Inlägg publicerade under kategorin Teater

Av Birger - 6 december 2009 19:29

 Skolteater 1956. Fr.v drängen, bonddottern, storbonden, bondhustrun, klockaren, mjölnaren (jag) och prinsen i bondköket. Detta utspelade sig i kass sex i Väddö folkskola.


Ibland undrar man ju var man fått allt ifrån. Här är i alla fall ett uppslag till varifrån jag fått mitt teaterintresse. Vi hade en ovanlig lärarinna, som ibland lyckades genomföra rätt iögonfallande saker för sin tid, däribland mycket scenisk framställning. På bilden nedan har bonden just lagt in en pris snus utan att bjuda mjölnaren, som lystet tittar efter den nedstoppade snusdosan. Lägg märke till de nedmjölade byxorna.


  

Av Birger - 14 november 2009 09:21

Glömde visst nämna det, att Anita Wall gjorde en fantastist fin enmansföreställning i en mycket sparsmakad dekor och med hjälp endast av två masker och sig själv. Hon är en fantastisk aktris. Söt är hon också, åren titt trots. Hon var värd alla blommor hon fick. Mitt första minne av henne var en TV-teaterpjäs på den svartvita tiden, där hon spelade raggarbrud, tillsammans med Torsten Vahlund och Jan Teselius. Jag minns konstigt nog en replik Torsten hade där i en domstolsscen, där deras framfart ifrågasattes: "Jag kör bra, alltså!" Teatern sätter märkliga spår. 

Av Birger - 1 november 2009 00:00

Steg upp klockan sex. Eldning, frukost och sedan tvättstugan. Övade vistexter medan jag manglade lakan. "Åkare Lundgrens begravning" av Ruben Nilsson kom plötsligt för mig i går kväll. Det var väl en passande repertoar på Alla helgons dag. Fortsatte sedan med körstämmor och altblockflöjt, som skulle användas på eftermiddagen i kyrkan, då den sedvanliga juständningshögtiden skulle förgyllas av våra sånger. Så blev det också, men jag höll på att missa övningen för att jag inte hört något om träff före och satt i godan ro vid pianot, när de ringde och undrade var jag var. Men allt var klart, så det var bara att åka.

  Jag hade ätit tidig middag för att kunna sticka direkt till stockholm efter kyrkan. Kamrat Lars och jag hade stämt träff vid Alias Teatern för att se "Ruths bok", som visade sig vara en fantastisk och djupt rörande föreställning. Jag kan bara rekommendera ett besök. I en mycket sinnrik scenografi utspelades minnesbilder ur den gamla Ruths förflutna. Hon är polsk judinna men hade klarat sig från kriget genom att emigrera till Argentina. Man får uppleva Ruth i fyra olika åldrar, ibland samtidigt med simultana reaktioner, vilket var ett mycket sinnrikt grepp. Handlingen beledsagades perfekt av en trio som spelade klezmermusik och även deltog i spelet som skådespelare. Publiken, som rymde en del spelledigt teaterfolk, ville aldrig sluta applådera.

  Vi tog oss en pratstund på ett enkelt matställe efteråt för att smälta intrycken lite innan hemfärden. Det var som i gamla tider, när vi sprang på teatern titt och tätt.

Av Birger - 27 oktober 2009 19:38

Jag tog med en god vän och gick på teaterpremiär mitt på dagen på den lilla källarteatern Odenteatern. Mobergs "Marknadsafton" stod på programmet och var väl hyfsat underhållande. Men allt var inte på plats ännu, det märktes tyvärr. Man fick en känsla av att rätt många glömda repliker doldes bakom skratt och grymtanden på scenen. Helena Fernell gjorde i alla fall ett stabilt intryck som hushållerskan Lovisa, som begärde ut tio års innestående lön av den snåle bonden Magni, spelad av Tomas Pontén. En publik med hög medelålder är väl ändå en förutsättning för den här typen av folklustspel, som kanske bäst passar på en utescen om sommaren.


Av Birger - 14 oktober 2009 00:02

Vi for in ett helt sällskap till Stockholms Stadsteater och såg "De tre musketörerna", denna fantastiska musikteaterföreställning byggd på ett antal mera kända rocklåtar av den tyngre kalibern. Tre och en halv timmar försvann i ett nafs utan en död punkt. Roligt, vackert, medryckande, tekniskt briljant och musikaliskt mycket kvalitativt. Inte undra på att den har plivit en publiksuccé av stora mått. När vi dessutom, på grund av lyckliga omständigheter, i förväg fått höra teaterchefen berätta historien om föreställningens till komst, blev kvällen än mer givande. Kan bara rekommendera ett försök att få tag i biljetter, men det lär inte bli lätt.

Av Birger - 27 juni 2009 23:39





  Efter spelmansstämman styrde jag kosan till Björkö för att bese årets folklustspel vid deras hembygdsgård. I år spelade man utomhus, vilket var ett genidrag med den här föreställningen. När det skulle vara scenbyte i första akten fick publiken helt enkelt ta sina stolar och vandra till en ny spelplats. Årets föreställning  var en för orten tillrättalagd version av "Bröderna Östermans huskors" i bearbetning och regi av Robert Sjöblom. Mycket roligt var det och publiken trivdes.

  Att Robert själv i år hade iklätt sig fjärdingsmannens roll var till gagn inte bara för den rollen, utan för att det känns som om hela ensemblen lyfter sig själva ett snäpp extra, när dom får spela med ett proffs. Man märker en klar utveckling i timingen att sätta  replikerna från tidigare år. Åsa Piponius gjorde den kavata pigan med besked och de tre Björköbröderna gestaltades roligt av Lennart Fransson, Lars Nordstrand och Lasse Karlsson. Det unga kärleksparet spelades med inlevelse av Nina Eriksén och Martin Karlsson. Sex föreställningar har man planerat och fyra är kvar. Så det är bara att ta chansen om man är ute i Roslagen. Jag kan lova er en trevlig kväll. Föreställningen spelas fre. lörd. söndag två helger i rad.

Av Birger - 29 mars 2009 09:07

Börjar dagen med att läsa DNs recension av "I vätan på Godot". Den föreställningen skulle jag ju vilja se, oavsett vad som skrivs om den. Jag såg för cirka fyrtio år sedan den klassiska uppsättningen med Ernst Hugo Järegård och Jan-Olov Strandberg, som satt som etsad i skallen och som jag fortfarande kan framkalla scener ur på näthinnan.

  Precis i det taget hade jag börjat på Konstfackskolan och skulle studera scenografi och vi gjorde studiebesök till scenskolan ute i Solna. Vi träffade elevgruppen som gick då och deras lärare, legendariska Siv Ruud. Det var då, när vi satt på en ring i någon foajé, som det uppstod en rolig situation, där jag och hon plötsligt hade ett hemligt samförstånd bara genom en blick.

  Vår lärare satt och bredde ut sig lite om olika scenografimodeller och tog dekoren till "I väntan på Godot" som exempel på det enkla, en nästan tom scen med ett ensamt träd. Just då flög fan i mig och jag snodde Estragons replik ur föreställningen: "Men är det inte snarare en buske?" Därpå utbröt en lång diskusion mellan mig och läraren, om det verkligen var ett träd eller en buske. Jag använde replikerna ur föreställningen, som jag just sett, och plötsligt satt vi, min lärare helt ovetande, och spelade upp en lång scen ur pjäsen. Det var det Siv Ruud insåg, när vi bytte ett ögonkast efter första repliken, och blev mycket road av. För mig blev det ett litet ögonblick av lycka.

Av Birger - 28 mars 2009 16:45

Vid mitt senaste besök i Stockholm råkade jag passera denna port på Svartmangatan 6. Då är jag genast förflyttad fyrtio år tillbaka i tiden. Fyra trappor upp bakom denna port hade Stockholms studentteater på den tiden sina lokaler i två vindsrum. Där satt vi och smidde teaterplaner, där hade vi mimkurs och andra teaterövningar och där tog vi emot gästföreläsare av olika dignitet. Jag minns bland annat att Anette Kullenberg var där en kväll, som ung arg journalist. Det var långt innan hon blev ett imitationsobjekt. "Det handlar inte om det!"  Sen upphörde verksamheten på den här adressen, när Studentteatern ombildades till "Teater 9" i en gammal butikslokal på Regeringsgatan 9, som senare fick ge plats för Gallerian. Tiden går.

Skapa flashcards