Hela trädet var fullt av blommor och humlor.

I går fick jag dörren på plats nere i källartrappen. Det blev en lite märklig konstruktion för att täta inkiket upptill, där väggen sneddats av för att man inte skall slå i skallen. Men man tänker inte på det, mer än just när dörren rör sig. Då följer en bit av taket med, lustigt nog. För övrigt mycket plock under dagen och en rejäl förmiddagslur efter den tidiga morgonen. På kvällen övning tillsammans med Lohäradskören. Två av Olle Adolphssons visor skall finslipas med gitarr och solist till kören. Det är inte direkt lätta arrangemang han har skrivit, men kan Göteborgs kammarkör så kan väl vi. Jag får leka Olle, vilket gläder mig.

Det kommer att bli delvis nya grepp i sommar, för att klara överlevnaden, och det krävs en del nytänkande och förberedelser, så att man står rustad när det är dags. Detaljerna får vi återkomma till, men gårdagen ägnades åt skyltmålning och städning av hantverksboden, där sortimentet skall förnyas men inte nödvändigtvis med nya saker. Jag har också ett renoveringsjobb på gång i verkstaden, men det är ett sådant man gör en kvart åt gången på, där fanerbitar skall lappas i en bit i taget. Sen får man göra annat under torktiden.Mellan regnskurarna hann jag också njuta lite av naturen runt knuten. Krikonträdet slår just ut i blom.

  Detta är skrivet i ottan, då herr Tyson kom och väckte mig och ville ut klockan 03.45 och det sedan var lygens att somna om. Det konstiga var, att jag släppte ut honom i går kväll innan jag gick och lade mig. Det får bli en lur under dagen. I kväll skall jag öva med Lohäradskören.

Kluvit klart och börjat trava veden, lagom till det efterlängtade regnet kom. Jag saltade vägen i går utanför tomten för att binda dammet. Använde min gamla såskäppa när jag skulle sprida det, mycket praktiskt. Bytt en bräda i trädgårdsmöbelsoffan, så man inte hamnar på backen.

  Planeringen för projekt B & B fortskrider. Beställt stämpel till kvittoblocket. Snabbresa fram och åter till Jakobsberg för att hämta en säng, som jag funnit på Blocket.se. Har under den senaste veckan gjort ett antal sådana "Blocketresor" till för mig helt okända adresser och bara litat till GPSen. Det är nästan förunderligt, när man plötsligt svänger in på rätt gata och dosan meddelar att man är framme och det står rätt nummer på porten.

  Nu regnar det alltså och det får bli verkstadsjobb alternerat med sångövning inför kommande körkonserter.

  Bigarråträdet slår ut i blom, björkarna har fått löv och Svartvit flugsnapparen har kommit. Vitsipporna lyser i backen.

Dagen ägnades åt omdispositioner i huset och vedklyvning i det vackra vädret. Sen fick det lov att bli en tur till barn och barnbarn på eftermiddagen, där det var trädgårdsliv som gällde. Tuffa Tove kom springande över gräsmattan och mötte mig med ett stort flin och skulle visa mig en massa saker. Hon är nu ett år och knappa två månader därtill, men hej vad det går undan. Sen blev det promenad och middagslur och mat och TV-kväll med "Så skall det låta" och "Humorgala". Det senare var ju en märklig blandning av satiriska humorinslag och djupaste allvar, en svår balansgång. Men det är bara att stämma in i budskapet: Bli världsförälder!

I kväll har kören sjungit vårsånger vid brasan. För mig blev det den femte gången på den här platsen. Första gången smög jag in i tenorstämman ett par veckor innan vi flyttade hit. Där stod en ensam tenor och tog tacksamt emot sällskapet, speciellt som han hörde att jag kunde stämman. De vanligaste vårsångerna bär jag med mig som en lätt packning i minnesbagen och kan plocka fram där det behövs. Men i kväll var det lite magert program, då vi inte haft tid att öva in något nytt och en del av de gamla sångerna lagts åt sidan. Det blev i alla fall en perfekt kväll utan blåst, så elden gick att hålla under kontroll.

.

I söndags var jag uppe tidigt för att ansluta till ett filmteam inne på Kulturama redan klockan sju på morgonen. Jag har ju en bit att åka, så det var bara att ge sig iväg. GPSen har lärt mig vägen tvärs genom staden, Sveavägen och Klaratunneln ned till Söderleden. Det roliga är, när rösten i dosan kallar Tegebacken för ett "vägskäl". "Håll till vänster vid vägskälet"!

  Nu tog jag alltså den vägen och befann mig plötsligen helt ensam på Sveavägen klockan halv sju en söndagsmorgon. En något märklig känsla. Jag lyfte kameran och tryckte en bild i farten genom bilrutan.