Jag såg henne försvinna som en grå skugga, när jag gick ut och hämtade tidningen klockan fyra en morgon, då jag inte kunde sova. Nu kom hon mitt på ljusa dagen in genom grindhålet och fram till äppelträdet. Grannen råkade smälla igen dörren precis när jag skulle ta bilden av äppetjuven, så det blev i språnget.

Sambon skaffade för en tid sedan en sån där Guide På Semestern (GPS). Vi skulle naturligtvis testa den nu när vi for till Nora. Ibland var den till hjälp, som när vi skulle leta oss ut från något samhälle och inte hittade någon vettig skyltning. Ibland stal den bara vår tid, då vi sökte förgäves på många ortsnamn och den ideligen föreslog andra. Inte ens vår hemort fanns med från början, så man lär lägga in en del kartkoordinat på önskvärda mål, innan man ger sig iväg.

  Men ibland var hon ju riktigt underhållande, damen i dosan, som snart blev döpt till "Lilla moster". När jag plötsligt fick blodsockerfall och tvärt körde in på en parkering vid ett matställe, då tjatade hon enträget: "Kör vidare 19 km!" "Kör vidare 19 km!" Jag försökte förklara för henne, att jag var hungrig och tänkte stanna där, men det tog hon ingen hänsyn till. Vid minsta avvikelse från spåret, t.ex vid något vägarbete, var hon på en igen: "Lägg om rutt!" och så såg man bilen på skärmen vara ute och jazza i tomma intet.

  Eftersom vi inte hade någon tid att passa, gjorde vi vid ett par tillfällen så, att vi ställde in henne på ett mål lite längre fram och sen fick vi se vilken väg hon valde åt oss. På så sätt fick vi se helt oväntade platser och hamnade bland annat i Jularbo, där det finns ett Kalle Jularbomuseum. När vi vid hemkomsten tog vägen över affären, för att få med oss lite färsk mjölk hem, då var det dags igen: "Lägg om rutt!"