Senaste inläggen

Av Birger - 24 januari 2010 13:44

Så här års kryper spelmännen inomhus och just den här helgen i Januari inträffar sedan decennier Midvinterstämman i kallhäll. Då fylls Folket hus från källare till tredjevåningen av spelmän, dansare och publik under ett halvt dygn. På scenen avlöser olika grupper varandra i ett ständigt pågående program med dropp in och dropp utpublik. I våningarna ovanför grupperar sig spelmän av olika kategorier i tillfälliga grupper och "buskspelar" i en kakafoni av toner. I år hade man försökt koncentrera dragspelarna till andra våningen och de mer ljudsvaga instrumenten till översta våningen, men det höll bara till en viss del.  Det finns ju dragspelare och dragspelare. En del följer ju med stor finess och dämpade register även de snirkliga fiollåtarna.

  Jag har missat denna stämman under några år och ett påfallande intryck var, att medelåldern på spelmännen här var mycket högre än t.ex på Oktoberstämman i Uppsala, där det var många fler ungdomar som spelade med stor entusiasm.

  Av scenprogrammet avnjöt jag Eva Tjörnebo och Viskompaniet, som stog för ett finstämt, roligt och vackert arrangerat program med fina variationer i instrumentsättningen. Det är dem man ser på bilden ovan.

ANNONS
Av Birger - 22 januari 2010 22:21

Stor del av denna dagen har ägnats åt ett gammalt furubord, inget antikt men väl använt, som var i stort behov av uppfräschning. En rejäl furuskiva har ju den fördelen att den tål att slipas ned en bit, även om lackskiktet är genomslitet och även mjukveden nötts till gropar. Två iläggsskivor har det också, så det var en rejäl yta att ge sig på. Men nu är det hyvlat och slipat och grundlackat, så grovgörat är gjort. Nu väntar finslip och ett par lager till med lack, så är det som ett nytt bord igen.

  Så ringde dom från ett produktionsbolag om en provfilmning, så nu har jag plötsligen två sådana inbokade. Alltid roligt när dom hör av sig självmant. Om det sen blir något får vi se.

  Kvällen har jag ägnat åt "På spåret" och "Skavlan". Jag tycker Luuk och Lindström håller en väldigt trevlig nivå på lustigheterna och gör ett väldigt underhållande program. Skavlan får också alltid till intressanta samtal om de mest skilda ting med sina gäster och lyckas locka dit upplyfta personer både från showbis, politik och näringsliv, så även i kväll med ett litet hundtillskott.

Jobb · Statist · TV
ANNONS
Av Birger - 22 januari 2010 19:04

Jag återkommer till det geniala programinslaget i fredagarnas Go' kvällprogram. Denna gången var det sångerskan Lisa Nilsson som stod för den imaginära middagen och hade bjudit in fyra fantastiska kvinnor till denna måltid.

  Annars är ju den nya trenden, enligt min egen privata "spaning", att samla ett gäng kändisar kring ett festligt dukat bord och låta vinet lossa tungornas band till en avslöjande och ibland ganska privat pratighet. Vi har "Stjärnorna på slottet", vi har "Teatersuppén" , vi har "Sommarpratarna" och vi har "Kattis och company" som fyra exempel. I ett litet land som Sverige blir det sen samma kändisgarnityr som dyker upp på dom olika middagarna och till slut har man hört samma historia tre gånger med mycket små variationer.

  Vid den här tänkta middagen är det bara den inbjudande personen som finns på plats. De andra kan till och med vara döda sedan sekler tillbaka. Men själva urvalet ger en mycket mer mångfacetterad bild av den här personen, samtidigt som hon, i det här fallet Lisa Nilsson, får tillfälle att presentera fyra andra intressanta personer på ett personligt sätt, som kan väcka nyfikenhet och intresse på ett helt annat sätt.

Man vill själv gå till skivhyllan och lyssna på Joni Michell lite noggrannare eller till bokhyllan och plocka fram Sonja Åkesson för ett förnyat studium. Det är som med måleriet, man får inte måla färdigt. Man måste lämna något över åt åskådarens fantasi. 

  Den här bjudningen inramades dessutom av mycket bra musik av Kirunabandet "Willy Clay Band", sju spelande män med en frotsångare med fantastiskt uttrycksfull röst. Dom kan man gärna höra mer av.

TV
Av Birger - 21 januari 2010 18:09

  

Staden i detta fallet är alltså Norrtälje, som kan te sig så här pitoreskt mitt i vintern. Skraken har helt sonika stannat i stan och fiskar i ån vid gamla elverket, där det nästan alltid är öppet. I bakgrunden skymtar gamla stadshotellet, stadens skamfläck just nu, efter många och långa försäljningsturer, där allting har lämnats som en byggarbetsplats.

  Hitom bron är biografen, dit jag hade tänkt mig på seniorbio för en femtiolapp. Men detta är så populärt, att det endast fanns plats på främsta bänkraden och det pallar jag inte i den ljudnivån man använder nu för tiden, så jag gick på biblioteket istället, när jag uträttat mina mer allvarliga ärenden. Det var nog mer givande och billigare.

  Jag fann, att det gick att få hem en bok, "Vägen till Santa Fe", av den bortglömda författarinnan Gunhild Tegen, som jag fann i min släktforskning. Hon som var gift med min farfars bror och sågs över axeln av den övriga släkten för sin frispråkighet och radikalitet. Jag har gjort en propå till Eva Bonnier om att få hennes bästa roman "Slavar" återutgiven, men har inte fått något svar ännu. Boken jag beställde handlar om åren de tillbringade i USA och inte kunde ta sig hem på grund av alla yyska U-båtar i Atlanten under andra världskriget, då var femte båt blev torpederad.

  På hemväg hämtade jag ett större bord för renovering. Nedmonterat gick det in i skuffen, så morgondagen är räddad och ett par arbetsdagar till. I kväll är det körstart med kyrkokören, så det nya arbetsåret börjar så sakta komma igång, trots en ovanligt lång startsträcka. Det är nästan som när skraken skall starta från vattenytan, han får liksom springa igång flykten.

Av Birger - 20 januari 2010 19:49

 Så här levde dom, många av mina förfäder. Det här är min morfars barndomshem i Öja. Här bodde dom alltså, postkusken Karl Erik Ersson och hans fru Johanna Mathilda Ersdotter, och fick sex barn.  Det var säkert ganska så påvert, men det blev folk av dom. Det är min mor och moster som sitter i dörrhålet, när dom var och hälsade på sin farmor, som bodde kvar i stugan till sin död.  

  Dom här gamla svartvita bilderna berättar så mycket och ger ett sånt intryck när de blir avscannade och uppförstorade. Jag tycker dom ger perspektiv på tillvaron i dag och hur vi värderar saker.

Av Birger - 20 januari 2010 07:57

Gårdagen ägnades, förutom snöröjning, åt att reda ut en del saker som stört nattsömnen och det mesta klarnade faktiskt. Men en sak behöver jag förmodligen hjälp av en sierska att lösa, så om Du som läser detta besitter sådana egenskaper, kanske du kan göra en insats.

  För ett halvår sedan hittade jag på nätet en biografi om Olle Adolphsson, som jag skrev ut på dataskrivaren. Det blev ett häfte med rätt många sidor, som låg här i väntan på läsning.  Nu, när jag skall göra ett program med Olles visor, var det läge att sätta sig och studera det. Då finns det inte. Jag har letat på alla upptänkliga ställen flera varv utan att finna det.

  Jag har gjort en ommöblering i huset under den här tiden, så förmodlige är det då häftet har blivit undanlagt, men frågan är var? Det är klart jag kan dra ut det en gång till, men det känns som en onödig åtgärd, då häftet förmodligen ligger någonstans och småflinar, medan jag går förbi.

Av Birger - 18 januari 2010 23:01

 Jag tittar på Idrottsgalan mest för allmänbildningens skull, så att jag skall klara nästa års upplaga av TP och för att få se, hur människor ter sig och beter sig i den fina världen. Jag förnekar inte, att några av dessa idrottsprestationer har fått även mina känslor i svallning när de begav sig, så visst skall de hyllas. Men det blir ju lite halvdant, när detta sker mitt under uppladdning inför vinter-OS, då framför allt vintersportarna inte har en chans att vara med, inte ens om dom som Helena Jonsson vinner högsta priset.

  Sen är det ju lite slarvigt, att en del artister, såsom damen ovan, blir så hastigt presenterade att man inte hinner uppfatta namnet och dessutom bara står med som "bl.a." i den tryckta informationen. Hon var annars både se- och hörvärd.

  Till det positiva hör, att en del andra prestationer kan lyftas fram och belönas, såsom hockeydomaren, tillika ambulanssjukvårdaren, som genom rådigt ingripande räddade livet på en spelare som fått hjärtstopp efter en tackling på isen.

  En del av humorinslagen bar bra och förnöjde, några blev mer bisarra än roliga, men Babben och hennes två kavaljerer gjorde ett träffsäkert nummer i TV-soffan.

TV
Av Birger - 18 januari 2010 18:41

  

Presentation

Arkiv

Fråga mig

1 besvarad fråga

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Music, Maestro, Please! med Blogkeen
Följ Music, Maestro, Please! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se