Direktlänk till inlägg 19 februari 2008
Tänk att det är sådan skillnad på hur saker och ting skildras på film. Jag följer ju med spänning den danska serien "Brottet", som har en sådan intensitet och närhet i människoskildringen att man inte kan släppa den. Nu såg jag första delen av "Kungamordet" i går och finner att den har samma kvalitet. Det hade också föregångaren "Kronprinsessan".
Under de gångna två veckorna har jag också tittat på ett par av dom snabbinspelade Walanderfilmerna med Christer Henriksson och finner att dom känns amatörmässiga vid jämförelse, oavsett om skådespelarna gör bra insatser. Det är klart att reklampauserna på TV4 förstör det mesta, men det är ändå ingen nerv i bildberättandet. Det blir ytligt och oengagerande.
Det som engagerar en mest när man ser de där filmerna är det sorgliga faktumet, att en av huvudrollsinnehavarna, Johanna Sällström, inte blev äldre än hon är på filmen.
Film kräver tid för att finna de rätta uttrycken. Det är därför vi som är med så ofta får höra repliken: "Tack! Det var bra. Vi skall ta den en gång till!"
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 |
27 | 28 | 29 | |||||
|