Syster och svåger från Västergötland hälsar på och vi far på utflykt till gamla hemtrakter på Väddö, där mycket förändras just nu. Även de gamla sevärdheterna har utvecklats och är värda ett återbesök. Sjöfartsmuseet vid Kaplansbacken är mycket sevärt för den som vill lära sig något om Roslagen. En mycket imponerande samling föremål och mycket pedagogiskt arrangerat i många små rum. För några år sedan fick muséet en tillbyggnad för att kunna visa de gamla bruksbåtana i full skala. Utvändigt ser det mest ut som en lada, meninuti är det nästan som en kyrksal med takstolar som påminner om fartygsspant. Rekommenderar ett besök.

Jag skrev prologen till invigningsfesten. Den finns numera i tonsatt skick på en CD som säljs på muséet.

Beckbyxans lov

I denna bygd, där skutor haft sin hamn

finns minnen värda att bevara.

För den, som endast vet en sjömans namn,

finns många frågor att besvara.

Hur gick det till, att skutans gång förbättra,

att sätta segel på ett ståtligt skepp,

med dödsförakt högst upp i riggen klättra,

att reva mitt i stormens djävulsgrepp?

Från seklers sjöfart finns här sparat

en skatt av minnen från en stolt epok,

de ting, som visar hur man klarat

att segla frakter hem, på sjömansspråk.

Vid denna strand har sjömän gått iland,

efter en resa över oceanen.

En del blev skördade av stormens hand,

när skutan inte klarade orkanen.

Men de skall hedras för sitt jobb och slit,

som samlingarna här vill visa.

Vi hyllar våra sjömäns flit

och sjunger våran sjömansvisa.

Jag fyndade ju några Albert Engströmböcker på auktion häromsistens. Däri fanns denna framsynta historia.