En dag då jag varit hemma och arbetat ensam hela dagen med olika projekt. Fick också en ny längre inbokning på B & B, vilket ger en viss trygghet för den kommande månaden och ett bra marknadsföringstips vad gäller trubaderandet. Så det rör på sig lite på all kanter. Den kommande helgen är ju fulltecknad med egen medverkan, så jag beslöt mig i kväll för att morgondagen skall få gå till kulturkonsumtion via Teaterlistan. Där fanns friplåtar till Babelinspelning med intressant innehåll på SVT och sen blir det Brunnsgatan 4 på kvällen, när jag ändå är i stan.

  

Den gamla boden i skogskanten ser inte mycket ut för världen och har väl inte längre någon som helst ekonomisk funktion. Det är något man bara passerar i vanliga fall. Men en gång bygdes den med ett speciellt syfte och upphovsmannen lade ned möda på att den skulle se bra ut. Det kan man se om man stannar upp och tittar närmare. Kolla smidet på dörren, så fint det är utfört för kanske 200 år sedan.

     

Har just läst ut en mycket rolig bok, som jag också ägnade större delen av gårdagen åt. Den heter "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmquist och handlar om ett par gamla ogifta systrar på landet, som får ett uppslag att tillverka och per postorder försälja ett potensgivande medel och vad detta sedan får för konsekvenser. Väldigt bra hopsnickrad historia med stor igenkänningsfaktor, om man bor på landet och känner till mentaliteten på lite isolerade orter.

  För övrigt väntar jag på knoppar, som skulle ha kommit med posten i fredags, för att kunna färdigställa sekretären. Inga fastare planer för dagen.

 Det här med skrivandet t.ex,

Jag skriver bäst då jag är själv,

då jag har det knäpptyst runt omkring mig.

Det är först då jag kan höra

de där riktigt bra idéerna

och tankarna,

de som har en förmåga att försvinna

bland allt sorl.

Det är så häftigt att hamna i ett tillstånd

då fingrarna dansar över tangenterna

i takt med att idéerna kommer till en...

meningar faller på plats,

rätt ord dyker upp

och nya infallsvinklar skapas...

Det är en spännande resa

och timmarna bara flyger iväg!

Maria Eriksson

Ovanstående dikt, av en begåvad men tämligen okänd diktarinna, tycker jag fint skildrar författandets förutsättningar. Jag vet att det finns författare som alltid har musik på när dom skall skriva, kanske för att förtränga andra ljud, men jag tror dom är i minoritet. Själv har jag med åren alltmer uppskattat tystnaden, när jag inte själv skall öva på något av mina instrument. Jag bor också på en plats där det blir absolut tyst, när vinden slutar att ruska om trädkronorna och regnet upphör. Om man sover med öppet fönster kan man då istället få höra koltrasten, med en mjuk melodisk stämma, ge en finstämd solokonsert vid fyratiden på morgonen.

Så randas den årliga festen
då snillena pris skall föräras,
då dräkten är viktig och gesten,
då middag med lyx skall förtäras.

I TV:n syns prakten och ståten
när kungen skall priserna räcka,
och statschefen verkar belåten,
hans ord verkar muntra och käcka.

Vid middagen talas begåvat
och sång och musik höres ljuda.
Med snillen vårt land är förlovat
och operan får blodet att sjuda.

Men kameramannen serverar
i bild hovets schystaste hylla,
som "Madde" galant exponerar,
ett arv från prinsessan Sibylla.

När jag som liten kom med mina föräldrar med tåget från småland in mot Stockholms central, då fick vi på vänster sida genom kupefönstret se "kyrkan med smöret". Det var Stockholms stadshus med det förgyllda tornet.

  Nu har jag just sett den första reprisen av en TV-dokumentär om Ragnar Östberg, stadshusets arkitekt och tillika far till Susanna Ramel, som på ett mycket generöst och levande sätt berättade om sin far och lät oss följa med på upptäcktsfärd bland Östbergs andra skapelser i staden. Har ni missat det programmet, så sänds det ännu en gång i morgon natt halv tolv. Då skall jag sätta på bandspelaren, för det programmet vill jag bevara för egen och andras del. Vilken historielektion! En eloge till upphovsmännen.

  Snacka om att det finns enskilda människor, "stora män", som lyckas sätta spår i livet som kommer att finnas kvar och gagna mänskligheten för många generationer framåt. Nu närmast väntar ju nobellfestligheterna i stadshuset.

  Ett sånt bygge som stadshuset får man ju inte hipp som happ. Man har naturligtvis gjort en del innan, som visat ens kapacitet. Men efteråt blev Östberg arbetslös en lång tid, eftersom han trampat många på tårna med detta kollosalbygge, som är det sista i sitt slag som byggdes enbart för handkraft. Alla ton av tegel har burits upp av mänskliga ryggar. Det gick så långt att han krävde att få provision på vykortsförsäljningen från huset, innan det började droppa in nya arkitektuppdrag till försörjningen.

  Efter att ha sett det här programmet kommer man att se på staden, och en del andra platser ute i landet, med andra ögon. För Ragnar Östbergs skapelser finns lite var stans och man kan undra hur han hann med allt. Se programmet.

Norrtäljes kulturchef har fått Roslagsakademiens hederspris "för att han rakryggat och med stort engagemang, sedan många år kämpar för ett levande kulturliv i Norrtälje". Jag som trodde, att det var just det han var anställd och har sin skattefinansierade lön för. Men det är klart, även höjdarna kan behöva lite uppmuntran så här i juletid. Det är hårda tider.

Det stormade duktigt och vräkte ned snö hela natten och har fortsatt under dagen. Det har kommit ca 30 cm uppe på de 20 vi hade tidigare, så det går över knäna när man går ut på tomten. Vaknade tidigt av att katterna ville ut. Men dom vände i dörren. Bilarna är helt insnöade och snöslungan vägrar att starta så Ewa blev hemma i dag och vi har skottat det viktigaste för hand. Vi kom bara ut genom en dörr. De övriga låg det tunga drivor emot.

  Jag har ägnat mycket tid åt att testa olika åtgärder på slungan, men det är något fel med förgasaren, och den förmår jag inte montera dän utan riktiga verktyg. Har fått tag i en servicekille som kanske kan hjälpa mig, men då måste jag först komma ut från tomten med bilen.  Skall få ploghjälp av en vänlig granne i kväll, så det ordnar sig nog till i morgon, med lite vanlig skottning efteråt.

  Tog fram skidorna och begav mig mot affären med lilla ryggsäcken på ryggen. Skidorna gled emellertid lättare bakåt än framåt, så dem ställde jag ute vid vägen och promenerade istället kilometern ned och lika långt tillbaka med packning. Det gick ganska lätt men var förrädiskt halt inunder på sina ställen efter plogen. Så nog får man motion. Snön faller fortfarande, men nu får det anstå till kvällen. Småfåglarna har hittat matborden.