Göteborgsbesöket blev rena övningskörningen med GPSen som lots. Det är helt osannolikt att det fungerar, men det gör det. Det märkliga är känslan, att man kopplar bort intellektet och slaviskt följer de instruktioner man får, annars är man "lost". Att som sporadisk gäst ta sig fram i Göteborgs vägdjungel utan vägvisare är annars ett vågat företag. Där slingrar sig vägarna som lianer längs älvstränderna, över älven, under älven och mellan de Bohuslänska bergen. Tack vare GPSen hittade vi också på lördagen ut till teatern på Hisingen.

Får inte nämndemän lära sig i förväg vilka regler som gäller? Det sensta klavertrampet med den lösmynta nämndemannen i Arboga är ju bedrövligt, om saken skulle drivas till sin spets, så att allt måste göras om. Vilken fruktansvärd press på de som drabbats av detta illdåd. Låt nu den psykiska undersökningen ha sin gång och fastställ sedan domen med de ledamöter som finns kvar. Domen kommer ju ändå att överklagas och på så sätt prövas än en gång.

Vi planerar för sommarens sista gemensamma semestertur, som skall gå till Västmanland, med siktet inställt på en "Mordvandring" genom Maria Langs Nora. Nu uppstod den stora förvirringen, då jag har fina, "officiella" turistbroschyrer över "Västmanland", men där bara halva Västmanland finns med. Vad är nu detta för nys?

  Jag reagerade först på kartans form, som var alltför fyrkantig. Västmanland är i mina ögon ett rektangulärt landskap. I STFs vandrarhemsguide ser kartan också ut så och alla de kända platserna finns med, även Nora.

  Jo, efter lite forskningsarbete kom jag fram till följande: De gamla landskapen "har sedan länen skapades ingen egentlig funktion ... utan lever kvar idialekter, folkdräkter och andra symboler." De uppehålls dock av STF, och jag ger mig den på, att de fortfarande lärs ut på geografilektionerna i varenda skola. Men egentligen så är det länsgränserna som gäller och dom går ibland tvärs igenom ett landskap och delar det i två delar. Så att, när länsstyrelsen i Västmanlands län ger ut en turistbrochyr över "Västmanland" så är det bara över den delen som ingår i länet. Detta är ju helt snurrigt och vilseledande marknadsföring.

  Varför skall länsstyrelsen över huvud taget hålla på med detta. Det vore väl bättre att överlåta kulorna till STF, som kan ordna ett samarbete över länsgränserna och fixa en broschyr för hela landskapet. Det är ju det enda folk kan hålla reda på. Vem fan vet var en länsgräns går? Annars får man faktiskt vara så god och skriva "Turistmagasin för Västmanlands län" och inget annat.

Jo, jag var på auktion och ropade in en gammal lie för 30 kr. Bladet var helt slut och var bara att slänga i skrotlådan, men det var orvet jag var ute efter. På den lie jag redan hade var orvet både trasigt och för kort, medan bladet var bra och av gammal tillverkning från Vira bruk. Nu har jag kombinerat det bladet med det nyinropade orvet och har en mycket väl fungerande lie, som jag invigde i går kväll.

  Det här orvet är av en modell som man inte ser så ofta i den här delen av landet, men som jag sett i norra Dalarna, där de användes vid myr- och ängsslotter. Det är längre och ger stöd mot överarmen, vilket ökar kraften avsevärt och spar handlederna. Ett verkligt auktionsfynd enligt mitt sätt att se.

I min forna hemort sker mycket stora förändringar på gott och ont. Samhället växer med nyinflyttningar och ökande sommarbefolkning. Affärerna i Älmsta tar allt större ytor i anspråk, så att gamla trädgårdar förvandlas till asfalterade bilparkeringar. Cykelbanor byggs och nya bostadsområden växer upp, där ingen kunnat tänka sig tidigare. Och om byggföretaget Kredentia får som dom vill, skall det till och med bli höghus i det som skall heta "Väddö kanalstad".

  Innan politikerna ger tillstånd till detta borde de kanske titta på det som redan byggts, nämligen bostäderna på "Rumpudden". Här låg tidigare Älmstasågen med en samling faluröda byggnader som smälte in i landskapet.

Sågen försvann och udden köptes upp av Kredentia, som förvandlat den till ett modernt, förtätat bostadsområde, som kan ses på bilden ovan.

  Om man åtminstone hade valt att behålla färgskalan med faluröd träpanel, då hade det kanske sett rätt bra ut. Men nu ligger det där som en främmande iskall kloss i landskapet. Blir fortsättningen likadan är det inte roligt. Den genuina miljön, som sommargästerna åker ut för att möta, är förbytt mot en malplacerad stadskopia.

  Sen kan man undra hur man kan bygga bostäder på en gammal avrättningsplats. Det är väl bara drygt hundra år sedan den senaste halshuggningen ägde rum där. Om inte spökena kommer att driva folk därifrån så gör nog nordanvinden det. En mer utsatt plats får man leta efter, med hela Väddöviken öppen för vinden norrifrån.

I dag skiner solen från klarblå himmel, så i dag trotsar jag vindarana och klyver ved. I kväll körövning. F.ö. gör jag blixtvisit som fiskargubbe i Hemköps reklam på TV4 den här veckan. Bra porträtt av den gamla hötorgsmålningen.

  Vedklyvningen framskrider i sakta mak, men kallblåsten tvingade in mig igen. Morgondagen ser bättre ut på väderkartan. Det finns alltid instrument att öva på. En målsättning är, att två lite svårare Sahlströmlåtar skall sitta i ryggmärgenoch fingrarna till sommaren på nyckelharpan. Det kräver daglig repetition och konsekvent fingersättning, annars är man ute och cyklar. (Sportmodellen av nyckelharpa kallas cykelharpa).

Bilden ovan är från Söderängsån, som förbinder fansjön och Närdingen. Det har varit ett bra vårflöde där trots att det inte varit någon snö att tala om.

Som barn på 40-talet åkte jag ofta med en sådan här vagn, när jag fick följa med vår granne, farbror Pettersson, till affären eller kvarnen. Bilar förekom knappast. Det var ett mycket trevligt ljud att höra vagnshjulens knarr mot grusvägen och hästens lugna trav. Nu står den och förfaller vid en rastplats, där vi passerade på väg söderut genom landet, i inledningen av vår resa till Paris. Jag tror barndomens reseupplevelse var lika stor då som bussresan ned över kontinenten var nu. Jag minns den i alla fall nu, sextio år efteråt.