Rejält trött denna afton efter mycket övande, cykelfärd, gräsklippning och hallonplockning. Ett utförligare bloggande får anstå till senare eller till morgondagen.

Två dagar utan stora åthävor. Fick in en del ved under gårdagen samt övade något, men är besvärad av trilskande muskler. Läser, löser och lyssnar på radio. En bok om Grangärde finnmark, Dan Anderssons hemtrakter är det som närmast fångar mitt intresse samt ett par korsord. Sommarprogrammen har varit tämligen givande, dagens dessutom rörande i sin nakenhet. Det hade nog ingen väntat sig.

  Regnet har stundtals strilat i dag, så inomhusaktiviteterna har haft företräde, men jag passade på att köra en sväng till närmsta syrran för en snabbvisit på förmiddagen. Avsikte är sedan, att det skall komma kunder till min lilla bod på eftermiddagen, men det har dom inte riktigt förstått ännu. Har nu lagt in ny info på Norrtelje Tidnings evenemangssida, så får vi se om det gör någon skillnad.

  Har också börjat lyssna in mig på Benny Anderssonlåtar, då kören skall arbeta med hans musik till en kommande konsert. Hittade en mycket fin fiollåt, som skall gå att få tag på noter till. Den låter i alla fall inte helt omöjlig.

  Bilden är från torsdagsmorgonens fiskeutflykt.

Vaknade okristligt tidigt, om det säger någonting, och kom på att det var bästa tiden att åka ut och sätta upp skyltar vid vägen. Jag behövde ett par förvarningsskyltar med "B & B 200 m" före infarten och var tvungen att gå med grejorna längs vägkanten. Nu var det ännu just ingen trafik, så det gick bra. 

  Den gamla bordsskivan har sen fått sig en omgång och börjat återta sitt gamla jag, men den skall få sig lite lack också för att få upp lystern. Medan färgen torkar ägnar jag mig åt vedtravarnas saktmodiga förflyttning in i vedboden. Med radion i fönstret kan jag då samtidigt lyssna till vad dagens sommarpratare har att förtälja. Jag tror inte dagens kommer att sätta några djupare spår i mitt medvetande, men det underlättade i alla fall det något enahanda arbetet.

  Sen fick jag besök till kvällen och efter 25 år sitter vi där och spelar låtar tillsammans på två fioler. Jag säger inte med vem eller varför, men det var en oerhört glädjande upplevelse. För mig har det bara varit en tidsfråga när det skulle ske.

En riktig sommarbild, smultron och kantareller. Vill passa på att puffa för det fantastiska redskapet att skära svamp med, degskrapan.

I dag hade jag besök av tre trevliga damer med det höga syftet att hjälpa mig plocka av den ymniga skörden av smultron. En av damerna var hund, så hon åt bara blåbär, det är henne förlåtet. När vi andra tre hade plockat ca en och en halv liter smultron, tyckte vi det räckte för dagen och gick in och intog lunch med smultron och mjölk som desert. Det kändes rätt lyxigt. Jag sparade en omgång till kvällen.

  Men det var inte nog med det. När damerna farit och jag var på väg hem från affären, tog jag en snabb avstickare till en speciell plats i skogen, där det såg ut som på bilden ovan. Så var eftermiddagen också räddad, för att inte tala om kvällen.

Hallonlandet är väl den delen av det här etablissemanget som "bär" sig, som ger bäst avkastning. Hallonbuskarna har en bärande roll i hallonlandet, kan man säga. Syrror, barn och goda vänner får komma och plocka av det jag inte hinner med. Så skedde i dag.

  Annars var väl den mest dramatiska händelsen i dag, att jag mötte en världsstjärna i dörren till den lokala ICA-butiken och att hon hejade glatt. Jag hade glädjen att vara hennes konferencier förra sommaren, så vi känner igen varandra. Mer var det inte med det. Hon gick in och handlade och jag åkte hem. Vi har väl annat att stå i än ICA-entrén och kallprata i värmen. Jag övar på min repertoar, vilar och äter hallon tills jag storknar. Men man lever inte av hallon allenast, så det är tur att det droppar in lite renoveringsjobb också ibland och att man kan växla om med smultron, så att det inte blir för ensidig föda.

Tredje försöket. I går kväll blev det strömabrott kl 23 mitt i mitt skrivande och alltihopa försvann. I dag på morgonen hade jag börjat rekonstruera texten, då jag skulle ta farväl av mina gäster. Under tiden hann jag bli utloggad på grund av inaktivitet. Då det inte finns någon "Spara i utkast" - funktion på en här sidan, så var texen väck ännu en gång. Har nu föreslagit en uppdatering av sidan, så att inte sådant skall behöva hända.

  Gårdagen ägnades åt besök hos barn och barnbarn och därefter bilfärd på krokiga vägar genom ett vackert jordbrukslandskap längs Roslagsbanans sträckning. Efter middagsvila kom jag sen igång med att köra in ved och sedan ett rejält pass med gräsklipparen, denna ständigt återkommande motinsivrare. Kvällen avslutade med smultron och glass.

  En idé gror inom mig med anknytning till platsen på bilden. Men den skall få utvecklas till nästa sommar, som en larv i sin puppa. Vi får se vad som kommer ut.

  Nu har gästerna farit och endast koltrasten upphäver sin milda stämma ute i grönskan. Vinden susar uppe i dom höga asparna, men nere på gården är det lugnt. Dagen kommer att ägnas åt veden, trädgården och musikhörnan. Jag har ägnat morgonen åt att dra upp brännässlor ur vinbärsbuskarna, så att även gästande barn skall kunna gå dit och plocka utan risk att bränna sig.

  Gårdagens sommarprogram var ingen munter historia. Jag tror det var den tredje självmordshistorien på kort tid. Jag vill minnas att den ursprungliga devisen för det här programmet var: "Lättlyssnat för dig i bilen, på badstranden eller i hängmattan", myntat av Tage Danielsson som då var chef för radiounderhållningen. Endera har producenterna ändrat målsättningen för programmet, eller så har en del sommarvärdar helt missuppfattat sitt uppdrag.

  Om man skall berätta sitt lidandes historia i radio, så hör det endera hemma i någon sorts terapimagasin på temat: "Delad depp är dubbel depp". Eller så måste det ske i en form som gör det speciellt intressant och just lättlyssnat. Såg förresten på SRs hemsida att en dam nu är i färd med att göra en doktorsavhandlig om sommarprogrammen under 50 år. Man får förutsätta att den kommer att innehålla en del godbitar samlade på CD-skivor. Man kan för övrigt redan nu lyssna på många sådana just på den hemsidan.

Ja, det är ju alltid en massa beslut som skall tas, speciellt om man är ensam. Då måste man ju fatta alla besluten själv. Det första blir ju då, att besluta sig för att stiga upp ur sängen på morgonen, oavsett hur man känner sig. Ibland är man utsövd och kroppen har en bra dag, då går det hur lätt som helst. Andra mornar tar det emot på alla håll, i knän och axlar och ryggen och jag vet inte allt. Det kan vara väderbetingat.

  Men upp ska man och den mentala biten med uppstigandet har jag inga problem med. Jag har aldrig varit för att ligga och dra mig. Hellre då en middagslur mitt på dagen. Men det är intressant att iaktta hur  beslutet fattas, hur hjärnan konstaterar att man är vaken, att solen skiner eller det regnar, att i natt blev det sex och en halv timmas obruten sömn och jag känner mig tämligen utsövd, att i dag har jag inget inbokat, så jag kunde egentligen lika gärna ligga kvar, men då är det risk att blåsan blir överfull, så det är lika bra att slänga undan täcket och få benen över sängkanten.

  Sen kan man sitta där och filosofera en stund över hur dagen bäst skall användas, beroende på hur vädret ser ut och kroppen känns. Och där avgörs nästa beslut, nämligen vilka kläder man skall välja när toalett- och uppfräschningsbestyren är klara. Skall det arbetas, så väljer man kläder efter det. Är det kallt ute, så väljer man kläder efter det. Skall man ut och träffa folk, så väljer man kläder efter det.

  Dagen har bara börjat, men så här håller man på hela tiden med ständiga MBL-förhandlingar med sig själv. När en dag har gått har man kanske fattat tusen beslut utan att man egentligen tänker så mycket på det. Men ibland får man tänka om och omdisponera sin tid. I dag hade jag tänkt ta det mycket lugnt med de fysiska aktiviteterna, bortsett från cykelturen till affären. Men så var det det där hallonlandet med den blommande kirskålen.

  Sist fick jag avbryta för att det började regna, men i dag sken solen och hallonen börjar mogna och blir omöjliga att plocka av, om jag inte gör något. Jag kände hur hjärnan motvilligt satte sig vid förhandlingsbordet och tänkte om. Det blev nya beslut om klädbyte, ett rejält arbetspass med röjarn, räfsan och skottkärran och därefter en ny sväng i duschen, innan jag fick tillstånd att ta lunch.

  Sen somnade jag gott till prinsessan Birgittas sommarprogram och väcktes av gäster, som ringde på klockan till boden. Har jag sagt det förut? Man skall ta sig en tupplur på maten, då händer det alltid nåt. Resten av dagen beslutade jag att ägna mest åt instrumentövning.

  Gårdagens stämma gav nya inpulser att återuppväcka den gamla dubbeldäckade insrumentlådan, så jag även får med mig klarinetten när jag far iväg. Har blåst liv i den i dag efter nära två års vila. Det känns som om jag håller på och väcker en massa gamla sovande kamrater i olika skrymslen.

  Lådan är nu städad och utrustad för olika behov med användbara småinstrument. Jag känner redan, att de senaste stämmorna har gjort gott både åt fingrarna och själen. Den kommande helgen är det stämma i Vendel. Jag har redan beslutat att åka dit.