Direktlänk till inlägg 29 mars 2009
Börjar dagen med att läsa DNs recension av "I vätan på Godot". Den föreställningen skulle jag ju vilja se, oavsett vad som skrivs om den. Jag såg för cirka fyrtio år sedan den klassiska uppsättningen med Ernst Hugo Järegård och Jan-Olov Strandberg, som satt som etsad i skallen och som jag fortfarande kan framkalla scener ur på näthinnan.
Precis i det taget hade jag börjat på Konstfackskolan och skulle studera scenografi och vi gjorde studiebesök till scenskolan ute i Solna. Vi träffade elevgruppen som gick då och deras lärare, legendariska Siv Ruud. Det var då, när vi satt på en ring i någon foajé, som det uppstod en rolig situation, där jag och hon plötsligt hade ett hemligt samförstånd bara genom en blick.
Vår lärare satt och bredde ut sig lite om olika scenografimodeller och tog dekoren till "I väntan på Godot" som exempel på det enkla, en nästan tom scen med ett ensamt träd. Just då flög fan i mig och jag snodde Estragons replik ur föreställningen: "Men är det inte snarare en buske?" Därpå utbröt en lång diskusion mellan mig och läraren, om det verkligen var ett träd eller en buske. Jag använde replikerna ur föreställningen, som jag just sett, och plötsligt satt vi, min lärare helt ovetande, och spelade upp en lång scen ur pjäsen. Det var det Siv Ruud insåg, när vi bytte ett ögonkast efter första repliken, och blev mycket road av. För mig blev det ett litet ögonblick av lycka.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|