Dagen började med frukost för B & B-gästen. Därefter direkt till Arlanda för att hämta Toves ankommande farfar och farmor. Färd på slingrig väg genom det uppländska landskapet till våra barns hem. Men där var det stopp, ty ingen hade tänkt på att lägga ut nyckel. I väntan på att detta ordnades, tog vi mor - och farföräldrar en promenad och hämtade barnbarnet från dagis. Det blev glada miner och en glad jänta småsprang nästan hela vägen hem. Vagnen var ju också inlåst. Det löste sig emellertid och dagen förflöt med släktumgänge. Tove och jag tog oss också vår sedvanliga tupplur efter maten. Sen satt vi och sjöng visor ur Min skattkammare.

  Kvällen hade jag dock bokat i förväg för Herrängs folkets hus, som gästades av Ewert Ljusberg, viskonstens mästare. Det är en stor upplevelse att se och höra honom, då hans röst tillåter honom att göra de mest otroliga saker, hans fysionomi kan förvandlas från förtjusande grevinna till gammal fårad gubbe och hans inlevelse i texterna är total. Dessutom kan han göra oerhört roliga och rätt bitska imitationer av sina kollegor, så man får dom på köpet så att säga. Att han dessutom är en strålande historieberättare är ju väl känt och det får publiken att öppna sig. Han är en outsinlig inspirationskälla. Så det blev några mil i dag, men det var det värt. Knökfullt med folk var det också. Nästan alla var där, men bara nästan. Jag saknad några.

Vaknade tämligen utsövd och steg upp ock bakade matbröd. Det var väldigt lägligt, för på eftermiddagen kom en gäst till mitt B & B och finns det färskt bröd till morgonen. Har annars mest jobbat i verkstaden i dag Stolarna börjar bli klara och en gammal skåplucka med kurbisblommor har fått ett nytt hörn på insidan, så att gångjärnet går att skruva fast. Den har ramlat ur några gånger, så att folk fått den på tårna, vilket inte kan ha känts skönt. Slutligen petade jag i mer lack i groparna på det lilla bordet, för att om möjligt fylla dem och få en jämn yta.

  I kväll körövnig med kyrkokören. Sånger till Alla helgons dag och Benny Anderssonlåtar till kommande konsert står på programmet. Frågan är vad vi hinner få färdigt till det senare. Vi hann också öva lite instrumentalt.

 I Gamla Grisslehamn låg allt stilla. Bara fågelsträcken skapade rörelse i landskapet.

Båtarna skulle upp och den sista turen gick från bryggan till uppdragningsrampen. Med en kombination av ny och gammal teknik lyckades vi baxa upp dom en efter en på den lilla trailern och sen bogsera den med bilen till uppläggningsplasen. Mina gamla taljor och block gjorde god nytta som vanligt. Alla blir imponerade av den kraftutveckling man får med detta enkla hjälpmedel.

Efter väl förrättat värv intog vi kaffe och gott bröd därtill i stugvärmen. Samvaron hade kunnat vara hela kvällen , om jag inte hade haft körövningen att passa i kväll. Där blev också mycket uträttat denna afton, så dagen har varit mycket tillfredsställande.

I dag blir det verkstad på förmiddagen, sedan skall en båt upp på land för vintervila. Min egen vilar redan på sina bockar, men goda vänner behöver ett handtag så det blir en utflykt till Gamla Grisslehamn på eftermiddagen. Vi får se om gråvädret har släppt till dess. I kväll väntar övning med Skärgårdskören. 

Jag tog med en god vän och gick på teaterpremiär mitt på dagen på den lilla källarteatern Odenteatern. Mobergs "Marknadsafton" stod på programmet och var väl hyfsat underhållande. Men allt var inte på plats ännu, det märktes tyvärr. Man fick en känsla av att rätt många glömda repliker doldes bakom skratt och grymtanden på scenen. Helena Fernell gjorde i alla fall ett stabilt intryck som hushållerskan Lovisa, som begärde ut tio års innestående lön av den snåle bonden Magni, spelad av Tomas Pontén. En publik med hög medelålder är väl ändå en förutsättning för den här typen av folklustspel, som kanske bäst passar på en utescen om sommaren.

I förra veckan låg det massor av fallfrukt under äppelträdet och jag funderade på att göra en liten städning där med skyffel och skottkärra. Men det blev inte av då och i dag upptäckte jag att vartenda äpple var borta. Då såg jag plötsligt bilden framför mig igen från i förrgår natt. Jag fick en stunds nattvaka och gick ned i köket och drack lite vatten men tände aldrig någon lampa. När jag står där med glaset märker jag plötsligt att någon iakttar mig. En råbock står i stolplyktans sken några meter från huset och tittar in på mig. Vi står helt stilla båda två i en minut, sen lyfter jag glaset och säger "skål!". Då sticker han iväg ut genom grindhålet. Han hade naturligtvis stått och kalasat på äpplen för fullt när jag kom ner. Naturen städar sig själv.

Det fina pelarbordet har farit hem. Det var en oerhört smart skapelse, som med några enkla handgrepp gick att förvandla från runt soffbord till ovalt matbord för åtta personer. Det var bara ett aber, som jag kunde upplysa ägarna om. När man fällde ned stödbenen kunde man klämma sig, om man höll fingrarna på fel ställe. Det var det jag gjorde och utökade samtidigt mitt ordförråd med sådant som inte lämpar sig för tryck. Jag fixade till två nya iläggsskivor också, då de gamla hade förkommit.

  Nu är nästa bord också på gång att bli färdigt med en renoverad lackyta. Dom röda stolarna är färdiglimmade och väntar på lite färgförbättring på de lagade ställena. Var tyvärr tvungen att bryta en hel liter bara för detta, men det kanske är något annat som behöver fräschs upp också.

  Kvällen får äggnas åt övning på körstämmor, då mycket är på gång där.

  Trollrike spelmän på scenen vid Oktoberstämman

Vi for till uppsala, sonen och jag, med våra fioler. Avslutningen på årets stämmosäsong är Oktoberstämman i Uppsalas konserthus. Då fylls huset av spel och danslystna och en intresserat lyssande publik. Efter allspelet, lett av Hasse Gille, turades olika grupper om att framträda på scenen. Under tiden spred sig övriga spelmän i huset till improviserade samspel i olika konstellationer. Gamla vänner träffas, gamla låtar dammas av och nya upptäcks. Nya vänner hittas också i tonmyllret. Efter några timmar hamnar fingrarna där dom ska utan att man behöver tänka på det.

  Mot kvällen röjs golvet och dansen kommer igång. Då är det främst polskor av olika slag som spelas och dansas. Spelmansstämmorna är i dag lika mycket en träff för dansare som för spelmän. På så sätt har folkmusiken återfått sin ursprungliga roll som dansmusik. Att döma av trängseln på dansgolvet så är det en mycket levande folkrörelse, som inte märks mycket i våra media. Efter tio timmar vände jag kosan hemåt. Då pågick dansen ännu för fullt.