Alla inlägg under juli 2009

Av Birger - 31 juli 2009 09:52

Ungarna växer i boet så det börjar bli deformerat. Det är för övrigt en ryslig aktivitet i buskar och snår. Bakom boden, där buskagen fått växa fritt, stod jag i går och såg en lövsångare, en rödhake, en blåmes, en björktrast och en koltrast fara ut och in på olika håll, utan att jag kan se själva bona. De är väl dolda.

  I verkstan har den skadade bordsskivan återfått något av sitt forna jag. Men bordet bör helst stå mot en vägg i fortsättningen. I moljuset från ett fönster framträder de gamla skadorna i relief. Man skulle förmodligen kunna göra en frottagebild av skademönstret.

  Jag har vart ut på en långrunda på cykeln på morgonen. Fann en fin skogskörväg, som jag var tvungen att utforska. Den gick först genom vacker gammelskog, men blev sen sämre och sämre ju närmare bebyggelsen jag kom, märkligt nog. Det brukar vara tvätom. Sista biten, fram till en annan byväg, fick jag ta mig fram i ett spår genom meterhögt gräs och mellan bostaden och uthuset på närmsta gård. Vägen är säkert inte tänkt för genomfartstrafik. Det blev i alla fall ett nytt litet rosa streck på min karta med utforskade vägar.

Av Birger - 31 juli 2009 06:16

Dagen förflöt, ja det var väl i stort sett det den gjorde, men till kvällen beslöt jag mig för att åka ut till Väddö, min gamla hemsocken, där det var avslutning på årets "Kvitterkvällar" med logdans på Kista hembygdsgård. Jag medförde fiol och gitarr i avsikt att ansluta mig till den spontant hopkomna musikensemblen och få klia strängarna lite. Så blev det också, men innan logdansen skulle det vara allsång och "Alla roar alla", och där blev jag uppropad att sjunga något. Det blev Taubes "Här är den sköna sommar".

  Väddöborna har ju nämligen den föreställningen, att sommaren tar slut efter "Elmstanatta", som är i kväll. Jag påpekade därför, att vi har hela augusti kvar och att det är nu värmen kommer. Efter kaffepaus , för min del i en närbelägen stuga, blev det sen spel till dans, en rolig blandning av folkmusik på fiol, dragspelsörhängen och gamla jazzlåtar, där jag fick användning för gitarren. Det hela är ett lite märkligt arrangemang i verkligt folklig anda och mycket opretentiöst. Man går dit och bjuder till helt enkelt. Enda kravet är egentligen, att man ibland skall sträcka armarna i luften på kommando av programledarinnan. Plötsligt ser hela salen ut som en havsanemon som vajar sina tentakler i vågorna.

  På hemvägen fick jag sen se den märkliga synen, då en stor vildsvinsfamilj kom i full fart över en åker ut mot vägen. Jag slog på mina varningsblinkers, för andra bilar närmade sig, och vi kunde sen alla se, hur hela hopen med säkert minst tio kultingar, drog iväg över vägen och sen i full fart över nästa åker mot närmsta skogskant. Det var fraperande vilken fart dom förflyttade sig med, en mycket reell trafikfara häromkring.

Av Birger - 30 juli 2009 11:04

Jag hade tänkt tanken i går, så när jag vaknade kvart över fem och det var så där stilla och soligt, då gick det snabbt att bestämma sig. Klädde mig, ordnade fika o mackor, plockade ihop fiskeutrustningen och stack iväg, bilenden första biten sedan en knapp kilometers promenad genom skogen ned till Fansjön. Såg en hel del kantareller längs vägen. De fick vänta till hemvägen. Sjön låg totalt blank. Tranorna ropade på avstånd och ute på sjön låg lomparet, svävande som ett par sateliter i rymden. En sångsvan startade tungt från vattenytan och susade förbi på låg höjd.

  Efter en timme segade sig solen upp bakom trädtopparna på andra stranden och speglade sig i sjön. Abborrarna var som vanligt inte så lättlurade, men jag fick i alla fall med mig middagsmat hem och med kantarellerna till, blir det säkert bra. Det var den totala fridens morgon i naturen. Tre timmar förflöt utan annan ansträngning än att balansera på strandklipporna. Sen återstod hempromenaden, som gav bra motion och svamp i påsen.

  Numera är jag noga med att ta med mobilen och stoppar även ned GPSen i ryggan. Om något skulle hända kan jag då uppge en exakt poition var jag är. Stigen jag går är bitvis nästan osynlig och träd har fallit över den på flera ställen, så det vore svårt att hitta mig annars. Nu går jag tämligen trygg.

Av Birger - 29 juli 2009 22:00

Vaknade okristligt tidigt, om det säger någonting, och kom på att det var bästa tiden att åka ut och sätta upp skyltar vid vägen. Jag behövde ett par förvarningsskyltar med "B & B 200 m" före infarten och var tvungen att gå med grejorna längs vägkanten. Nu var det ännu just ingen trafik, så det gick bra. 

  Den gamla bordsskivan har sen fått sig en omgång och börjat återta sitt gamla jag, men den skall få sig lite lack också för att få upp lystern. Medan färgen torkar ägnar jag mig åt vedtravarnas saktmodiga förflyttning in i vedboden. Med radion i fönstret kan jag då samtidigt lyssna till vad dagens sommarpratare har att förtälja. Jag tror inte dagens kommer att sätta några djupare spår i mitt medvetande, men det underlättade i alla fall det något enahanda arbetet.

  Sen fick jag besök till kvällen och efter 25 år sitter vi där och spelar låtar tillsammans på två fioler. Jag säger inte med vem eller varför, men det var en oerhört glädjande upplevelse. För mig har det bara varit en tidsfråga när det skulle ske.

Av Birger - 28 juli 2009 21:33

Bilderna är från morgonen, eftermiddagen och kvällen men säger inte allt. Kom igång sent denna dag p.g.a störd nattsömn. Förmiddagen gick till brödbak och en cykeltur till affären. Medan jag väntade på gäsning och gräddning lyssnade jag på P O Enquists sommarprogram via datorn. Det kan jag verkligen rekommendera för omlyssning.

  Eftermiddagen var jag i verkstaden, där en gammal ådrad skrivbordssiva närmast skall få en ansiktslyftning. Det är värt ett försök. Man har under åren ställt burkar av olika storlek på den, så att den lite grann påminner om Vädersolstavlan i Storkyrkan i Stockholm. Nya förfrågningar angående reparationer har också droppat in, så det bådar gott.

  I kväll har vi haft körråd och på vägen dit tittade jag till mina skyddslingar. Dom växer så det knakar i boet. När min granne var dit för att plåta, anföll mamman upprepade gånger för att få väck honom, men jag såg inte till henne under min snabbvisit.

  Körerna skall jobba med låtar av Björn o Benny i höst, så det har spånats lite kring det i kväll. Vi får se vad som kommer ut av det i november.

Av Birger - 27 juli 2009 19:26

Vill ni se en stjärna, följ med mej! Där går hon över ängarna vid Sjungare by, och då ropar hon till mig, från den blommande stig: "Här är den sköna sommaren, som jag har lovat dig." Nästan så var det, då jag susade fram på kvällens cykeltur. Den var för övrigt välgörande på alla sätt för kropp och själ.

Av Birger - 27 juli 2009 17:16

På morgonen drog jag iväg till Norrtälje för att sprida reklamlappar på strategiska ställen och uträtta bankärenden.  Men att över huvud taget uträtta något i Norrtälje före klockan tio är nästan ogörligt. Tomma gator, men folk som väntade i en halvtimma utanför portarna för att få uträtta sina ärenden. Att inte köpmännen och bankerna inser, att folk vill få saker uträttade på morgonen och ha dagen fri för annat. Nu går hela förmiddagen, för väl inne på banken var en kassa öppen och tio personer stod på kö. Sittplatser finns ju bara för ett fåtal.

  Lyckligen hemkommen har jag sedan varit i verkstaden och betvingat en gammal ekstol samt mottagit ett gammal vackert ådrat skrivbord, som fått mer än vad det tålde. Det blir att ta fram konstnärstalangerna för att återställa den skivan något så när. Under tiden har jag lyssnat på Petra Mede, ännu en före detta självmordskandidat som sommarpratare.

  Men Petra har en rapp käft och ett mycket levande språk, som för historien vidare, och eftersom man har sett vad som kommit från henne på senare år, blir man ändå nyfiken hur vägen dit såg ut. Den vägen var inte lätt och det som gjorde starkt intryck i berättelsen var hennes beskrivning av, hur olika medmänniskor och läkare bemött hennes problem med en ständigt värkande rygg.

  Att leva med värk av olika slag, är ju något jag själv har viss erfarenhet av sedan snart fem år tillbaka och där fanns det mycket jag kände igen. Värk syns inte, alltså finns den inte, inte för omgivningen. Men för mig är den ytterst påtaglig. Att man sen ändå gör saker, tas då som ett tecken på att man bara simulerar. Men saker måste göras, det är då man känner att man lever. The show must go on!

Av Birger - 26 juli 2009 18:40

Ja, det har varit mycket så, men jag vaknade i ottan av tranornas rop nere ifrån sjön. Mitt öppna sovrumsfönster vätter åt det hållet. Sen kom hackspetten och slog en drill mot elstolpen, så då tyckte jag det var lika bra att gå upp och göra sammalunda.

  Dagen har ägnats åt läsande och skrivande, två berikande verksamheter, samt sömn. Ibland har jag varit ut och tittat till mina skyddslingar, men honan har legat på boet nästan hela tiden. Först nu kunde jag komma till och ta en bild på de en vecka gamla ungarna, medan hanen satt och spanade på en gren intill. De har vuxit ordentligt och man börjar se vingpennorna.

  Till kvällen fanns möjligheten att åka till hembygdsgården, där det skulle vara allsångskväll och jag hade kanske kunnat få bidra till programmet med något. Men sen kom regnet, välvilligt, och avgjorde saken. Det var inte läge att ta med nåt instrument ut i det vädret, så jag blev hemma och lyssnar på gårdagens sommarprogram via datorn istället. Vilken story han hade, Morgan Alling, och vilken tankeställare man fick av den. Ola Salo var också hörvärd tidigare i dag.

Skapa flashcards