Akvarellerad gråvädersbild, sådant landskapet ter sig just nu.

Jag har varit en tur ut till Vätö och hämtat ett bord till renovering. Det är allt. För övrigt övning i hemmets spelvrå. En specialitet till mogondagen är, att jag skall försöka mig på att kompa ett par psalmer på pianot.  Det går hyfsat här hemma, men det är en sak. När det kommer åhörare till brukar det vara något annat. Men det är väl bara att intala sig, att de andra inte lär göra det bättre.

   Påbörjad läsning: Sven Schollanders memoarer. han var lutsångare och det är han som har tonsatt "Helgdagskväll i timmerkojan" m.fl av Dan Anderssons dikter.

Jag hade tänkt hinna med två evenemang under Stockholmsresan, men det blev tre. Först Babelinspelning TV-huset, där jag satt som publik. Vi var väl 20% gubbar och resten damer i övre medelåldern, det kulturbärande skiktet, som lyssnade. Det som avhandlades var Lars Noréns 7:3 projekt och dess efterverkningar. Det var hörvärt och sänds på onsdag kväll i SVT1.

  Det hela var klart tidigare än jag beräknat och jag insåg, att jag hade fyra timmar på mig till kvällens teaterföreställning. För att slå ihjäl dem tog jag mig per buss till Hötorget och hann precis få en biljett till Helena Bergströms film "Så olika".  Den skall naturligtvis helst ses tillsammans med någon kär vän, men när någon sådan för tilfället inte fanns tillgänglig fick det bli som det blev. Jag var ju lite nyfiken på om min medverkan skulle synas och där fanns ett sekundklipp på fullmäktigeledamöterna i stadshuset, där jag faktiskt syntes fullt tydligt men lite suddig, som en typisk politiker således.

  För övrigt hade jag mycket nöje av filmen och tycker Helena B har ett bra flyt i bildspråket och ofta roliga klipp med oväntade övergångar. Just det slogs jag av också i hennes första film. Sen vet jag ju inte hur mycket hon själv ansvarar för klippningen, men att döma av hur mycket hon lade sig i allting under inspelningen, så skulle det förvåna om hon inte har hållit i saxen också.

  Sen hade jag en timme över som räckte till en att promenera till Brunnsgatan 4 och på vägen inmundiga lite snabbmat. I den mysiga och familjära foajén hann jag få en kopp kaffe och en trevlig pratstund med obekanta människor. Teaterlistan är en bra öppning för samtal. Endera är den man tilltalar också med på listan och då kan vi förenas om dess förträfflighet och utbyta erfarenheter av tidigare föreställningar. Eller så känner vederbörande inte till listan och blir genast intresserade. Vem vill inte gå för halva priset? 

   Hela dagens äventyr gick på 300 kr tack vare Teaterlistan.se. och jag var åter hemma 21.30 efter en rejäl promenad till bilen långt bort på Valhallavägen och sedan en timmas bilfärd hem. Så jag har även dra igenom morgondagens lilla nyckelharpprogram en gång. Det är Vallonbruksföreningen som vill ha en liten musikalisk inramning till sitt möte, så det får bli några gamla låtar från olika uppländska bruk. Det var ju där nyckelharpstraditionen levde kvar.

Jag är ju mycket måttligt sportintresserad och brukar hävda, att musiken räddade mig från idrotten. Men när det gäller större tävlingar kollar jag ibland för att hänga med. När det gäller fotboll har jag då under åren haft en speciell favorit bland landslagsspelarna, en kille som verkar vara en riktig hedersknyffel med glimten i ögat och som alltid gjort bra ifrån sig. om han så bara har blivit inbytt de sista fem minuterna. Han har avgjort matcher på det och jag har ofta förundrats att han inte oftare har fått spela full tid. Nu såg jag på nyheterna, att den nye förbundskaptenen Hamrén har utsett honom till sin assisterande lagledare inför Italienmatschen. Jag talar om Marcus Allbäck och jag tror det är ett mycket bra val. Det kan bli riktigt roligt att titta på svenska landslaget framöver.

Det är en sådan vecka nu, med idel repetitioner och förberedelser inför två täta konserter. Gårdagen, som i övrigt var lugn och grådaskig gick till övande på olika instrument och med två damer ur kören för ett speciellt nummer. Sen satte jag mig och skrev manus till min presentation av Björ och Bennyprogrammet. Har blivit ombedd att konfresiera detta, vilket roar mig. I den andra kören sköts presentationen av en skånska och jag fick idén att man skulle kunna göra en rolig grej av det, att samtidigt, iklädd skepparmössa, tolka det till roslagsmål. Men det passar sig nog inte i kyrkan. I kväll skall jag öva ett par låtar med "Lotuna stämband", som jag egenligen inte är medlem i utan bara tillfällig inhoppare, när de samarbetar med kören. Innan dess skall jag nu försöka återgå till nattsömnen.  och hinna med lite jobb i verkstaden.

"Ibland är det en ren njutning att dansa, när flickan följer tätt men lätt." Vem kan ha skrivit det tro? Jo, jag fann denna rad i min 15 år gamla dagbok och det kan ju vara något att läsa för mina dansanta ungdomar, om dom någon gång undrar var dom har fått sin danslystnad ifrån.

 En rörig bild från konsertens inledning

Roslagens vocalensemble hade konsert i Nortälje kyrka tillsammans med Sarek, två välbesökta föreställningar. Om folk kom för att lyssna på det ena eller andra vet man ju inte, men Sarek fick största utrymmet som frontfigurer uppbackade med den äran av vocalensemblen. Det hade inte skadat med något mer eget nummer från Vocalensemblen. Inledningen var magnifikt tjusig, då de började med Bach utspridda längs kyrkväggarna och tågade in till detta mycket välljudande stycke. Sen blev det en knippa av Sareklåtar, mycket väl framförda, med mycket intensitet. Vad jag ofta saknar i den här typen av arrangerad "folkmusik" är några vilopunkter, pauser eller rejäla nyansskilnader, som får en att lyssna till lite extra. Men det är kul att Norrtälje hyser både medlemmar ur den här kända gruppen och en sådan välklingande kör och att dottern dessuton ingår i densamma.

Friska vindar över Hjälmaren

Hösten är här. Is på bilrutorna även denna morgon, när jag i svinottan drog iväg mot staden för en reklamfilmsinspelning. Den lär dyka upp så småningom på de kommersiella kanalerna med mig som psykolog och en känd seriefigur i besöksstolen. Mer kan inte sägas i dagsläget. Det blev mycket finlir för att få till just det de ville åt och det var på så sätt en lärorik dag. Men jag har varit trött, därför att jag vaknade mitt i natten och hade ett helt klart drömscenario i skallen, viken nästa gäst blir i "Här är ditt liv". Det var mycket detaljerat och jag hade svårt att stänga av, så jag fick ta till korsordet. Hade väl just somnat om när klockan ringde. Av den anledningen och att halsen inte är i trim efter en lättare förkylning, stannade jag hemma från körövningen i kväll. Hopas vara i form till i morgon i stället.

 Bokmässan i Göteborg

Tre dagar i Göteborg och två i bilen, en liten semestertur i sommarens sista minuter. Vad hinner man? Kostymprov för reklamfilminspelning i Stockholm på nedresan, sen färd mestadels längs mindre vägar. Det är resan som är mödan värd. Jag vill se något annat än trafiken längs färdvägen. For genom det ljusa, sörmländska landskapet och förstod varför mor vantrivdes i skogen i småland. Jag är ju född där, men hon växte upp på herrgårdarna i Sörmland. Jag hälsar på hennes yngre syster i Göteborg, nu 90 år, och vi hinner prata mycket om den gamla tiden. Jag får veta saker som får äldre upplevelser att klarna, det känns värdefullt.

  Så besöker jag bokmässan i en oändlig folkträngsel och lyssnar på Mark Levengood, som analyserar skillnaderna på svenskt och finskt kynne och jag finner en alldeles nyutkommen finlandsguide inför kommande besök i grannlandet. Jag hittar också P O Österholms lilla fina bok om spelmansorten Bingsö, som jag missade att köpa när jag var där på stämman i somras. Den ger en mycket spännande bild av en viktig del av den svenska musikhistorien. Där finns också en finländsk anknytning, då det var finnar som först bosatte sig i dessa trakter under 1600-talet och lade grunden för den kultur som växte fram där. Varifrån detta intresse för Finland?

 Benig situation på Avenyen

Jag vandrar på Avenyen för att se vad som där finns att se och finner en obekant man i min spegelbild i ett skyltfönster. Jag går på bio och ser den märkliga filmen "Man tänker sitt". Vad ville dom säga med den? Jag tror vi alla var lika konfunderade när vi gick ut ifrån biografen, men bilderna lever kvar och oroar. Vi gör en biltur och snyggar till Eriks grav och tänder ett ljus där, innan vi fortsätter en runda för att få se lite natur. Blåsten lockar inte till utevistelse, men vi går ned till stranden av en liten sjö för att få lite frisk luft innan vi åker hem till fikat. Sen övar jag fiollåtar, så moster får skavsår i öronen. 

 Vem är denne man? 

På hemväg hälsar jag på syster och svåger i Vårgårda och kör sen mindre vägar även hemåt. De går i stort sett parallellt med E 20 men är i stort sett bilfria, så man kan hålla god fart ändå och ändå hinna se lite mer av det vackra höstlandskapet. Hemkommen får jag ta itu med att ta in ved och elda, så det blir varmt i huset. I morse var det is på bilrutorna. Grannen kommer in med posten. Han har sett till huset under min bortovaro, det känns tryggt.