Solen strålade från en klarblå himmel och folket var någon annanstans, de som skulle fylla publikplatserna. Men vad gör väl det? Spelmännen kom och bjöd på musik både från den scenliknande spelplatsen och ute i buskarna kring den gamla gården och en lite skara åhörare blev det också vartefter. Personligen fick jag plötsligt se, att jag hade både barn och barnbarn i publiken. Det kändes extra roligt. Jag bidrog till programmet med tre låtar efter Mosse-Fridolf, min gamla spelkamrat från Singö. Dom är det just inga andra som spelar.

  När själva stämman ebbade ut förflyttades både spelmän och publik till kyrkan för en improviserad konsert. Kyrkan blev i det närmaste fullsatt. Spelmanslaget "Gladpack" från Täby stod för huvuddelen av programmet men sen var vi flera som gjorde korta framträdanden. Där spelade jag "Frisells storpolska" och berättade om släktskapen mellan den låten och Oskar Lindbergs psalmmelodi "Jag lyfter ögat mot himmelen". Den kändes rätt i sammanhanget och gick riktigt bra. Det kändes riktigt högtidligt, när vi alla tågade ut och spelade färdigt utgångslåten utanför, medan folket lämnade kyrkan.

Huset är städat och jag tänker ägna dagen åt musik, något förvånande kanske. Kanonväder och spelmansstämma på Loskälvagården i Lohärad med efterföljande avslutning i kyrkan. Det blir en improviserad konsert med spelmän som deltagit på stämman. Brukar bli en intressant blandning och jag tänker bidra med något lämpligt.

  Skall bli intressant att se reaktionerna på min nya look. I går fick jag två mycket postiva reaktioner, en av en man som gjort detsamma, en av en kvinna som inte alls ville tro på min pensionsålder. Sådant känns ju bra, bara kroppen sa detsamma. I dag blir det värktabletter och buskspel som gäller. Det gör inget om jag snubblar över en naprapat i buskarna, en med snälla händer.