Missade ni denna dokumentär i kväll, så vill jag gärna rekommendera att ni ser den, när den går i repris t.ex den 17/9. En fantastisk livshistoria berättad genom gamla svartvita filmer, täljda trägubbar och upphovskvinnans berättelse till nyfilmade bilder.

Man har ju inte roligare än man gör sig, så därför tog jag mig iväg in till Stockholm, där kollegorna i Visans Vänner skulle uppträda på Skeppsholmsdagen. Väderutsikterna var splittrade, så jag rustade mig för att tåla en skur, men på Skeppsholmen lyste solen hela tiden. Det var emellertid ett dramatiskt skådespel på himmelen både på vägen dit och stundtals under dagen.

   Skeppsholmsdagen var i alla fall ett arrangemang som drog folk och det var riktigt festligt att vimla omkring där och ibland träffa någon gammal bekant att få sig en pratstund med. Jag hade tagit med felan för eventuellt buskspel och fick faktiskt användning för den ett par gånger under dagen. En till synes obekant man anropade mig plötsligt vid namn. Det var en gammal körkompis från sjuttiotalets Kör-SMI som gav sig till känna och det ledde småningom till en improviserad spelstund på fiol och dragspel mitt i vimlet.

Visans vänners spelplats låg lite avsides och drog inte så mycket folk, så det var väl ingen förlust att inte ha blivit uttagen till dagens program. Då var det roligare att ströva omkring och titta på alla märkliga och vackra båtar som låg vid kajen eller ute på vattnet. Där låg bland annat roslagsjakten "Sofia-Linnéa", som man fick gå ombord på och titta lite närmare. Sen fanns det nybygda båtar från folkhögskolans båtbyggarlinje och musik att lyssna till från musiklinjen. Och en portion strömming sitter ju aldrig fel en sån här dag.

Mer bilder finns på: http://www.pixbox.se/alb_show_id1018610_page0.html

Gårdagen blev en umgängesdag med barn och barnbarn och då är det den minsta som styr. Således börjar dagen med dammsugning och undanröjande av riskfaktorer såsom lösa knivar, pillerburkar, trappor (grinden sätts för) etc. Sedan bestäms mattiderna efter när lillan kan tänkas vara hungrig och sedan är det bara hänga på hennes önskemål. Nej, riktigt så är det inte. Hon hänger gärna på också. Vill jag räfsa gräs, så försöker hon också räfsa gräs, fastän räfsan är alldeles för stor. Nu får morfar fixa en mindre räfsa. Hon vattnar gärna blommorna också med lilla kannan och skorna på en gång. Hon går med på skogspromenad och plockar blåbär, trots att myggorna är besvärande. Och när vi kommer hem och det är dags för middagslur kryper hon upp och lägger sig på min arm och somnar på några minuter. Det är en outsäglig lycka.

  Dagen gick utan större åthävor, det fick ge sig vartefter. Det blev en liten spelstund också med dottern, jag på nyckelharpa och hon på piano, medan lilla Tove tittade och lyssnade förundrat. Det är sådant hon kommer att minnas. Hon är just bliven ett och ett halvt år och begriper massor och börjar sätta namn på saker. Det roligaste just nu är, att hon lärt sig bocka när hon säger "ja" och ruska på huvudet till "nej", men inte förstår när hon skall använda det ena eller andra utan kör båda varianterna på varandra. Snacka om dubbla budskap.

  Detta har jag nu skrivit tre gånger i stort sett lika dant, därför att när jag skulle publicera i morse så fanns ingen anslutning till servern och så försvann alltihopa. Återkommer om dagens begivenheter, om allt fungerar. I kväll kan jag finnas med som statist i "Mannen under trappan".