om att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården, skrevs en gång utav Hans Alfredsson. Den bör finnas i varje landsortsboendes bokhylla. Detta är precis vad jag har ägnat mig åt i dag och det är så befriande. Gammal bråte bara försvinner och det blir prydligt där det förr såg ut som skräp.

  Det blev en bra fredag flera sätt. Jag tog bättre vara på det vackra vädret och hann mycket i trädgården. Jag tog min cykeltur till affären och resten av motionen med gräsklipparen. Jag fick en ny spelning inbokad efter diverse program-diskussioner. Efter att ha hört önskemålen föreslog jag duovarianten med Vispeppar, som har just den repertoar som efterfrågades och så blev det. Norrteljebåten den 17 oktober, "Ombord med Taube och Vreeswijk". 

  Medan jag vaktade brasan upptäckte jag plötsligt att jag trampade omkring bland kantareller, förädiskt maskerade till gula björklöv. Jag fick ihop så det räckte till kvällskotletten. Har sedan unnat mig god mat och dryck till God kvällprogrammets middagsbjudning, som blev mycket intressant i kväll med Claes Elfsberg som värd. Hela programmet var för övrigt sevärt. Sen har jag även avnjutit Dobidoo, som också var ovanligt trivsamt i kväll med folk som bjöd på sig själva. Det är väl där det sitter, om man skall nå fram till publiken.

Gårdagen ägnades i stort sett helt åt bokföring med korta avbrott och i dag är jag äntligen i kapp. Det blev en sorts delårsrapport och var på det hela taget rätt uppmuntrande. Jag börjar märka av, att den nya hemsidan gör nytta i det tysta. Besöksstatistiken har varit stadigt stigande och det måste ju få någon effekt.

  Till kvällen beslöt jag att bjuda med en körkompis på nya Beck-filmen, som jag fått friplåtar till. Jag har ju en liten statistroll där och skrev ett brev till filmbolaget, för att försöka utverka en inbjudan till galapremiären. Jag spelar ju ändå far till en av huvudrollsinnehavarna och det kunde ha varit trevligt att få träffa henne som återuppstånden. Men så blev det icke, då det redan var överfullt. Däremot skickade dom ett par friplåtar och man får vara tacksam för det lilla. Det mesta var ändå bortklippt.

  Filmen som helhet var väl inte så dålig, som dom skrivit ner den, även om den bitvis verkade något orealistisk. Som kvällsunderhållning fyllde den i alla fall väl sin funktion och "min dotter" spelade suveränt bra, mångbegåvade norskan Kirsti Torhaug. Henne vill man gärna se mer utav. Hon är duktig sångerska dessutom: http://www.myspace.com/kirstitorhaug

Brödbak, tvätthantering, matinköp, frukost för inneboende och diskplock därpå. Är det någon som känner igen sig? Så var förmiddagen i alla fall denna dag och brödkakorna blev bra. Elektrikern kom och fixade ett par saker, men stolplampan förblev svart. Där sitter troligen felet högst uppe i stolpen, dit ingen stege når. Det blir att ordna hit en traktorskopa eller en skylift för att få ny fart på den. Detta får dock anstå tills något mer behöver fixas på hög höjd. Hade felet inträffat tre veckor tidigare, hade jag kunnat få ned några liter biggaråer samtidigt.

  Just det! Naturligtvis! Jag skall hyra den lilla skyliften och samtidigt passa på att kapa ned bigarråträdet till hälften. Det har bara ränt i höjden och bladmassan tar all näringen från bären, som blir bara hälftens så stora som tänkt. Det gäller bara att få ihop logistiken, så att elektrikern och liften är lediga samtidigt.

  I verkstan har jag påbörjat putsningen av en tjock bordsskiva i furu. Den får en helt ny fräsch yta och får hänga med några år till. Sen blir det hemmakväll med På spåretminnen i TVn. 

Den gångna helgen blev två dagar i musikens och underhållningens tjänst. Lördagkvällen var jag engagerad vid ett 120-årskalas för två sextioåringar. Där blev både folkmusik, visprogram och allsångsledande och jag tror att det föll väl ut. Men det är slående hur olika det känns i olika sällskap. Det kan bero på personsammansättningen eller bordsplaceringen eller lokalens beskaffenhet men också på vad som inmundigas. Folk vågar till exempel inte sjunga allsång om dom sitter för glest och skratt smittar också lättare, om man sitter runt ett stort bord än om man är utspridda i en U-form, där yttrekanterna aldrig får kontakt med varandra. Lagom när jag skulle iväg, fick jag en idé om hur man lätt gör en Bellmanperuk. Det blev ett nummer som kan utvecklas vidare, kände jag. Mer tänker jag inte berätta för tillfället.

  I går åkte jag sen till sommarens sista spelmansstämma vid Häverödals hembygdsgård. I bilen på vägen dit beslöt jag mig för att bidra till programmet med lite historik och låtar efter min gamle läromästare Mosse-Fridolf Jansson. http://www.vispeppar.se/mosse.html

Fick mycket trevligt gensvar på det framförandet och känner mig alltmer hemma i berättarrollen. En bra historia öppnar alltid en publik. Det var ju det Gunde Johansson var mästare på. När han först hade fått publiken att skratta ordentligt, kunde han sen leda in programmet på mycket djupsinniga resonemang innan han sjöng någon visa. Ibland höll nästan visorna på att komma bort i sammanhanget.

Senaste renoveringsobjektet är en stor fönsterbåge, där understycket till vissa delar fått rötskador. Här gällde det alltså att skära ur och ersätta med nytt virke medan glaset fortfarande sitter kvar och inte knäcka det under tiden. Det vad dåligt i båda hörnen av någon anledning. Operationen lyckades och sedan bilden togs har det blivit grundat, omkittat och målat och jag väntar bara på att få det hämtat, så inget händer innan dess.

Steg upp i lite mer normal tid och hann med ett pass i verkstan innan det var dags att ställa i ordning frukost åt den nytillkomna killen. Det blev en givande pratstund dessutom. Mycket och oväntade saker kan döljas bakom fasaden hos dessa unga skogsjobbare. De sitter i sina bullriga maskiner i långa arbetspass, men lyssnar på talböcker under tiden i hörselskydden och hinner bli både allmänbildade och filosofer på kuppen.

  Har sedan fått gungstolen klar och börjat med en stor fönsterbåge, som fått understycket rötskadat. Där skall ersättas med nytt trä och det får ske bit för bit, med förhoppningen att jag inte knäcker rutan under tiden. En cykeltur ned till byn blev det, då jag måste ha tag i ett lim för utomhusbruk.

  I kväll körstart med Lohäradskören, där jag skall gästspela i tenorstämman på en Mendelssohnkonsert i september. Det gick rätt skapligt när jag väl fått höra styckena. På väg dit såg jag att skördearbetet har börjat på fälten runt kyrkan. Vi har haft tre dagar av sol och värme.

Gårdagen var sista dagen med frukost i svinottan, men jag hade sovit ostört i sex timmar, så det flöt på rätt bra ändå fram till halv tre, då den vanliga eftermiddagssvackan tog ut sin rätt. Arbeta periodvis i verkstaden med rottingsitsen, Jag fick blöta upp en bit i taget för att få ordnig på det hela.

  Kvällen ägnade jag åt ett biobesök i Norrtälje och såg "Sommaren med Göran", som var tämligen roande. Men vi var bara sex personer i salongen, så det blir ju inga jättelka skrattsalvor då. Dom hade i alla fall lyckats mejsla fram några roliga typer där och höll ett rappt tempo med en hel del situationskomik. Tre klappor.

För fem år sedan helrenoverade jag den gamla Wienergungstolen. Den hade blivit svartmålad och klädd med stoppning och blommigt tyg i både rygg och sits. Jag skrapade bort all färgen med en liten kniv, tog bort stoppningen och ersatte den gamla rottingen med ny. Problemet var, att det inte längre gick att köpa rotting i lösvikt och fläta själv, vilket jag lärt mig en gång i tiden, då Stockholm stadsteater köpte in ett parti gamla slitna Wienerstolar till sitt foajécafe.

  Nu kan man bara köpa färdigflätad metervara och får istället sitta och repa upp det flätade runt kanterna, för att ha något at stoppa i hålen. Detta ställer till två problem. Dels kan man inte låta rottingen ligga i blöt före, och dels kan man inte låta ett band fortsätta från ett hål till ett annat, som behövs för att det skall bli stabilt. Man skall ju egentligen inte behöva limma pluggarna, men nu är man helt klart tvungen att göra det. När det väl börjar röra på sig blir det snabbt en förslitning, så att rottingen går av. Det bli till att göra ett nytt försök, men nu är det i alla fall bara sitsen som behöver åtgärdas.

  F.ö tidig frukost, sockerkaksbak, affärstripp, vila och gräsklippning. Då gick plötsligt ena styrstången tvärs av. Den måste svetsas, men jag lyckades surra ihop den med "bondsvetsen", ståltråd och tång, så att jag kunde köra färdigt det jag föresatt mig. Gräsklipparen är 35 år gammal, har varit på service en gång men knallar och går. Dom sa när jag köpte den, att det var Rolls Roycen bland det dom hade, så den skulle hålla ett tag. Det stämde. Det var fortfarande blött i gräset trots två dagars sol. Det kom 50 mm regn i förrgår.