Det här lilla huset står och liksom tittar på en med lessna ögon efter vägen. Det önskar sig nog ett nytt tak.

Jag vakade in det nya året i sällskap med bl.a Shirley MacLain, Sally Field, Julia Roberts och Dolly Parton. Varför inte? Först en dokumentär om Shirley MacLain och sedan den 20 år gamla filmen "Blommor av stål", en stark och  rolig historia om kvinnors vänskap, som för övrigt går som pjäs på Vasateatern just nu. Mitt i filmens festligheter sappade jag över till ettan, och där stod Jan Malmsjö och läste Nyårsklockan, samtidigt som grannen bjöd på fyrverkeri utanför fönstret.

  Något jag funderade över i filmen var, hur Julia Roberts kunde vara dotter till Sally Field? Det var inte bara det att åldersskillnaden inte syntes så påtaglig, utan det var det att Sally både skrattade och grät med mungipora nedåt, medan Julia både skrattade och grät och t.o.m dog med mungiporna uppåt. Hon fick f.ö en oscar för den rollen.

  Shirley berättade i dokumentären innan, att alla trodde att de sex kvinnorna i filmen skulle bli osams under inspelningen. Men dom hade istället blivit som en kär familj, som var svår att skiljas ifrån. Hennes egen roll var föga charmerande, en dam som varit på dåligt humör de senaste fyrtio åren. Men även hon veknade mot slutet.

  Årets första dag ser ut att bli fin, så det är väl bara att ge sig ut i solen.