Det blev en promenad i alla fall, medan mörkret föll och den gamla banvallen alltmer blev som en smal tunnel att gå i. Efter två timmar framför TVn, med idel musikfilmer och bensprattel på högsta nivå, var det bara att inse, att kroppen ropade efter att få röra på sig. Eftersom jag gick ensam fick stödbenen följa med. Då har man i alla fall sällskap av dom och dom manar på att vi skall gå i takt.

  Jag såg ett dansnummer innan, där Fred Astaire dansade ensam med en klädhängare, en sån där stolpe med krokar upptill. Helt suveränt, inte en miss, om han inte möjligen kallade stolpen för miss någonting. Han var ett geni. Och Gene Kelly var inte dålig heller. Vilka stunts han gjorde till musik. Sen blir man ju så tagen av en del scenografiska och koreografiska lösningar, där det är sånt samspel mellan musiken, massor av dansare och sagolika dekorer. Får något vara så påkostat i dag, om det inte gäller krigsscenerier?

  I kväll blir det Fredriksdalsteatern med Ewa Rydberg. Dokumentären i går kändes lite trög och ospontan. En annan intervjuare hade nog fått den att ge mer. Men klippen är ju alltid roliga.

I dag är gråkallt, bara fyra minus men blåst och grå himmel. Typisk innesittardag med bokföring och STIM-rapportering. Det går ju även en del på TV, som man kan kika på, varför inte "That's Entertainment!" kl. 12.45