Just när jag var på väg ifrån inspelningen i går började det strömma till brandbilar med påslagna sirener från flera håll och stoppade i hörnet Riddargatan/Grevgatan. Ingen rök syntes, men dom drog in slang genom en port och snart var också polisen där och spärrade av, så att dom kunde jobba i fred. Vad som hänt kanske står i någon notis i dagens tidning. En grupp brandmän tycktes villrådigt diskutera om dom kommit till rätt adress.

Det har blåst upp under natten och medan vi äter frukost börjar det falla snö utanför fönstret. "Nej, dra på trissor!" skulle min far ha uttryckt det. Det var det närmaste en svordom han kunde dra till med.

  Gårdagen bjöd på en ny erfarenhet, då jag var i ljudstudio och dubbade sång till en reklamfilm. Det blev kombinerad casting och inspelning och dom bestämde sig för att använda min röst. Jag fick försöka tänka mig karaktären på personen som sjöng och gestalta sången därefter. Efter några olika testade varianter var dom nöjda och jag en erfarenhet rikare, ja även pekunjärt faktiskt.

  Detta skedde på Östermalm och då måste man göra ett besök på Saluhallen vid Östermalmstorg, bara för att det är en fantastisk miljö. Där kan man sitta på Tysta Mari och bara titta på folk och alltid är det någon kändis som slinker förbi. Ett billigt nöje för en landsortsbo. Hit är det t.ex nära från Dramaten.

Ny casting på gång i morgon. Den här gången är det min röst dom vill åt för någon sångdubbning. Det skall bli intressant att se hur det går (till).

Det här är Kasper, min närmaste vän just nu. Han ligger ju här på sin favoritplats under bordslampan. Han vill gärna vara med, mitt i det man håller på med och är oerhört tillgiven. Men så är det också jag som befriar honom från alla fästingar, som älskar att gömma sig i hans tjocka päls.

 Jag har aldrig haft ett eget husdjur men tagit hand om många, som andra burit hem till huset eller jag själv har upplåtit mark åt. Jo hönsen var jag väl delägare i, men annars har det varit katter, kalvar och hästar och boxern Chaplin, som jag vårdat åt andra. Det har på det hela taget gått bra och skänkt både nöje och erfarenhet men också mycket oavlönat arbete. Men den erfarenheten är mycket värd. 

  Jag bar hem en kattunge från bondgården en gång, när jag var barn. Men den blev, till min stora sorg, tillbakaburen, då min fader inte ville ha katt i huset. Detta var ju egentligen märkligt, då vi bodde på en gammal gård på landet och det hade kunnat bespara honom en hel del musjakt. Dessutom blev han på äldre dar mycket kompis med vår katt Tussen, som satt på stranden och väntade på småfisk, när gubben var ute och metade.

  Våra nuvarande katter flyttade med från det förra vistet och fann sig snabbt tillrätta här i skogen, där dom har stora revir att ströva i och en väldig frihet.

En fantastisk röst , ett öklanderligt musiköra och massor av mod, med detta i bagaget kom Susan Boyle till Britains got talent och överraskade både juryn och publiken totalt med sitt framträdande. Det är sådana här ögonblick som framkallar glädjetårar och inger hopp. Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Vaknade onödigt tidigt men gick ut och njöt av fågelsången, som var intensiv trotsden disiga morgonen. Gick in och hämtade min lila bandspelare och spelade in en hel bandsida med mikrofonen liggande på vedtraven.

  Sen avtäckte jag vedkapen, filade upp klingan och tog mig an den samlade vedhögen. Det har jag sen fortsatt med i omgångar under dagen med diverse raster för mat och vila. Den där förvandlingen från krokvränger och bråtiga bångar till kapad vedhög är rätt fascinerande. Ännu tydligare blir det sen när de tjocka bitarna har blivit kluvna. Det lär nog blir ett par dagspass till innan jag kan börja klyva, för en del bitar måste spräckas innan jag kan kapa upp dom. det gör inget. Kroppen mår bra av den här gymnastiken.

  Ett projekt om en ny inkomstkälla håller på att ta form i huvudet. Den gamla skallen har inte slutat producera idéer, så vi får se vad som kommer ut av det här. Tids nog skall det bli synliggjort. Påsken är över och jag har överlevt den i år också. Det känns bra.

En väl använd morgon, då jag gick ut i skogen tidigt. Rödhaken kvillrade i talltoppen och lommen ropade nere på sjön. Vad kan man mer begära? Talgoxe, taltrast, bofink, ringduva, nötväcka, större hackspett, gröngöling, spillkråka och gäss fanns bland det jag hörde och en råbock skuttade undan och skällde ekande nere i skogen. Jag tog mig till bronsåldersröset och passade på att leta bästa vägen dit upp och sedan därifrån ned till aspkatedralen och jättekastet i skogen nedanför. Röset är från 800 f.kr Jag när en önskan att kunna snitsla upp en 1, 5 km lång slinga där till förmån för alla natur- och kulturälskare. Fler borde få se detta.

Det som för bara några dagar sedan var en kompakt kärnis på flera decimeter är nu en pårös sörja, som inte ens någon med simfötter bör beträda. Jag har gjort en påsklig rundresa och längs vägen sett flera sjöar i detta tillstånd av upplösning. Våren är här! Det blänker av vatten längs stränderna och blåsipporna lyser bland torrlöven. I förrgår hörde jag min vårliga favorit för första gången, rödhaken, ett ljuvligt kviller.

  I övermorgon skall jag försöka komma igång med min egen vårlåt med vedkapen. Skallen får jobba med nya projekt under tiden. Men först har vi morgondagen med körmedverkan i kyrkan. Hoppas det kommer fler och lyssnar då.