Alla inlägg under juli 2008

Av Birger - 31 juli 2008 12:01

Det har spåtts sämre väder mot eftemiddagen så jag tog mig ut på cykeln på förmiddagen även i dag. Tänkte se om jag kunde ta mig runt Gisen via en skogskörväg från Koluddenhållet och en stig över till vägen från motsatt håll. Där var emellertid grind och elstängsel och djur i hagen, så jag beslöt vända. Tjurar är ju onödigt att börja stångas med.

  Åter ute vid Koluddenvägen träffade jag ett par damer, varav den äldre hävdade att det skulle gå att ta sig fram till Fansjön och över Hällsätra hem. På kartan fanns en skogskörväg som slutade på en vändplan, men i verkligheten fortsatte denna väg ända ned till "Mellanlårsviken", som den södra ändan av Fansjön faktiskt heter. Det stämde och där var mycket fint.

  Men därifrån skulle det gå en gångstig över till Hällsätra, där man kunde "knuffa fram cykeln" , enligt damen. Det hade hon gjort. Frågan är bara hur många år sedan detta var? En stig fann jag visserligen och förfaringssättet stämde också, men slutligen hamnade jag efter en brant nedstigning i en bäckravin med kullfallna träd och mycket bråtigt.

 Jag ställde cykeln och utforskade terrängen ett bra stycke åt båda hållen, för att finna den bro över bäcken som damen talat om. Ingen bro så långt ögat nådde, och det var heller inte långt jag såg i snåren.

  Mitt beslut blev därför att återvända samma väg jag kommit, upp ur ravinen och över stock och sten tillbaka till vägen, som sedan bara blev bredare och mer lättrampad ju närmare hemåt jag kom.

  Ett par kuriositeter längs skogsvägen; Halvvägs till vändplanen, som ligger någon dryg kilometer upp i skogen, var plötsligt en glänta med en trädgårdsmöbel. För vem? Till saken hör att det är bom för vägen, så det går inte att komma dit med bil utan egen nyckel till bomlåset.

  Vid vändplanen står en stor, ladliknande förvaringsbyggnad med stora lastbilsportar. Ingen bil eller annat fordon eller livstecken syntes till utanför. Men inne ifrån ladan hördes en tydlig röst, som om någon stog därinne och höll föredrag. Vilka var där och varifrån kom dom och hur tog dom sig dit? Det måste ha varit ågon hemlig manöver till fots, eller så hade dom kört in bilarna i ladan.

Tur att ingen såg mig, när jag svettig och full av barr kom ut ur skogen med min cykel. Den nedre bilden ovan visar platsen där jag fann för gott att vända.

ANNONS
Av Birger - 30 juli 2008 10:51

Under gårdagens cykeltur såg jag flera användbara affischtavlor. Dagens tur gick därför tollbaka till Smara, fast åt andra hållet, med affischbunten och stiftpistol i cykelväskan. Hemvägen valde jag sen den lite längre vägen över Sättraby och Kristineholm och gamla banvallen en bit för att slippa de värsta ställena på stora vägen. Ca 18 km avverkade och några nya inmutningar på kartan. Fick upp lappar på ett tiotal ställen och fick en förfrågan per telefon redan nu sen jag kom hem. Bilden är från allén vid södra infarten mot Kristineholm.

  Gårdagens eftermiddag ägnades åt visövning och så får det nog mestadels bli även i dag.

ANNONS
Av Birger - 29 juli 2008 13:14

Det här var väl rätta stället att sätta upp en älgvarningsskylt på. Akta er för skogen, där finns det älgar och andra vilda djur!

Av Birger - 29 juli 2008 11:29

Morgonen har ängnats åt en cykeltur på ca en och en halv mil, delvis längs vägar jag aldrig tidigare befarit. Vägen förbi Brändtorpet över skogen till Smara och på sydsidan av Sottern hem. De vägar jag mutat in markerar jag med gul överstrykningspenna på min karta, så den börjar få ett gult spindelnätsmönster. I Smara passade jag på att titta in hos gamla vänner och få ett glas vatten och en pratstund. De var knappt uppstigna men gjorde sig tid på altanen.

Av Birger - 28 juli 2008 10:48

Om ett par veckor bär det i väg. Jag har fått förmånen att ännu en gång få dra till fjälls för fiske och det är något jag verkligen ser fram emot. Det var ca. 15 år sedan sist och då var det ändå inte någon riktig fjälltur med längre vandringar upp till fiskevattnen. Nu skall det bli så och det hoppas jag benen skall tåla. Det gäller att packa förståndigt utan onödiga kilon.

  Första gången jag var med var 1960, det år jag skulle fylla sjutton. Då fick jag följa med min kära moster Svea och hennes man Erik till Idre, som då fortfarande inte var högexploaterat utan bjöd på relativt orörda bäckar, om man tog sig besväret att gå en bit.

  Det blev flera färder dit upp och jag har oerhört starka minnen därifrån. Sista resan tilsammans med Erik var han ett par år äldre än jag är nu och min grabb var med för första gången, tio år gammal. Jag blir väldigt lätt nostalgisk när jag tänker på detta. Erik är borta men efter honom finns mängder av bilder och han efterlämnade även nedanstående dikt. Bilderna ovan är från våra första resor.

  

Åter till fjällen 

Låt oss vandra som förr över stigarnas barr
mot fjärran och lockande mål.
Låt oss trampa på myrarnas gungande starr
med ängsull vid dysvarta hål.

Låt oss tända av töre ett pyrande bål

vid myrhalsens mossblöta kant.
och dricka vårt kaffe ur rykande skål
och lyssna till myggens diskant. 

Låt oss stanna där frostpinad granskog står mörk
med torr-rakor vridna i grått
bak ridåer av knotig och vitstammig björk
när vår gräsmjuka bäckstrand vi nått.


Låt oss följa den uppströms där skuggan står ljum
över strandbrinkens videgrå band
och svänga vårt spö över forsande skum

i minnets förtrollade land.



Erik Höglund

Av Birger - 27 juli 2008 21:43

Jag har en längre tid haft på nattygsbordet en gammal antologi med naturskildringar av berömda berättare, utvalda av Sven Rosendahl, som själv var en utmärkt sådan. Jag fann den säkert på något antikvariat eller i någon auktionslåda en gång. Den var ouppsprättad, men nu är det gjort och jag har nästan läst ut den. Det är berättelser från det sena artonhundratalet och början av förra seklet. 

  Man slås av det vackra språket och av hur oförstört allting är i naturen och med vilken öppenhet och innerlig glädje de olika författarna närmar sig det vilda och det som bara växer.

  Allt var så okomplicerat. Man tog med sig matsäck och något varmt och drog iväg ut till någon koja vid en myrkant eller sjöstrand och bara upplevde vad som hände under ett dygn eller två. Svårare behöver det inte vara i dag heller, om man bara vill vara i fred. Men det är inte så lätt att hitta dom orörda ställena i dag med all fritidsexploatering och inte heller att finna ron att verkligen göra det.

Av Birger - 27 juli 2008 19:20

I två dagar har jag suttit i skuggan på altanen och läst och iakttagit de små händelserna runt omkring mig. En av dessa är, att se den större hackspetten komma och stjäla våra bigarråer. Att trastar och kajor och till och med fiskmåsar har hjälpts åt att länsa vårt träd har jag sett förut, men att hackspetten ägnade sig åt dylikt visste jag inte. Och han är kul att betrakta, för det är rena akrobatkonsterna han utför för att komma åt dom begärliga bären. Han kan hänga helt upp och ned för att få tag i dom och sedan flyger han iväg till ett angränsande träd och sätter sig att äta. Knske är det också ett sätt att få i sig vätska i värmen.

Av Birger - 27 juli 2008 19:02

Vi kom oss iväg tillsammans denna morgon, sambon och jag, till Sundet för att försöka lura den kräsna abborrnoblessen till våra krokar. Morgonen var lika fin som gårdagens och det kändes som, att mina bemödanden att preparera stigen inte varit förgäves. Platsen uppskattades och är ju mycket speciell, inte minst för svårigheten att ta sig dit. Det är femhundra meter riktig vildmark. Lomparet låg och väntade på vattenspegeln när vi kom och i övrigt var det rena friden. Några napp fick vi och tre borrar fick följa med hem, men vi var nog lite sent på plats, ty solen kom snart över trädtopparna och drev fisken mot djuphålorna. Dagstemperaturen har sedan varit över trettio grader.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se