Senaste inläggen

Av Birger - 10 september 2009 21:56

En lite underlig dag. Vad vädret beträffar kunde jag ha varit ute hela dagen, men kom mig inte ut förrän på eftermidagen. Tyckte att jag hade massor jag behövde gå igenom, notsortering, övning för kommande "sopplunch", genomgång av nya noter mm. Fick hem ett häfte med Benny Anderssons musik, där det är en speciell fiollåt som jag vill tillägna mig. På inspelningen är det så mycket stämspel, så det är svårt att avgöra riktigt vad som är melodin.

  Jag tog mig småningom en förlängd cykeltur till affären och kom sedan igång i trädgården med lite uppsnyggning runt huset. Det får det bli fortsättning på i morgon, för när man börjar ser man det ena efter det andra som bör åtgärdas. Kvällens körövning kändes lite trög, men det berodde inte på mig, då jag hunnit sova middag och var tämligen klar i knoppen. Vi jobbar med Björn och Bennys låtar men det är flera olika arrangörer som tagit sig an körsatserna och de är inte helt lätta. Vid ett tillfälle lät mansstämmorna som larmsignalen dom kör i stan första måndagen i månaden. Det var skrivet så av någon anledning.

ANNONS
Av Birger - 10 september 2009 18:23

Gav mig ut i trädgården på eftermiddagen för att snygga till några ställen. Då anföll dom.

ANNONS
Av Birger - 10 september 2009 09:40

  

Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum i ett annat ärende och hittade då denna bild från ett mycket lyckligt tillfälle 1978. Upplands spelmansförbund hade ordnat en "dialektkurs" ute på Väddö folkhögskola med koncentrationen på Roslagslåtar. Till kvällen hade jag föreslagit "Mosse-Fridolf" som kvällsattraktion med mig som ackompanjatör. Jag hade då hunnit bekanta mig med hans äldre repertoar och kunde föreslå låtar och få honom att berätta och sjunga och det blev väldigt uppskattat. Som extranummer fick han sedan spela sin fiolversion av "Vals i lekstugan", som egentligen är ett bravurnummer för dragspelare med mycket kromatiska gångar. Det fixade han till stort jubel. Det är sådana musikaliska ögonblick man lever på.

  Det slår mig att gubben till vänster, när bilden togs, var yngre än vad jag är nu och han var borta tre år senare. Det ger perspektiv på tillvaron.

http://www.vispeppar.se/mosse.html

Av Birger - 10 september 2009 08:26

Onsdagen ägnades åt brödbak, vedjobb och gräsklippning samt att bringa en gammal stolpe upp ur jordens grepp. Den har varit avkapad men för högt för gräsklipparen och i lagom snubbelhöjd i gräset. Nu fick jag idén, att istället för att kapa i markhöjd, försöka få upp eländet ur marken. Och si, det lyckades, med viss möda naturligtvis. Jag fick spätta loss stenarna den varit stadgad med. Sen körde jag in en gammal järnmejsel så långt ned som möjligt. Under denna kunde jag sedan sätta in spettet och mot en tvärslå få hävstångseffekt, så att stolpen bit för bit kröp upp ur jorden, vartefter jag höjde underlägget för spettet.

   Det här är sådana där företag, som precis lika gärna kunde ha förblivit ogjorda och jag kunde ha ägnat tiden åt något annat mindre krävande. Men samtidigt känns det väldigt tillfredställande när man har gjort det, dels för att det kommer att underlätta framfarten just där naturligtvis, men mest för att man med egna kroppskrafter och lite teknik lyckades överlista naturkrafterna och utföra något, som vid första påseendet verkade omöjligt. Det blev en skön eftermiddagsvila efteråt.

  Kvällen ägnades sedan åt körövning med Skärgårdskören, vars närmaste framträdande blir på en större födelsedagsuppvaktning i Stockholm. Där skall bli både spelmansmusik och körsång med blandad repertoar, men mycket Taube blir det.

Av Birger - 9 september 2009 08:21

  

Två återkopplingar på samma plats. Jag for in til Stockholm, för att tillsammans med andra medlemmar i Statistföreningen få en guidad visning av den gamla ärevördiga Skandiabiografen på Drottninggatan. Biografen är från tjugotalet, ritad av Gunnar Asplund och fint dekorerad med broderier och målningar Einar Forset och Leander Engström. Den är numera K-märkt och används som biograf fred. lörd. söndag och gärna premiärbiograf, med sin gentila miljö, väl värd ett besök. Den har t.o.m en kunglig loge. När jag kom in i salongen såg jag att jag varit där tidigare, men det måste ha varit på sextiotalet, när jag jobbade på Stadsteatern i kvarteret bredvid och sprang mycket på Bio. Då tänkte man inte speciellt på den säregna och mycket genomtänkta arkitekturen, så det här blev en annan upplevelse.

  Det var det ena. Men medan jag stod och väntade utanför på gatan före visningen, då står plötsligt en liten rödhårig dam några meter ifrån mig och pratar i mobiltelefon och jag känner ögonblickligen igen henne. Vi har inte setts på mer än trettio år, men då spelade vi låtar tillsammans i den första studiecirkeln vi startade i Väddö musiksällskap 1976 och sjöng tillsammans i Måndagskören. Sen försvann hon ut i världen på långa resor till Indien och jag vet inte allt. Nu stod hon där på gatan och så fort jag tittade på henne avslutade hon samtalet och sa, att hon måste hälsa på en gammal bekant. Det blev stora kramen och en god pratstund mitt i vimlet. Hon var just i färd att planera en ny resa och letade efter en försvunnen resebyrå, därför hade hon gått runt kvarteret. Annars hade vi inte setts. Jag bestämde mig också väldigt sent för att ta mig iväg till den här visningen, så nog är det märkligt.

  Jag turistpromenerade genom staden både från och tillbaka till Tekniska högskolan, så jag fick dagens motion på köpet. I bussen på vägen hem råkade jag hamna framför en kille, som pratade oavbrutet i mobiltetefon med olika personer, långa utläggningar med mycket nervöst skrattande emellan, helt ogenerat som om han vore ensam i rummet. Damen bredvid mig försökte läsa. Jag bara lyssnade. Strax innan jag steg av vände jag mig till damen och sa: Nu har vi blivit grundligt informerade om mycket som vi inte hade ett dugg med att göra. Hon instämde och sa, att hon  inte fått någon behållning av läsningen heller och inte förstod att folk ville lämna ut sig på det sättet. Vi sa hej i samförstånd och jag steg av bussen.

Av Birger - 8 september 2009 10:32

  

De tre tornen, fångade från Solliden på Skansen, representerar tre olika delar av livet, tron, hoppet och kärleken.


Plötsligt såg allt annorlunda ut på bloggsidan och man blev tvungen att ta ställning till en del utseendefrågor igen, men det blir nog bra. Och nu har det tillkommit en bra sak som jag efterlyst, att man kan spara en text som utkast, om man blir tvungen att gå ifrån medan man skriver. Tidigare riskerade man att allt försvann för att man blivit utloggad. Återstår att utröna om det går bättre att varva bilder och text dessutom. Blir en senare fråga.

  Dagen har annars startat med besök hos L L, som gav mig en ny tryckare i ryggen, med påföljd att jag känner mig en dm längre och betydligt rörligare i vitala delar av kroppen. Vi diskuterade också den höga sänkan, som tydligen skall göra att jag känner mig trött. Då undrar jag hur jag skall känna mig den dagen den blir normal igen. Då blir det väl rent av svårt att hinna med sig själv. Man lär sig ju leva med den här typen av åkommor och tappar uppfattningen om vad som är normalt. Saker måste ändå göras och nu är det bara att se framåt mot ljusare tider, även om dagarna blir kortare. Ser i dag fram emot ett kort Stockholmsbesök och därefter körövning till kvällen.


Av Birger - 7 september 2009 18:48

Det som är ups är, att jag helt oväntat fick styrbågen till gräsklipparen hopsvetsad utan kostnad, som ren service på Nyströms mekaniska verkstad. Det som är downs är, att min sänka har gått upp! och att torktumlaren låter fan efter ett stopp i avloppshålet och att det måste hit en servicekille för att fixa den.

  Det där med sänkan är tråkigare, då det medför återgång till kortisonet och känns som ett stort steg tillbaka. Värktabletterna för armen har lurat mig och även tagit bort en del andra symptom på att vi inte hade nått målet, och alltså avslutat den där kuren för tidigt.

  I dag har jag bara gjort en massa småfix och sovit igen en del förlorad sömn efter helgen. Kom mig i alla fall ut och monterade ihop gräsklipparen mot kvällen och klippte den mest akuta gräsmattan. Möjligen blir det lite spelövning i kväll, om handen vill.

  Bilden ovan ja - det är en självgående gräsklippare som jag såg i helgen. Hon såg snäll ut tyckte jag. Man kanske borde skaffa en sån.

Av Birger - 7 september 2009 12:34

Hört i kassan, på sävligt Roslagsmål:

- Jaa, i lördags sänkte vi Erken - - -

- Jaha?

- genom att fiska kräftor!


(Erken är Roslagens största insjö)

Presentation

Arkiv

Fråga mig

1 besvarad fråga

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Music, Maestro, Please! med Blogkeen
Följ Music, Maestro, Please! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se