Norrteljebåten den 17 oktober, "Ombord med Taube och Vreeswijk". 

  Medan jag vaktade brasan upptäckte jag plötsligt att jag trampade omkring bland kantareller, förädiskt maskerade till gula björklöv. Jag fick ihop så det räckte till kvällskotletten. Har sedan unnat mig god mat och dryck till God kvällprogrammets middagsbjudning, som blev mycket intressant i kväll med Claes Elfsberg som värd. Hela programmet var för övrigt sevärt. Sen har jag även avnjutit Dobidoo, som också var ovanligt trivsamt i kväll med folk som bjöd på sig själva. Det är väl där det sitter, om man skall nå fram till publiken.