Ena benet är halvdant och det är lugnt på jobbfronten för närvarande, så jag kan ägna mig åt att byta plats för mina bilder. Drygt fem hundra bilder skall raderas bild för bild på det en stället och placeras i nya kataloger på ny adress. Det positiva med detta är, att de nu blir möjliga att betrakta som bildspel med svart bakgrund, vilket lyfter fram bilderna. Sen skall man helst sätta "taggar" på dom också, så dom blir sökbara, men det får bli nästa steg. Jag får också tillfälle att titta igenom och sortera ut en del och blir även påmind om trevliga utflykter jag gjort, som den på bilden ovan. Inte utan att man börjar längta till sommaren.

  Mitt på dagen har jag även tagit min motionstur och i kväll skall det sjungas kör. Känns länge sedan, då det var ledigt förra veckan.

Arbetet pågår med att göra en ny bildsida, där det även går att se bilderna som ett bildspel, om man har rätt mottagningsförhållanden. Där blir nog också flera kategorier att välja bland. Det går bra att tjuvtitta på: http://www.pixbox.se/usr_show_id158400_page0_order1.html

Årets Vasalopp blev en rafflande historia som jag följde från start tills både den manliga och den kvinnliga segraren gått i mål. Daniel Tynell återbördade segern till Sverige efter en mäktig styrkeuppvisning. Sen drog vi själva ut i solen och tog en rejäl promenad runt Skarnbro och över sjön tillbaka hemåt. Där är nu så rejäl is att man plogat upp snöskoterbana utanför badplatsen och ut mot ön.

  Har sen tittat på två bandade program och skall nu se reprisen  av Melodifestivalen, bara för att höra låtarna. Resultatet har jag sett i bladet. Det var tydligen lite oväntat och det är ju alltid roligt.

Gårkvällen ägnades åt teaterupplevelser på Turteatern i Kärrtorp, där dom spelar en dramatisering av polacken Gombrowicz "Ferdyduke". En mycket annorlunda, både rolig och tänkvärd föreställning med absurda inslag, men kanske inte absurdare än livet självt. Författare vill visa hur starkt vi är uppstyrda av formens lagar och kulturella mönster och hur svårt det är att hitta sig själv som äkta person och människa i detta kaos. Högst sevärd föreställning av för mig helt okända skådespelare.

Mitt filmintresse började egentligen med den första riktiga filmen jag såg på biograf som barn. Den hette "Djungelskatten" och jag minns fortfarande vissa scener ur den filmen. Vi såg den på den gamla biografen i Älmsta på Väddö. Den var inrymnd i en ladliknande byggnad med café på gaveln mot vägen och den låg ungefär där den nyligen nedlagda Hydromacken har varit.

  Sen förstärktes intresset under åren på internatskolan, där vi hade regelbundna filmkvällar, och sedan under lumpartiden i Uppsala. Dels såg vi filmer på flottiljen och dels hade man tillgång till Uppsalas biografer. Jag plöjde också under den tiden igenom två tjocka luntor filmhistoria, som jag fann i biblioteket. Det var trevlig läsning under långa vaktkvällar, då man hade mycket väntetid mellan patrulleringarna.

  De åren jag bodde ensam i Stockholm kunde jag ibland se två filmer samma kväll, både sjuan och nian. Sen glesnade det ur och under de kommande åren på Väddö, när vi bildat familj, då blev det alltmer sällsynt med biobesöken. Vi valde också att inte ha någon TV under de åren, så det blev en rejäl filmlucka där andra intressen fick ta över. Det går i vågor.

  På senare år har intesset återkommit, i takt med att jag själv också har fått möjlighet att medverka som statist i många produktioner och fått nya inblickar i filmarbetet. Ändå blir det alltför sällan vi tar oss iväg, då utbudet är begränsat på nära håll. Det är aldrig detsamma att se film på TV som på biograf och i en del kanaler blir ju dessutom filmerna sönderhackade till bildpölsa.

Fredag, gråväder och lätt snöfall, -1 grad. Inget uppgjort program för dagen, men skall fortsätta att försöka lösa problemet med bildsidan.

  Mitt fotointresse började tidigt, med fars lådkamera för 6 x 9 cm negativ av märket "Popular portrait brownie". Jag tog bilder av mina lekkamrater sommaren 1956, 12 år gammal, och hade sen med mig den kameran på skolresan. Sen upptäckte jag att även mor hade en kamera, med bälg och mer avancerad. Man kunde ta på en hundradels sekund, som gav mindre skakningsoskärpa, men den hade en usel sökare.

  För pengar jag fått vid konfirmationen köpte jag sen en egen kamera av märket Agfa Brovira för 6 x 6 neg., så jag fick ut fler bilder på samma rulle. Den hängde med ett tag, tills jag hittade en begagnad småbildskamera av märket Kodak Retina, som jag köpte för 40 kr. Den var alltså inte modern ens då, men gav mig i alla fall möjlighet till ett mer flitigt fotograferande. Speciellt som jag även kunde använda den öppnad och upp- och nedvänd som objektiv till min hembyggda förstoringsapparat. I den kunde jag göra 9 x 12-kopior från småbildsfilmen.

  1968, när jag började på Konstfack, köpte jag min "Nikormat", en riktig systemkamera som jag tagit tusentals bider med, tills slutaren plötsligt lade av för några år sedan och inte gick att få reparerad. Tyvärr sålde jag den som reservdelsobjekt till kameradoktorn. Den som syns på bilden är sonens. Min var helsvart. Den gamla Agfan har jag heller inte kvar. Jag tror jag lämnade den i byte när jag köpte småbildskameran. Det var hårda tider.

  Sen blev jag digital 2006, på gott och ont, med en Fuji Fine Pix S 5600. Men jag står i begrepp att uppdatera mig även där. Den motsvarar inte riktigt det jag vill kunna göra och systemväljaren har lossnat och sitter fasttejpad. Den är alltså min fjärde egna kamera men troligen inte den sista.

  Men jag har mörkrumsutrustningen och alla dom gamla negativen kvar, om andan skulle falla på. När jag såg filmen "Maria Larsson eviga ögonblick", då återupplevde jag också magin, när bilden träder fram på papperet i framkallningsskålen. Den känslan kan man aldrig framkalla på en dataskärm.

  I ungdomsåren var min önskan att bli yrkesfotograf. Men det ansågs av min fader vara "alltför osäkert". Jag tror, att om jag hade fått utbilda mig på riktigt inom foto, då hade jag i dag varit dokumentärfilmare. Det är något jag känner, att det skulle ha knutit ihop många av mina intressen. 

I går fick jag ett mejl att bildsidan Qlick.se lägger ner den 31 mars. Det betyder att jag skall radera drygt 500 bilder, som jag med viss möda och tidsspillan lagt in där, till allas beskådande. Det känns trist och jag letar efter ett annat alternativ att både visa och saluföra mina bilder. Återkommer om detta, om jag hittar en ny adress.

Två av systrarna sammanstrålade i Uppsala denna dag, varför även jag anslöt till en fika med semla på Ofvandahls och ett besök på närliggande bokrea. Mycket trevligt båda dera. Uppsala har jag ett personligt förhållande till ända sedan barnsben, då farfar och farmor bodde där i en jättevåning på Torsgatan. Tyvärr är det huset nu ersatt av en trist affärslåda i mexitegel. Men jag minns promenaderna till leksaksaffären, då vi hälsade på, och jag minns speciellt St Eriks gränd för det speciella huset på hörnet. Sen låg jag även i lumpen på F 16 utanför Uppsala, så det blev en hel del kvällsbesök inne i staden. Jag tror jag skall återkomma till det.