Morgonen innebar lite verkstadsjobb, en piedestal som fallit isär i nästan lika många delar som den var gjord av. Det blir att limma lite i taget och det har blivit ett par vändor därute.

  Sen förde kung Oskar ett fasligt oväsen i flera timmar, så alla elapparater drogs ur och jag ägnade mig åt visövning, "unplugd". En bröllopsspelning stundar med diverse önskemål.

  Lite husligt blev också gjort och ett par cykelturer har det blivit, så jag håller formen. I väntan på sambon tog jag fram fiskeväskan och putsade upp en del användbara smådrag inför kommande fiskefärd till Norrland. Iordningställde också fars gamla teleskopspö med nya öglor, så att det åter blev användbart. Jag märker att det börjar likna Stig-Helmer, men vad skall jag kosta på nytt för, när jag kan få det gamla att funka. Väskan är i alla fall ny sen förra året.

  Det är ca femton år sedan jag var till fjälls och fiskade, så det ser jag verkligen fram emot. Och jag kommer att vara i erfaret sällskap, så jag känner mig trygg. Men det får vi återkomma till. Jag kan studera kartan så länge.

  I kväll blir det "Kommisarie Montalbano", den italienska deckaren. En trevlig bekantskap.

Morgonen - räkenskaper

Förmiddagen - färdigmålning av stolar.

Resa till Norrtälje för beställning av reklamtryck, leverans av reparerad nyckelharpa samt div. inköp.

Eftermiddagen - montering av nyinköpt bilbarnstol till gästande Sigrid samt div. administration i väntan på gäster från skåne.

Bilden nedan är från lördagens evenemang vid Albert Engströmgården i Grisslehamn. Den är värd ett besök. Ateljén ligger på en klippa vid havet några hundra meter ifrån.

Dagen inleddes med cykeltur i det vackra vädret innan trafiken kommit igång. Vi trampade runt Sottern, grusvägen och stigen genom skogen på sydsidan och sedan stora vägen hem, ca 8 km.

  Förmiddagen ägnas åt bildregigering och framställning av nya reklamblad. Sen blir det rensning i hallonlandet, där kirskålen blommar.

Vi tog en gemensam cykeltur på morgonen, medan solen ännu lyste från en klar himmel. Sedan har jag tillbringat dagen i verkstaden med att skrapa ren och limma om de gamla stolarna. De var "påkluddade vit färg", som mestadels satt så lös att det bara var att skrapa bort den. Övrigta har jag slipat för ommålning. Ursprungligen var dom ådrade, troligen mahognyimitation. Nu skall dom bli antikvita men med ordentlig grundfärgning före. 

  Nu duggregnar det och är ganska genomgrått, så resten av dagen blir nog musikövning för kommande äventyr.

Varje människa har en unik kombination av kunskaper, en del mer omfattande på grund av utbildning och andra erfarenheter, en del ganska begränsade. Ett mål i samhällsbyggandet måste ju vara att ta tillvara dessa kunskaper på bästa sätt både för individens bästa och för samhällets.

  Detta slår mig i dag, när jag står och plockar ihop en nyckelharpa, som någon av någon anledning har tagit loss alla strängarna på och ljudpinnen ligger och skramlar inuti.

  Att just jag kan återställa det här instrumentet till spelbart skick beror dels på, att jag har hantverkskunskapen från möbelsnickarutbildningen, dels att jag lärt av en äldre instrumentbyggare hur man bär sig åt för att få ljudpinnen på plats och dels på mitt musikkunnande, som gör att jag kan stämma upp den på rätt sätt och höra att den stämmer. Den som bara har en av dessa kunskaper åtar sig förmodligen inte att göra det här.

  Det borde inte vara så svårt att förstå, att den som sitter inne med specialistkunskaper inte mår bra, om han eller hon inte får utnyttja detta kunnande utan tvingas harva på i ett enahanda jobb, som någon annan med annan erfarenhet kunde göra lika väl. Ett exempel var kirurgen, som körde T-bana i filmen "Se upp för dårarna!" eller de invandrade akademiker som sitter och kör Taxi i våra strorstäder.

  Ett annat exempel är jag själv, som ägnat tio år av mitt liv åt helt ovidkommande sysselsättningar, vad gäller mitt eget välbefinnande, bara för att samhället inte har haft vett att tillvarata mina egentliga kunskaper och jag själv inte har haft resurser att slå mig fram. Jag kan känna att oerhört mycket tid har förspillts för andra saker, som kunde ha blivit gjorda.

  Jag har nu fått in ytterligare ett jobb i verkstan, ett par gamla stolar som både skall repareras och målas om. Då behövs en annan kombination av kunskaper, som jag också besitter, och det ger mig tillfredställelse.

  När jag slutat för dagen får jag besök av hembygdsföreningens ordförande, som beklagar och ber om ursäkt å föreningens vägnar, att de beslutade att lämna återbud till vår spelning. Några i styrelsen vill kompensera oss ekonomiskt för det arbete vi redan hade lagt ned.

  Det konstiga är, hur en gammal stöt på 80 år kan ha sådan makt över folket i en sådan här ort, att ingen vågar säga emot, fast dom egentligen tycker annorlunda. Inga andra förmågor, med andra kunskapskombinationer, kommer heller att få chansen att utveckla föreningen så länge han får råda. Och dom som vill höra vår musik får uppsöka oss på andra håll.

Bilden tog jag i onsdags kväll på väg hem från körövningen.

I dag har jag undertecknat mitt entledigande från min kommunala tjänstgöring, som började 1981 med vikariat som musiklärare och slutade 2008 som lokalvårdare. Däremellan några år som elevassistent. Papperet ger mig ett avgångsvederlag tre månader fram till ålderspensionen, då de inte kunnat finna något lämpligt ersättningsjobb åt mig.

  Ändå vet jag att det finns ett perfekt jobb, som bara ligger i malpåse och väntar på att bli gjort, när pengar till en tjänst finns att uppbringa. Men då kanske inte jag har ork att ta itu med det. Det hade jag nu.

  Jag fick ett bra stöd från min fackrepresentant att få igenom den här lösningen, som ger mig möjlighet att ta de jobb jag vill i egen firma eller som tjänst vid sidan av. Tack Sofia!

Nu har jag suttit i sex timmar och gjort vad min lärare på "starta-eget-utbildningen" en gång sa, var "det mest kreativa man kunde syssla med i företaget", nämligen bokföring. Det är inte roligt och jag kan inte riktigt ta till mig det kreativa momentet bland alla dessa siffror. Men nu är jag ikapp mig själv vad gäller mitt eget företag och bara det är ju bra. När sen pluskontot kommer ikapp och går om minuskontot blir det ännu bättre. Jag jobbar på det och det ser i alla fall inte helt avigt ut så här långt. Men nästa år blir det storgallring bland annonssäljarna, den saken är klar.

Minns ni det gamla vitrinskåpet? Nu är det klart med ny mellandel, som lyfter upp överskåpet, och ny färg. Jag hade för lågt i tak att ställa upp det inne i verkstan men fick dokumentera det innan det for.