Senaste inläggen

Av Birger - 6 december 2009 19:53

"The Blue trio" lirar jazz vid ett gästspel i Vällingby skola, troligen 1962. Av "Flaxen" vid trummorna syns bara ett öra och en bit av bongotrumman. Ove lirade trumpet och jag hade en sprillans ny orkestergitarr. Notställen i vitt och bått hade jag tillverkat i yrkesskolans verkstad med snyggt textat orkesternamn. Jag var här 19 år gammal och hade musikaliska ambitioner, som sedan försinkades i decennier.

ANNONS
Av Birger - 6 december 2009 19:29

 Skolteater 1956. Fr.v drängen, bonddottern, storbonden, bondhustrun, klockaren, mjölnaren (jag) och prinsen i bondköket. Detta utspelade sig i kass sex i Väddö folkskola.


Ibland undrar man ju var man fått allt ifrån. Här är i alla fall ett uppslag till varifrån jag fått mitt teaterintresse. Vi hade en ovanlig lärarinna, som ibland lyckades genomföra rätt iögonfallande saker för sin tid, däribland mycket scenisk framställning. På bilden nedan har bonden just lagt in en pris snus utan att bjuda mjölnaren, som lystet tittar efter den nedstoppade snusdosan. Lägg märke till de nedmjölade byxorna.


  

ANNONS
Av Birger - 6 december 2009 11:22

   Mitt barndomshem fångat från kyrktornet i Ökna


I letandet efter äldre släktingar sitter jag ock bläddrar bland gamla foton och fann den här bilden av mitt barndomshem i Ökna i Småland. Vi bodde i det närmaste huset, som hett "Vrån", och i "Lindehult", det lilla huset bakom med ladugård till, bodde farbror Pettersson och tant Signe. Det var där jag hölls mest, då jag inte hade några lekkamrater på närmare håll. Det var närmare en kilometer till bebyggelse åt vardera hållet. Jag bodde här mina första sex år och det var det här landskapet som präglade mig, inte Roslagen, där jag sen har bott större delen av mitt liv.

   När jag fick upp den här bilden förstorad på skärmen, slog nostalgin till riktigt ordentligt, för den väcker så många minnen. De där första åren i ens liv stadfästs ju så mycket och varje händelse är ny och sätter outplånliga spår i hjärnbarken. Strax utanför bilden till vänster går en körväg in i skogen och den mynnar i en förgrening vid vår vedbacke. Det var inte längre runda än att jag kunde gå den själv. Någon trafik fanns ju inte att ta hänsyn till. Där fanns ju bara farbror Sandbergs droska i byn.

  Vid dom stora lummiga träden till höger om Lindehult var "Bokabacken", där man hade majbrasan och där kören sjöng vårsångerna under fars ledning. Där, under dom stora bokarna, finns nu en hembygdsgård, då Emil Pettersson i sitt testamente hade donerat hagen till hembygdsföreningen.

  För dem som undrar varför jag nu har bosatt mig i skogen, är den här bilden kanske en förklaring.

Av Birger - 5 december 2009 17:09

Tänk att en jättekram av en sådan liten varelse kan skänka så mycket lycka. Morfar skulle hämta på dagis och kom precis när Tove hade ätit färdigt mellanmålet. Hon skuttade ned från stolen och kom som en lite raket på sina små ben och direkt upp i famnen, goungen. Sen blev det hemfärd i sittvagnen, och när jag höll på att missa genvägen genom parken protesterade hon genast och visade med hela handen var vi skulle gå. Sen var det full aktivitet ända till kvällen och då var det det bara att ordna kvällsbestyren och natta och sen var det bra med det.

  Kvällen blev sen med låtspel tillsammans med sonen och sen väcktes jag kl 04.40 av en felringare, som tydligen har fått mitt nummer av någon som heter Jörgen. Han har nu ringt mig tre gånger och i morse hade jag naturligtvis svårt att smna om, så dagen har varit lite dimmig.

  Efter morgonpasset med Tove for jag till Vaxholm för konsertmedverkan med Skärgårdskören i Storstugan, som firar 100-årsjubileum i år. Det gick trots allt rätt bra, efter övning inna ute på Resarö. Nya trakter för mig. Synd att vädret var så grått, annars hade man kunnat ta sig en stund på julmarknaden i staden. Men jag stack när vi var klara och det var ändå beckmörkt när jag kom hem.


Av Birger - 3 december 2009 22:15

  


Ännu en dag med med sol och frost, men solen når knappt över trädtopparna. Verkstadsjobb, ett par korta pass. En tur till Norrtälje för att finna några julklappar och ett par körpärmar. Besökte bl.a en rätt ny kontorsvaruaffär, som var måttligt intresserade att hjälpa till att få fram det jag önskade. Pärmarna fann jag istället hos Ingenjörskopia, som har utökat sitt sortiment med kontorsmaterial. Rekommenderas. Bläckpatronerna fann jag på nätet.

  Har sedan arbetat vidare på familjeträdet och haft trevliga telefonkontakter med äldre släktingar, som jag inte träffat på åratal. Det kommer att bli mer sånt framöver. Jag blir förbluffad av hur många personer trädet rymmer, redan innan jag hunnit lära mig att börja leta i kyrkoböckerna.

  I kväll körövning med kyrkokören, som jag egentligen var alldeles för trött för. Inget stimulerande program just nu. Adventssångerna är sjungna och julkonserten blir inte förrän efter jul. Så närmast skall vi sjunga utanför ICA som tack för sponsringen av Björn- och Bennykonserten.

Av Birger - 2 december 2009 13:17

Rubriken har jag snott från Hans Lidman, den fine författaren och fotografen från Hälsingland. Äntligen fick vi lite sol igen och lite kyla därtill. Halt kan det bli, men får anpassa sig. Vädret manade i alla fall till promenad och i dag fick dramatenkärran följa med, för jag behövde ha hem lite tyngande saker, som var onödigt mycket för ryggsäcken.

  Pia Johanssons släktforskningsprogram härom kvällen gav mig kicken, att äntligen undersöka möjligheterna på nätet och det ser ju överkomligt svårt ut. Man får väl läsa på lite grann. Början var i alla fall tämligen enkel och nog så intressant, att skapa ett familjeträd med dom uppgifter som redan finns tillgängliga utan att gå in i arkiven. Det blir ett rätt yvigt träd bara det. Men timmarna har en tendens att flyga iväg och jag förstår dom som helt snöar in på detta. Lyckligtvis har jag andra intressen, som också pockar på.


   

Av Birger - 1 december 2009 19:24

Jag har kommit in i en lite annorlunda dygnsrytm just nu med en läsvaka i vargtimmen och senare uppstigning på morgonen. Det är ju ändå så mörkt, så det kan kvitta och vem skulle ha några synpunkter på det, utom jag? Det som skall bli gjort blir ändå gjort. Tvätten är manglad, jag har gjort så mycket som gick att göra för dagen i verkstan, jag har mekat med snöslungan utan att veta om jag lyckats, lutan har fått sig en rejäl duvning och jag börjar inse dess möjligheter och uppskatta klangen alltmer och så har jag pratat med gamla moster en god stund i telefon.

  Några svar har dessutom börjat inkomma på gårdagens utskick till olika kommunförvaltningar, så vi får se de leder till. De har i alla fall visat intresse, så det är bara att fila på med repertoaren.

  I kväll blir det sommarpratarna på TV. Gårkvällens "Vem tror du att du är?" blev ett fantastiskt fint program med härliga skådespelerskan Pia Johansson i huvudrollen. Hon är ju så mångfasetterad i sig själv, så det räcker. Nu fick vi dessutom ta del av hennes sökande efter sina norrländska rötter, vilket blev en nästan otrolig historia med mord och avrättning och sameblod som ingredienser.  

  Man blir onekligen smittad och vill veta mer om sin egen bakgrund. Speciellt min morfar intresserar mig, då jag känner att vi har så många gemensamma drag med fiolspelet och sången till gitarr. Var fick han sin musiklitet ifrån? Finns det fler spelmän bakåt i släkten?

Av Birger - 30 november 2009 16:50

 Artistfoto av Sven Scholander i sin krafts dagar 


Jag håller ju på och läser Sven Scholanders självbiografi och då blir man ju lite nyfiken på om hans självbild motsvaras av omvärldens mottagande, när det begav sig. Det visar sig, att hans framgångar som lutsångare, med Bellman som huvudnummer, kunde jämföras med storheter Jenny Lind, Kristina Nilssons och Carusos. Han gjorde turnéer över hela Europa och hade enorma framgångar, trots att hans röstresurser bedöms som mycket måttliga både av honom själv och andra. Goda kontakter från barnsben hjälpte naturligtvis till med lanseringen, men han måste också ha haft ett sätt att framföra visorna, som slog an hos publiken. Det lär finnas gamla inspelningar, som borde plockas fram och återutges åtminstone som musikhistoriska dokument. Som innehavare av en likadan luta blir man ju verkligt nyfiken att höra hur han bar sig åt.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se