Stor del av denna dagen har ägnats åt ett gammalt furubord, inget antikt men väl använt, som var i stort behov av uppfräschning. En rejäl furuskiva har ju den fördelen att den tål att slipas ned en bit, även om lackskiktet är genomslitet och även mjukveden nötts till gropar. Två iläggsskivor har det också, så det var en rejäl yta att ge sig på. Men nu är det hyvlat och slipat och grundlackat, så grovgörat är gjort. Nu väntar finslip och ett par lager till med lack, så är det som ett nytt bord igen.

  Så ringde dom från ett produktionsbolag om en provfilmning, så nu har jag plötsligen två sådana inbokade. Alltid roligt när dom hör av sig självmant. Om det sen blir något får vi se.

  Kvällen har jag ägnat åt "På spåret" och "Skavlan". Jag tycker Luuk och Lindström håller en väldigt trevlig nivå på lustigheterna och gör ett väldigt underhållande program. Skavlan får också alltid till intressanta samtal om de mest skilda ting med sina gäster och lyckas locka dit upplyfta personer både från showbis, politik och näringsliv, så även i kväll med ett litet hundtillskott.

Jag återkommer till det geniala programinslaget i fredagarnas Go' kvällprogram. Denna gången var det sångerskan Lisa Nilsson som stod för den imaginära middagen och hade bjudit in fyra fantastiska kvinnor till denna måltid.

  Annars är ju den nya trenden, enligt min egen privata "spaning", att samla ett gäng kändisar kring ett festligt dukat bord och låta vinet lossa tungornas band till en avslöjande och ibland ganska privat pratighet. Vi har "Stjärnorna på slottet", vi har "Teatersuppén" , vi har "Sommarpratarna" och vi har "Kattis och company" som fyra exempel. I ett litet land som Sverige blir det sen samma kändisgarnityr som dyker upp på dom olika middagarna och till slut har man hört samma historia tre gånger med mycket små variationer.

  Vid den här tänkta middagen är det bara den inbjudande personen som finns på plats. De andra kan till och med vara döda sedan sekler tillbaka. Men själva urvalet ger en mycket mer mångfacetterad bild av den här personen, samtidigt som hon, i det här fallet Lisa Nilsson, får tillfälle att presentera fyra andra intressanta personer på ett personligt sätt, som kan väcka nyfikenhet och intresse på ett helt annat sätt.

Man vill själv gå till skivhyllan och lyssna på Joni Michell lite noggrannare eller till bokhyllan och plocka fram Sonja Åkesson för ett förnyat studium. Det är som med måleriet, man får inte måla färdigt. Man måste lämna något över åt åskådarens fantasi. 

  Den här bjudningen inramades dessutom av mycket bra musik av Kirunabandet "Willy Clay Band", sju spelande män med en frotsångare med fantastiskt uttrycksfull röst. Dom kan man gärna höra mer av.

 Jag tittar på Idrottsgalan mest för allmänbildningens skull, så att jag skall klara nästa års upplaga av TP och för att få se, hur människor ter sig och beter sig i den fina världen. Jag förnekar inte, att några av dessa idrottsprestationer har fått även mina känslor i svallning när de begav sig, så visst skall de hyllas. Men det blir ju lite halvdant, när detta sker mitt under uppladdning inför vinter-OS, då framför allt vintersportarna inte har en chans att vara med, inte ens om dom som Helena Jonsson vinner högsta priset.

  Sen är det ju lite slarvigt, att en del artister, såsom damen ovan, blir så hastigt presenterade att man inte hinner uppfatta namnet och dessutom bara står med som "bl.a." i den tryckta informationen. Hon var annars både se- och hörvärd.

  Till det positiva hör, att en del andra prestationer kan lyftas fram och belönas, såsom hockeydomaren, tillika ambulanssjukvårdaren, som genom rådigt ingripande räddade livet på en spelare som fått hjärtstopp efter en tackling på isen.

  En del av humorinslagen bar bra och förnöjde, några blev mer bisarra än roliga, men Babben och hennes två kavaljerer gjorde ett träffsäkert nummer i TV-soffan.

Solen kom fram och lyste upp bigarråträdet.

Gårdagen gick med familjeumgänge, kvällen med TV-tittande, bl.a filmen "Djävulen bär Prada". Vaknade sedan tämligen utsövd denna dag och startade med eldning, frukost och sockerkaksbakning.  Mitt i alltihopa gick strömmen  och sen fick jag ingen kontakt med nätet. Via en mycket lugn och trevlig kille på supporten fick jag inte bara fart på grejorna igen, utan även reda på att jag kunde byta till deras modernare modem och därmed både få upp farten och få ned kostnaden. Det var utomordentlig kombination tycker jag.

  Har för övrigt varit i verkstaden och förhoppningsvis lagt sista handen vid två arbeten. lackskador är luriga och man vet aldrig förrän den nya lacken torkat hur resultatet blir. Dom gamla stolarna är i varje fall klara för leverans.

  Fastnade mitt på dagen i ett TV-program på TV4 Fakta, om "monstervågor". Har sett en del om det tidigare, men nu har man genom satelitbilder kunnat visa dels att dom finns, i långt större utsträckning än man tidigare trott, och dels vad som händer om en sådan våg, som kan bli runt 30 meter hög, träffar ett stort kryssningsfartyg. Det har gjort genom avancerade datasimuleringar och det är inte trevliga bilder. De som överlevt ett möte med en mostervåg får sedan brottas med traumatiska minnen tresten av livet. Upplevelsen är alltför dramatisk för att hjärnan riktigt skall kunna bearbeta den. De här vågorna är sannolikt förklaringen till många "oförklarliga" haverier, som skett genom åren, inte minst i Bermudastriangeln, där strömmar möts och förutsättningarna för monstervågor därför är stora.

Friplåtar till "Babel" via förnämliga "Teaterlistan.se" finns att få många fredagar framöver. I dag var sista måndagsinspelningen och då var jag där som publik. Klas Östergren berättade trevligt om sin nya bok om åttiotalet och sedan blev det paneldiskussion om hur de "finkulturella" ser på "vanliga människors" kultur. Johan Akelius, Åsa Linderborg och Peter Settman försökte fomulera sig omkring detta ämne och den som lyckades bäst var faktiskt den "folklige" Peter Settman, som omgående blev erbjuden att skriva kulrurartiklar på Åsas kultursida i Aftonbladet. En givande utflykt mitt på blanka måndagseftermiddagen.

  Lustigt nog så sänds det här programmet samtidigt som "Oskyldigt dömd" på onsdag och jag lär synas på båda ställena. Själv sjunger jag kör då, så det blir att banda eller se repriser. Sen har jag fått klart för mig, att jag harde fel om vernissagescenerna i "Mannen under trappan". Tydligen har jag somnat till mitt under något avsnitt, ty mig har det gått förbi. Nu blir det till att titta på SVT-Play igen.

   Under bussresorna läser jag en antologi med stockholmsskildringar, för att komma in i stadsatmosfären i förväg. Hinner med ett par noveller per resa. Dagens promenad gick från Tekniska högskolan till TV-huset och delvis tillbaka. Härligt höstväder och mycket vackert på en del ställen efter vägen hem.

Missade ni denna dokumentär i kväll, så vill jag gärna rekommendera att ni ser den, när den går i repris t.ex den 17/9. En fantastisk livshistoria berättad genom gamla svartvita filmer, täljda trägubbar och upphovskvinnans berättelse till nyfilmade bilder.

Min medverkan i detta program blev ganska kort, men jag hade en rolig stund tillsammans med trevliga människor på Stockholms säkert stojigaste plats. Vi var fyra inlejda statister som deltog i en lite halvfejkad frågesport, som läggs in som inslag mellan artistnumren och tydligen även hade någon sorts funktion för krysset. Jag engagerade mig inte närmare i detta, utan gick och intog gratis lunch tillsammans med damen som rönt samma öde, att slås ut eller räddades undan kvällens direktsändning. Beror på hur man ser det. 

  I artistfoajén, med bilder på många som framträtt på denna scen, stod ett gammalt piano, som jag inte kunde låta bli. Jag drog en låt där och kan därmed säga, att jag har spelat på Grönan. Jag valde sedan att se själva programmet på TV i kväll istället för att sitta kvar i oväsendet på Grönan. Den här veckan har konstigt nog bjudit på tre gratisevenemang på Djurgården under de bästa väderförhållanden. Det var bra inprickat.

Dom kunde ha frågat mig, så hade dom sluppit allt det här ståhejet. Alla som jag har röstat på har vunnit och gått vidare i varje deltävling och nu också i finalen. Alltså var det rätt låt som vann.  

  Skämt åsido. Malena Ernman gör ett fantastiskt nummer och kommer att försvara Sverige med den äran och så var det en mycket underhållande och spännande final, där inte bara förträffliga programledaren Petra Mede gjorde bra ifrån sig, utan även hennes kollegor och inte minst en av förra årets favoriter Chirley Clamp, som har en härlig distans och humoristisk begåvning. Och den ryska showvarianten av "Tingeling" var ju suveränt mixad och maxad. Det får dom svårt att slå i Moskva. Hoppas inte Carl Bildt får efterräkningar.