Det kan ju behövas så här efter helgfirandet, men nu lider jag inte av det problemet. Jag tänker närmare på bilden ovan, så som det ser ut när jag vaknar till årets andra dag. Nu skall det körövas i dag på förmiddagen, så det blir att sopa av bilen och försöka ta sig dit.

   Nattens ymniga snöfall har skapat nya intressanta former i min trädgård.

Nu har jag vart ute och gjort en storröjning med snöslungan, så den skall orka med, om det kommer mera snö i julhelgen. En oerhörd tillfredställelse när den brummade igång och sen jobbar sig genom det 20 cm tjocka snölagret och plogvallarna i grindhålen inte minst.

Jag har väntat på den här dagen, då det kommit lite snö och solen tittar fram, i alla fall en stund. Två vedhögar har legat och väntat på grannens tomt, sedan de fällde ett par träd på eftersommaren. I dag var dagen, då de skulle fraktas på kälken till min vedbacke. Efter ett besök i Rimbo tog jag meg verket an och det är en sådan skön känsla både för själen och kroppen, när jag kommer igång med detta den här tiden på året. Mörkret och regnet har minskat promenaderna och kroppen har börjat längta efter någon annan ansträngning. Just det här jobbet är så tillfredställande, för att det har så många effekter. Man snyggar till, man får motion, man får bränsle och man får vara ute i friska luften. När högen väl har börjat växa är det mycket lättare att ta nästa steg. Sen kan man med gott samvete sitta inne och plita verser eller rota vidare i läggen resten av dagen och kvällen.

 Apropå att jag i går lekte biskop och i morgon skall leka polis visar jag denna bild av den gamle skämttecknaren OA. Den kunde vara en vinjettbild för Statistföreningen.

Just nu har det blivit någon sorts sammansvärjning av klämkäcka ungdomar som ringer från olika företag och vill ändra på mitt teleabbonemang. Eftersom jag är nöjd med min leverantör och inte har tänkt att börja trassla med det också just nu, så blir jag lätt störd. På deras näsvisa frågor, om vad jag har för abbonemang, blir svaret därför, att det har dom intre med att göra, tack och adjö. Jag tycker inte om att vara ohövlig, men dom här går mig på nerverna och stjäl min tid.

Dagen har börjat med brödbak till kvällens körövning. Det sprider väldoft i hela huset.

Det blev en dag med sådana förtecken. Hemsidans konstruktörer frångår sina avtal och skapar stress och otrivsel. Resultatet av telefonsamtalen blev en halvmesyr, som jag endera får leva med ett år eller hålla på och bråka om. Inget av alternativen känns bra. Vi får se vad jag väljer. Sidan har fungerat bra, det är inte det det handlar om, utan vad underhållet får kosta framöver. Nu får jag göra vissa omprioriteringar, för att få det här att funka. Men det finns ju även andra som tar för bra betalt, så det blir till att kapa där tills vidare. Hemsidan är ju en viktig länk till alla mina verksamheter, så den skall hållas aktuell. Har även tagit flera andra jobbkontakter under dagen och hunnit få ett par svar.

  I kväll en något stressig körövning. Förstår inte varför vi måste ha så mycket nytt hela tiden. Det vore ju bättre att sätta dom saker vi har riktigt bra. Vi har ju ny publik på olika ställen, så dom vet ju inte att vi framfört det förut. Klarade mig hyfsat som ensam manlig tenor.

Hade svårt att somna i går kväll, då jag tagit mig en sen midddagslur, så det blev läsning till sena timmen, Sven Schollanders memoarer "Visan, lutan och jag". Jag har ännu bara kommit till barn- och ungdomsåren, men det är en fantastisk tidsbild av det sena 1800-talets högreståndsliv. Fadern hade en proffessur med tillhörande lägenhet vid Konstakademien och det är i den sfären det hela utspelar sig. Med ålderdomlig språkdräkt skildras t.ex julfirandet på ett sätt som kunde ha varit förebild för Bergmans "Fanny och Alexander".

  Som ett smakprov kan jag citera hans skildring av männens respektive kvinnornas sammakomst vid vårsupén: "Den imponerande kretsen av fruntimber, sittande kring det runda salongsbodet, var värd att se. De vida klädningarna pöste långt ut över stolsidorna och blandade sig med närmaste grannens till en mångskiftande ring av underdelar, ur vilka getingsnörda och djupt exponerade, i toppen ofta kanonlockprydda överdelar sköto upp.

  Herrana samlades kring punch- och toddybordet i kanslirummet, varifrån snart skallade skrattsalvor vittnande om att de roliga historierna, säkerligen föga lämpade för damernas öron, voro i full gång.

  Fruarna vid sina thekoppar bildade snart den sedvanliga skvallerkonseljen, där allt inom räckhåll dryftades, kalfatrades och dissekerade så, som väl ännu idag sker och som väl kommer att ske, så länge rörliga kvinnotungor finnas."  Det är kul med gamla böcker.