Bilprovningen godkände lagningen av släpet, så nu kan det användas t.ex för att frakta kanadensaren till okända vatten.

  Jag fick hjälp av min sjukgymnast att lossa på låsningen i ryggen, så att jag kan vrida huvudet ett kvarts varv längre åt vardera hållet. "Vicket djävvla panorama!", som göteborgaren sa.

  Jag fann en bärstol till lilla Tove som födelsedagspresent åt Toves moder. Jag fick den för en tredjedel av priset för en likadan i affären bredvid. Bra att kolla runt. Trevlig eftermiddag med dotter och barnbarn.

  Två telefonsamtal om jobb under dagen, ett till verkstan, ett ang. musik.

  Körde den vackra och roliga vägen över Lindholmen, Frösunda, Kårsta hemåt som omväxling.

  Allsångsstart utan sensationer och "Morden i Midsommer" med hemska och roliga förvecklingar. Engelsmännen kan den konsten, att blanda.

Nu har jag suttit i sex timmar och gjort vad min lärare på "starta-eget-utbildningen" en gång sa, var "det mest kreativa man kunde syssla med i företaget", nämligen bokföring. Det är inte roligt och jag kan inte riktigt ta till mig det kreativa momentet bland alla dessa siffror. Men nu är jag ikapp mig själv vad gäller mitt eget företag och bara det är ju bra. När sen pluskontot kommer ikapp och går om minuskontot blir det ännu bättre. Jag jobbar på det och det ser i alla fall inte helt avigt ut så här långt. Men nästa år blir det storgallring bland annonssäljarna, den saken är klar.

De minsta roade sig på sitt sätt och var lite i hatten men deltog aktivt mellan sovpassen.

  Jag hann uppleva två olika midsommarfiranden, det stora offentliga på hembygdsgården ett par timmar, och sedan det mer privata hos dottern med släkt och vänner, båda varianterna trevliga på sitt sätt. I det första fallet tog jag med mig felan och ställde mig och den till förfogande i det lilla musikkapellet, vilket blev uppskattat. Vi hann spela till klädningen av stången och till lekarna innan det var dags för mig att fara till Vallentuna, där sillbordet stod dukat.

  Barn och barnbarn, barnafaderns familj från Umeå och några ytterligare vänner åt gott, musicerade, lekte stolliga lekar och tävlade i de traditionella grenarna "Kasta halsduk" och "Riva ritning". Rött lag vann, tror jag. Spelreglerna delas bara ut internt. Regnet visade sig bara på avstånd i form av en regnbåge söderut och vi kunde sitta ute till långt in på natten. Svensk midsommar när den är som bäst. Något eftertrött i dag.

En del bilder kan få sig en extra kick som konstgjord akvarell. Sånt kan man också roa sig med, när huset är färdigstädat och inget annat propsar på att bli gjort.

Det har regnat rejält under natten men ser ut att bli en fin dag med växlande molnighet. Jag skall göra två utflykter. Först till hembygdsgården, för att se hur det går till där och eventuellt hoppa in med felan i musikgänget, sen till dotterns midsommarfest på eftermiddagen. Där blir fullt hus. Jag vill passa på att önska alla en trevlig midsommar!

Minns ni det gamla vitrinskåpet? Nu är det klart med ny mellandel, som lyfter upp överskåpet, och ny färg. Jag hade för lågt i tak att ställa upp det inne i verkstan men fick dokumentera det innan det for.

Vädret manade till uteliv. Efter lättlunch packade jag  cykelväskan med vattenflaska, ett stort äpple, regnställ, kartfodral och kamera och styrde mot Liss- Norrsjön, som länge har funnits som ett inprickat mål på kartan. genom Bro by och byn Rekinde norrut på skogsvägar. Sista biten till sjön var det gångstig, så jag lämnade cykeln och tog bara med kartan och kameran. Eftersom jag är helt allena är det också viktigt med mobiltelefonen.

  Sjön var en skogsidyll, där det fanns iordninggjord eldstad på en udde, men vildsvinen hade bökat ordentligt i skogen intill. Ett gammalt båtvrak vittnade om att sjön använts för fiske.Jag trampade sen vidare ca 15 km på skogsvägar utan att se en människa. Sen kom jag fram till ett par vackra gårdar vid Björksättra. Då hade jag ca fyra km kvar. Det blev alltså en rejäl tur. Norrändan av sjön skall jag besöka vid annat tillfälle.

  Inget vilt syntes till, men ängsklockorna fotograferade jag strax innan jag var hemma.

Egentligen har jag alltid fått en större känsloupplevelse av svartvita bilder, som var det jag började med för 55 år sedan. Det är med det svartvita fotot man verkligen lär sig fotografering, att se ljuset som bygger upp bilden. Färgfotot har mer lättköpta effekter, men man måste där i stället ha ett speciellt färgseende för att skapa en intressant bild. Gemensamma problem i båda fallen är komposition och beskärning.

  I går fick jag lära mig av den yngre generationen hur man lätt förvandlar sina digitala färgbilder till svartvitt. Det var lite av samma känsla som när man satt i mörkrummet och sakta såg bilden växa fram på pappret. Detta kommer jag säkert att exprimentera en del med framöver.

Åskmolnen skingrades, det blev stilla och solen intog himlen. Jag hade suttit och övat och sen tagit en middagslur och gav mig nu ut på en cykelrunda för att få röra på benen. Tog en lång omväg för att komma till afären och få hem lite mat åt katterna. Där, bland hyllorna i vår lilla butik, stöter jag på ett bekant ansikte, gamle polischefen Tommy Lindström.

  Jag gav mig inte till känna, för han var inne i en sådan ingående diskussion med sin fru, om vilket hårtvättmedel de borde inköpa. Annars hade jag gjort det, av den mycket kuriösa anledningen, att vi förekommer i samma dataspel, nämligen första upplagan av "POLIS". Han är chefen som ger goda råd och eller drar in ens resurser,när utredningen går för långsamt. Jag spelar kyrkoherden i "Det röda fallet". Mer säger jag inte. Lustigt sammanträffande.

  På hemväg genom bruket stannar jag till och pratar med en snickare från grannsoknen. Han håller på att snickra en grind, som skall stoppa motortrafiken på gång- och cykelvägen. Det har blivit en genomfartsled för fyrhjulingar, vår tids nya gissel på småvägarna. Dom kör som vildar utan hjälm och tror att dom är odödliga.

  Snickaren var också jägare visade det sig, i markerna runt där jag bor, och vi blev stående en god stund och pratade vildsvinsjakt. Mycket trevligt och intressant. Dom stryker ju omkring alldeles i grannskapet om nättrena. Han lovade att titta in med en smakbit vid tillfälle. Just nu har dom ungar, så nu är det ingen jakt, men till hösten. Han berättade också vem som gjort tillbyggnaden på vårt hus 1975, men denne var inte längre anträffbar. Pratstunden vid grinden kändes som ett värdefullt möte.