Efter spelmansstämman styrde jag kosan till Björkö för att bese årets folklustspel vid deras hembygdsgård. I år spelade man utomhus, vilket var ett genidrag med den här föreställningen. När det skulle vara scenbyte i första akten fick publiken helt enkelt ta sina stolar och vandra till en ny spelplats. Årets föreställning  var en för orten tillrättalagd version av "Bröderna Östermans huskors" i bearbetning och regi av Robert Sjöblom. Mycket roligt var det och publiken trivdes.

  Att Robert själv i år hade iklätt sig fjärdingsmannens roll var till gagn inte bara för den rollen, utan för att det känns som om hela ensemblen lyfter sig själva ett snäpp extra, när dom får spela med ett proffs. Man märker en klar utveckling i timingen att sätta  replikerna från tidigare år. Åsa Piponius gjorde den kavata pigan med besked och de tre Björköbröderna gestaltades roligt av Lennart Fransson, Lars Nordstrand och Lasse Karlsson. Det unga kärleksparet spelades med inlevelse av Nina Eriksén och Martin Karlsson. Sex föreställningar har man planerat och fyra är kvar. Så det är bara att ta chansen om man är ute i Roslagen. Jag kan lova er en trevlig kväll. Föreställningen spelas fre. lörd. söndag två helger i rad.

Folket strömmade till när det åter var spelmansstämma på Kista hembygdsgård på Väddö. Av någon outgrundlig anledning har man klåfingrigt och historielöst bytt namn på stämman, som ursprungligen var döpt efter ortens storspelman "Gåsvikarn", så som brukligt är på andra håll. Men vem bryr sig mer än jag, som var upphovsman både till stämman och till namnet. Ingen frågade mig heller vad jag tyckte för den delen. En mycket lyckad stämma blev det i alla händelser i det strålande vädret. Bra uppträdanden och goda till fällen till buskspel och möten med gamla vänner. Jag var bland de sista som lämnade gården, då jag blev sittande uppbackad av tre dragspelare.

  Blev sedan inbjuden till trevlig pratstund i trädgården vid det gamla soldattorpet, som avrundning.