Dagen har ägnats åt småplock. Skrivit en insändare till NT ang. banvallarna. De har varit på tapeten tidigare. Klistrat om klippen i ett gammalt allbum, där klistret har lagt av och allt låg som lösa lappar mellan sidorna. Använd inte "Fastik". Det har ingen livslängd och missfärgar dessutom allting efter att antal år. Detta gjordes medan jag lyssnade på Sommar i P1.

  Smort upp min spinnrulle, som lät som ett tröskverk, och lyckats få isär spöet och smort delarna inför fjällfärden, då jag måste koppla isär spöet under vandringen.

  Börjat köra in ved, då det skall bli skyfall i helgen, och täckt med plast över travarna. Hoppas det håller uppe i morgon under bröllopsspelningen i skärgården. Även övat lite inför detta under eftermiddagen samt lagat middagsmat, som nu avätits på altanen. Två besök i hantverksboden i dag.

Här gick tågen förr till Hallstavik. Det kan man knappast tro i dag.

Dagens runda gick norrut. På kartan finns den gamla banvallen kvar på vissa sträckor och en går från den gamla viadukten över väg 280 norrut till Ränka, en by i Ununge socken. De här banvallarna skulle kunna vara fantastiska cykelvägar i skydd mot den starkt trafikerade vägen. Men då krävs det underhåll och det är inte den här kommunen intresserad av.

  Nu används banvallarna främst av ryttare, vilket är helt ok. om dom höll sig på ena halvan och lät den andra vara för cyklisterna. Nu är det som att cykla på en plöjd åker och inte ett dugg lockande till återbesök. Här finns en dold resurs, som för en måttlig summa pengar skulle kunna göras i ordning och erbjudas turistnäringen, samtidigt som man skulle skapa trafiksäkra cykelvägar åt lokalbefolkningen.

  Men det måste också till regler för användningen, så att ryttare och cyklister kan samsas om utrymmet. Jag har själv varit ryttare, så jag vet hur fantastiskt det är.

Gårdagens eftermiddag utbröt mycket riktigt ett ordentligt åskväder. Jag drog ur alla sladdar och passade på att åka till Hallstavik och inköpa lite fiskegrejor och satt sen inne och pysslade med mina drag och spinnare, putsade upp och satte på nya trekrokar där gamla rostat sönder. Draglådan såg plötsligt riktigt rik och välsorterad ut.

  Skyfallet jag mötte på vägen missade tydligen vår tomt i alla fall, ty vattentunnorna blev inte mer än halvfulla. Lite blev det i alla fall att vattna i växthuset med och hallonen fick sitt direkt.

  Kvällen ägnades åt gemensam övning inför bröllopsspelningen.

Är det någon mer än jag som tycker att den där minnesprofessorn påminner väldigt mycket om Peter Dalles uppfinnarjocke i Lorry och verkar ungefär lika trovärdig när han uttalar sig? Det är egentligen bara kepsen som fattas. Han kan egentligen inte veta någonting om vad mamman minns, medan hon faktiskt var närvarande och är den enda som kan minnas något. Om någon TV-reporter skulle påpeka detta skulle han förmodligen svara: "Tänkte inte på det!"