Inlägg publicerade under kategorin Släktforskning

Av Birger - 21 januari 2010 18:09

  

Staden i detta fallet är alltså Norrtälje, som kan te sig så här pitoreskt mitt i vintern. Skraken har helt sonika stannat i stan och fiskar i ån vid gamla elverket, där det nästan alltid är öppet. I bakgrunden skymtar gamla stadshotellet, stadens skamfläck just nu, efter många och långa försäljningsturer, där allting har lämnats som en byggarbetsplats.

  Hitom bron är biografen, dit jag hade tänkt mig på seniorbio för en femtiolapp. Men detta är så populärt, att det endast fanns plats på främsta bänkraden och det pallar jag inte i den ljudnivån man använder nu för tiden, så jag gick på biblioteket istället, när jag uträttat mina mer allvarliga ärenden. Det var nog mer givande och billigare.

  Jag fann, att det gick att få hem en bok, "Vägen till Santa Fe", av den bortglömda författarinnan Gunhild Tegen, som jag fann i min släktforskning. Hon som var gift med min farfars bror och sågs över axeln av den övriga släkten för sin frispråkighet och radikalitet. Jag har gjort en propå till Eva Bonnier om att få hennes bästa roman "Slavar" återutgiven, men har inte fått något svar ännu. Boken jag beställde handlar om åren de tillbringade i USA och inte kunde ta sig hem på grund av alla yyska U-båtar i Atlanten under andra världskriget, då var femte båt blev torpederad.

  På hemväg hämtade jag ett större bord för renovering. Nedmonterat gick det in i skuffen, så morgondagen är räddad och ett par arbetsdagar till. I kväll är det körstart med kyrkokören, så det nya arbetsåret börjar så sakta komma igång, trots en ovanligt lång startsträcka. Det är nästan som när skraken skall starta från vattenytan, han får liksom springa igång flykten.

ANNONS
Av Birger - 20 januari 2010 19:49

 Så här levde dom, många av mina förfäder. Det här är min morfars barndomshem i Öja. Här bodde dom alltså, postkusken Karl Erik Ersson och hans fru Johanna Mathilda Ersdotter, och fick sex barn.  Det var säkert ganska så påvert, men det blev folk av dom. Det är min mor och moster som sitter i dörrhålet, när dom var och hälsade på sin farmor, som bodde kvar i stugan till sin död.  

  Dom här gamla svartvita bilderna berättar så mycket och ger ett sånt intryck när de blir avscannade och uppförstorade. Jag tycker dom ger perspektiv på tillvaron i dag och hur vi värderar saker.

ANNONS
Av Birger - 12 januari 2010 17:36

 Snön kanade ner medan det var tö före nyår, sen frös det och på den vägen är det. Det blir lite mörkt i rummen, men samtidigt tror jag det isolerar en del och hjälper till att hålla värmen inomhus, så det får vara tills det ger sig av på egen hand. Kylan håller i sig och jag håller mig till största delen inomhus men måste ju ut och börja med veden lite till nästa vinter. Det får bli någon pinne om dan, men det känner på i kylan.

  Jag börjar få fatt på min mormors far- och morföräldrar i Småland och på Öland och finner en del gripande historier bara genom att läsa av årtalen, när de och deras närmaste föddes och dog. Det var inte alltid det gick i rätt ordning, kan man uttrycka det lite milt. Jag skall återkomma till det, men bara som exempel kan jag ta min mormors mor Johanna Kristina. Hon bodde kvar hos sina föräldrar tills de dog, med fyra månaders mellanrum. Hon var då trettiotvå år gammal. Modern dog sist, på själva julafton.

  En vecka senare, dagen före nyårsafton, gifter sig Johanna Kristina med en trettiosjuårig hemmansägare i Dödevi och lyckas sen på femton år klämma ur sig sex barn, för att sedan dö själv vid femtio års ålder, då momor bara var tre år gammal. Äldsta systern var tolv år och fick ta hand om bondhushållet och småsyskonen. Det var på "den gamla goda tiden". "Varför är där ingen is till punchen?"

  Byn Dödevi på Öland lär ha fått sitt namn efter pestepedemien i början av 1700-talet, då hela byns befolkning strök med. Den siste levande hade skrivit ett meddelande på en lapp: "Döde äro vi", och sen fick byn heta så. Den blev sen återbefolkad bland annat av min släkt på mormors sida. Men de äldsta kyrkoböckerna är brända, kanske i saneringen efteråt, så man kommer inte så långt där.

  Det roliga i sammanhanget är, att jag funnit att jag faktiskt har ett släktband till Småland, där jag själv är född av ditflyttade föräldrar. Men min mormors morfar och mormor kom båda från Småland, han ifrån Mobergs utvandrarsocken Ljuder och hon från grannsocknen Tjureda. Varför dom sen hamnade på Öland kan man ju undra över, men där behövdes tydligen ny befolkning och han står i inflyttningsboken som: "Arbetskarl med dito hustru". Dom blev torpare i byn Horn i Högby socken, där jag fortfarande har avlägsna släktingar. Man hittar nya semestermål på det här sättet och börjar längta till våren.

Av Birger - 11 januari 2010 10:21

 Kylan håller i sig. Det var minus arton gader när jag vaknade och satte fyr i spisen. Jag var uppe i vargtimmen också och lade in ett par omgångar. Då fanns det fortfarande glöd från den sista brasan före midnatt. Då hade jag avbrutit mitt letande efter anfäder mitt i en bok. Ögonen ville inte mer. Jag letar nu efter årtalet 99. Det är ett knep jag kommit på och gärna förmedlar. Om man letar efter en person, som man vet födelseåret på, då är det mycket lättare att leta efter årtalet än namnet. 

   Handskrifterna är ibland nästan oläsliga, men siffrorna är tämligen tydliga. Så man följer födelseårsspalten sida upp och sida ned och ögat stannar, så fort det ser det årtal du tänker på. Då kan man kolla om det är rätt person det har stannat inför. Det här är lämplig sysselsättning inomhus, när termometern står som den gör.

   Mitt sovrum värms av spismuren från köksspisen inunder, om jag håller den igång, så jag har fortfarande inte behövt sätta på det elelementet. Sen får rullgardinen förbli neddragen när jag inte är där, så hjälper den också till att bevara värmen inomhus.

  Under nattvakan läser jag f.n en bok med gamla landskapsskildringar ur den svenska litteraturen. Det är påfallande vilket vackert språk som använts i dessa lyriska beskrivningar och att det kan sägas på så många sätt. Det ger också en extra dimension åt forskningsarbetet, att få de här bilderna av hur det äldre landskapet såg ut, som människorna levde i. Vilhelm Mogerg beskriver ju t.ex. mitt barndomslandskap på ett fantastiskt levande sätt.

Av Birger - 20 december 2009 14:07

   Jag tänker nu inte på bibeln, som man ju kan tolka lite hur man vill, utan de andra handskrivna böcker som funnits i kyrkans hägn, där präster med olika handstil har plitat ned födslar och dödslar och andra viktiga fakta. En del är verkligen inte lättlästa. Plötsligt hittade jag en nyinflyttad "Leg. Dr", som hade gjort en av pigorna på Stora Sundby med barn. Äntligen någon som kom sig upp lite, tänkte jag, som först tolkade det där som, att han var en leg. läkare. En sådan ungkarl kunde väl också ha fallit för någon vacker piga vid ett besök på slottet. Men när jag sen skulle återfinna dem i en senare husförhörslängd, hade han förvandlats till tegelslagare. Den första noteringen betydde i själva verket "Tegelslagardräng", fast bokstäverna var svårtydda. Så var det med den uppkomsten och han blev sedan en i raden av torpare i min morfars släkt bakåt i tiden.


Av Birger - 17 december 2009 12:28

Vaknade i vargtimmen och hade en klar bild i huvudet av en sida i "Vigselboken", där jag hittat noteringen "Spelman" efter ett namn. Det är ju det jag letar efter, var morfar fick sin musikalitet ifrån. Bilden var så tydlig, att jag måste gå upp och kolla om noteringen fanns på den sidan jag hade uppe innan jag stängde ned i går kväll. Jag hittade ju tre nya namn där, men inte fanns det någon spelmansnotering. Möjligen finns den någonstans, men jag har alltså inte hittat den än. Det var rent önsketänkande i drömmen. Men morfars morbror Axel var i alla fall möbelsnickare, så där finns det ett samband bakåt. Honom skall jag spana lite extra efter nu, för jag har bara namnet och en bild. Kanske något mer finns noterat.

  Morgonen har annars gått till eldning och brödbak och lite pyssel med hemsidan, som behöver uppdateras regelbundet. Det är minus sju grader ute men har inte kommit någon mer snö, vilket är perfekt för min del, då snöslungan fortfarande strejkar. Mitt mekande hade ingen effekt. Det var också rent önsketänkande.

Av Birger - 16 december 2009 08:29

Jag kom just på att det ordet kan få en helt ny innebörd i vår genmanipulerade tid. Vi strävar ju efter att hitta våra gener bakåt i tiden och det grävs naturligtvis en hel del envishet och strävsamhet för att hitta något.

  Man blir så lycklig när man plötsligt finner en vacker lättläst handstil, där alla uppgifter är lätta att tyda. Så fann jag i går i en husförhörslängd hela morfars fars familj med alla födelsedata. Sen fann jag senare ytterligare ett barn i den familjen, ett barn som ingen hört talas om. Men det föddes när modern var 35 år och de större barnen redan var ute på jobb, och det blev bara två veckor gammalt, så det hann aldrig sätta några spår. Jag hittade det slumpmässigt i dödeboken, när jag skulle kolla en annan detalj. Det som blir väldigt påtagligt är, hur många som dog unga, innan de fyllt fyrtio år.

  Nu kände jag, att det var dags att göra en namnlista med födelseår och dödsår på dem som jag hittills fört in i familjeträdet, innan det växer mig över huvudet. Då kan man sortera den kronologiskt på födelseåren och se vilka som var samtida i de olika grenarna av trädet. Till min förvåning finns redan drygt hundra namn på listan. Det är onekligen lite intressant att äntligen få lite koll på släkten, även om man inte hinner umgås med alla.


Av Birger - 14 december 2009 22:47

Jag gjorde en paus i mitt eget släktforskande för att titta på Lotta Ramels första steg i släktforsknings ädla konst. Då är det inte bara skillnaden, att hon har full uppbackning av de mest kunniga personerna på området. Det är henne väl unt och jag är en stor beundrare av hennes fader och jag förstår att det väcker känslor när hon får fatt på mer fakta om bilolyckan, som tog hennes fars föräldrars liv. Det var en mänsklig tragedi i sig, även om Povel på något sätt lät det rinna av sig. "Det kunde inte bli djävligare, så det kunde bara gå uppåt" var hans enkla filosofi. Den andra skillnaden är, att hennes forskning leder till slott och herresäten med gyllene salar nere i Skåne, där hennes forntida ättlingar byggt och att deras efterkommande i en del fall ännu brukar godsen.

  Min enkla foskning via datorn leder också till ett slott, Stora Sundby i Sörmland, men jag hamnar i de, till godset hörande, dragiga torpstugorna bland stalldrängar, pigor, skjutsbönder och postkuskar, som dog i lungsoten innan de fyllt fyrtiofem och vars barn också strök med. Min morfars farfar dog fyrtiotre år gammal när hans fru väntade deras andra barn. Så min morfars far föddes faderlös och fick sedan en styvfar och ett par halvsyskon, av vilka det ena dog vid fyra års ålder. En dags letande i kyrkböckerna har gett väldiga perspektiv på tillvaron.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se