Jag har tidiga minnen av Dompans orkester, då de spelade "Jazz under stjärnorna" från Sollidenscenen på Skansen. Jag tror det var tidigt 1960-tal. Det var högtidsstunder framför radioapparaten. Sen har han ju alltid funnits med i dom viktiga sammanhangen inom svensk jazz. Jag vet inte hur många skivor jag har, där man kan hitta hans namn, men det är många och alltid hörvärda.
De försvinner en efter en, de som var med när jazzen slog igenom i Sverige. Som tur är finns de väl dokumenterade, men det är få i yngre generationer som kan inta en sådan plats i det svenska musiklivet som de hade, Arne Domnerus, Putte Vickman, Charlie Norman, Povel Ramel. Men vilket jam det an bli däruppe.
Rolf
3 september 2008 12:52
Strax efter vi hade bytt vår göteborgska förort mot en stockholmsk för 12 år sedan hamnade jag på ABF i Huddinge och en s k jazzkonsert där. Med Dompan, Egil Johansen, Rune Gustafsson och Kjell Öhman. Sånt sväng, sån musikalitet.
Inte att undra på att vi blev stammisar både på Huddinge jazzdagar och Blue Monday på Skansen, där Arne höll hov för alla oss "kära vänner" som han uttryckte sig.
När han inte längre orkade komma dit 'in person' sände han alltid en hälsning och lät sin ande sväva över tillställningarna.
Men nu är slutt. Tack och lov att albumen finns kvar. Men inte mindes jag att begreppet "Får jag lov, eller ska vi dansa först" hade Dompan som upphovsman. Alltid får man lära sig något nytt via din fina sajt.
Birger
3 september 2008 15:14
Tackar! Jag tror nog att det sistnämnda är ett rätt allmänt dansmusikerskämt, men den här skivan gjorde Dompan i protest mot den slätstrukna dansbandsmusiken, som han inte hade mycket till övers för. Han hade ju spelat dansmusik i hela sitt liv och visste hur sån skulle låta. Men rent jazzmusikaliskt finns det säkert skivor som slår den här.