Satt på värmen i verkstaden.
Tänt i spisen och braskaminen.
Frukostte och morgonmedicin.
Tömt och nyladdat diskmaskinen.
Torkat av i köket och bordet i TV-rummet.
Burit ut sopor.
Ställt i ordning sovrummet.
Satt igång tvättmaskinen.
Tidningsläsning och morgonnyheter på TV.
Läsning av senaste nytt på Aftonbladets webbsida.
Redigerat och sänt iväg en ny insändare till NT. Har fått flera positiva reaktioner på de senaste.
Övat igenom det som gick mindre bra vid gårdagens spelning. Nu var det inga tekniska problem. Det sitter alltså i skallen. Hur focuserar man på det man just håller på med?
Författat en bloggtext om gårdagens "skolskjutning", detta fruktansvärda begrepp, som sprider sig som en sjukdom via massmedia och inrenet.
Lite verkstadsjobb med stolen. 
Städat ur lilla boden och fått in de flesta trädgårdmöblerna.
Kapat upp aspstammen i metersbitar och dragit till vedhögen.
Ringt kommunen och ännu en gång kollat av golfbanemysteriet. Det förblir olöst.
Påbörjat nedtagningen av den stora häggen som lutar sig över uthuset. Den grövsta stammen är kapad. Var tvungen att spänna en lina till bilens dragkrok och dra den åt rätt håll, efter att jag gjort ett riktskär och kapat igenom två tredjedelar. Den föll precis som den skulle och jag har hunnit kvista av merparten till kaffedags.
Det får räcka som motionspass i dag.
Perfekt uteväder, så det känns nästan skamligt att sitta inne.
Till kvällen blir det en del av det okända, men jag skall också se starten på ”Oskyldigt dömd”. Jag  har staterat i den serien men vet inte i vilket avsnitt.

Så går en dag ifrån vår tid. Men jag skall nog hinna läsa lite också i boken.

Alla vardagens små händelser förlorar i vikt när sådana här händelser inträffar. Man förstår dem inte, vad som driver en människa till att utföra dåden, varför ingen ser något och reagerar i förväg, i det här fallet varför den finska polisen var så flat och inte avväpnade killen redan dagen innan? Särskilt märkligt eftersom det var ett knappt år sedan sist. Klart är, att Finland har en mycket liberalare vapenlagstiftning än Sverige, men råder där också en annan machokultur, importerad från USA?

  Frågorna blir många och utmynnar i frågan, hur länge det dröjer innan något liknande händer i Sverige? De här händelserna har ju en tydlig smittoeffekt och ger uppslag till nya förövare. Rättspsykologen, Peter Dallekopian, satt och surrade obegripligheter i Go morronsoffan i morse. Jag hör inte vad han säger. Skolminister Björklund var inte precis tydligare han. Men han gillar väl vapen, gammal militär som han är.