Inser att jag har kört 10.000 mil på fyra år och det var dags att lämna in bilen för  15.000-milaservice. Det är nu avklarat, men det drar ju alltid iväg med kostnader, som man gärna skulle vilja vara utan. Under väntetiden gjorde jag konststycket att åka in till Norrtälje med bussen, hinna uträtta ett ärende och fara tillbaka på samma kuponger med pensionärsrabatt. Det blev en billig resa. Man måste vara om sig och kring sig....

  Har sedan sysselsatt mig med att lösa fredagskrysset i NT. På den förra veckans vann jag ett "pocketogram", vad nu det är för något, presentkort på en pocketbok kanske. Det är också ett sätt att bli omnämnd i tidningen. Tydligen är man vid liv. Har också limmat färdigt den andra stolen, så de kan hämtas i morgon.

  Dagens sommarprogram med Cecilia Frode var mycket hörvärt och rekommenderas. Reprisen går strax efter 22 i kväll. Det fick mig också att sätta igång och öva lite inför morgaondagens spelning på ett 60-årskalas.

  Och sen har nya gäster anlänt till B & B efter välförrättat värv på ridtävlingen. Det blir lite tidigare frukost i morgon, så de hinner sköta om hästen innan tävlingen startar igen. Ställer fram torrvarorna och porslinet redan i kväll, så går det snabbt i morgon.

Strax efter jag slutat skriva i går, men fortfarande satt kvar i "tornet" med utsikt över infarten, så rullade en stor motorcykel in med två personer som önskade övernattning. Mycket välkomna, sade jag, och vi ordnade med de affärsmässiga detaljerna. Sen såg jag inte röken av dem. De intog rummen och somnade på fläcken efter en lång körning i värmen. Mina rum är dessutom behagligt svala nu, eftersom dom ligger i bottenplan på nordsidan.

  Glada och utsövda sågs vi sedan i morse, då de med förtjusning intog min framställda frukost och sedan tackade och for vidare. Förmiddagen gick sedan till att ställa om allt för nya gäster, som på detta sätt kan dyka upp helt oanmälda. Var också en cykeltur till affären och bunkrade lite för helgen, då det blir överfullt i rummen med unga ryttare och deras mödrar. Förberedelserna pågår för fullt vid ridhuset, så det blir tydligen en större tävling. Någon ung dam testade ljudanläggningen i kväll genom att sjunga nationalsången i flera tonarter på en gång.

  Ett litet jobb ramlade också in i verkstaden i dag, i form av ett par stolar som behöver limmas om och jag har påbörjat det arbetet. Två till kommer, när dom här är klara. Folk från orten har börjat upptäcka att jag finns här.

  När det svalnat ute tog jag en dust med gräsmattan igen och passade på att köra upp stigen ut till badvägen, så folk kan gå där utan besvär. Annars har jag vistats på skuggsidan eller på soffan i dag. Lite semester varje dag är också en modell.

Upp tidigt och bakade matbröd - nyinförd onsdagsrutin sedan fyra veckor. När affären öppnade for jag dit per cykel, innan värmen slog till, och hann även ut och lia av sly, som skymde mina skyltar vid stora vägen. Sedan vila.

  En stor del av eftermiddagen har jag suttit i skuggan på altanen och övat låtar på auktionsfiolen. Grannarna hade dragit iväg någon annanstans, så jag störde ingen. Har lyckats återställa betsfärgen och lacken, så att det knappt syns att den varit bortslipad. Skall bli intressant att få en ny värdering i det här skicket. Den svarar bra och känns väldigt trevlig att spela på.

  Från ridhuset ekar skvalmusiken i kväll. Där förbereds tävlingar i helgen som gett mig kunder till B & B. Man har byggt upp långa tältstallar för alla gästande hästar, som annars skulle försmäkta i sina transporter.

Uppe tidigt och tog en lång cykeltur i arla morgonväkten, innan solen och trafiken blivit besvärande. Åkte sen till Häverödal och levererade det senast reparerade och passade på att handla lite tyngre varor på hemvägen, sådant som blir obekvämt på cykeln.

  Dagen har sedan förflutit utan att jag behövt besvära mig. Jag har gjort just det alla säger att man skall göra sådana här sommardagar, läst och vilat och lyssnat på sommarprogrammet, som var mycket hörvärt. När jag plockade om lite i bokhyllan, hittade jag en gammal osprättad diktsamling från 1920 av den finlandssvenske författaren Hjalmar Procopé "Osamse strängar". Har aldrig hört talas om honom, och samlingen har väl kommit med i någon auktionslåda och hamnat osedd i hyllan,men den skildrade på ett fint sätt händelserna och känslorna före, under och efter vinterkriget, en icke alls ointressant läsning. Här är en strof ur dikten "Sångarn och samtiden", som tillkommit efter krigsslutet:

  Upp, sångare, nu är den stora stunden.

  En gammal värld skall byggas om från grunden

  och gamla hjärtan stöpas om på nytt.

  Bort med den fula, jämlikt smutsgrå färgen,

  låt oss se sol bland skyarna och bergen,

  giv oss en vink att äntligt dagen grytt.

Det är något med det finlandssvenska som talar djupt inne i mig och jag kan lätt plocka fram den dialekten vid behov. Hur kommer det sig? Bodde jag där tidigare?

Det gäller att ha is i magen när telefonen är död och vädret är alltför vackert, för att folk skall orka röra på sig och åka ut och se sig omkring. Det är bara att gå ned på lågvarv och förbruka så lite energi som möjligt medan man väntar. Jag vet ju av erfarenhet att både jobben och kunderna av någon anledning kommer i skov.

  Jag bidar tiden i skuggan med glass, korsord, läsning och lite övande mellan varven. Men det blir korta stunder för att vila armen, som fick sig en duvning på "muskelvärkstan" i går. Den värsta krampen löste sig och jag kan både vrida på huvudet och armen igen, men den ömmar fortfarande.

  Bara för att jag satte mig och skrev, så rullade det in en bil med ett tappert par, som ville titta i boden och även tog med sig något därifrån. I verkstaden väntar två arbeten på att lack och lim skall torka, innan jag kan arbeta vidare.

Nu har jag föresatt mig, att ärenden utombys, eller för all del även ned till byn, skall uträttas före lunch eller efter middag. Däremellan skall jag i princip finnas på plats för eventuella besökare och för arbete här hemma, av vad slag det vara må. Sålunda besökte jag denna förmiddag den närmast boende systern i dubbla ärenden, men framför allt för att få fart på hennes TV-apparat medelst antennsladd och kanalsökning. Och tänk att jag lyckades!

  Eftermiddagen har sedan ägnats åt småplock i verkstaden, främst för att förvandla auktionsfynd till säljbara produkter. Rengöring, imålning och lagning av skador, en ointressant bild i en vacker ram byts ut mot en intressant bild med nyskuren pasparto, ett ensamt bockhorn får en platta och förvandlas till klädhängare etc. Det blir en lustig samling av gamla prylar, som kanske kan finna  en ny ägare och komma till nytta. "Återbruk" är ett bra ord som jag tror Lena Larsson myntade en gång.

  Sen blev det ett pass med gräsklipparen också, för nu växer det så det knakar. I kväll Allsång på Skansen, om inget oförutsett inträffar.

"Tiden är ingenting", skrev Hans Alfredsson en gång och man kan undra vart den tar vägen, hur något som inte finns ändå kan försvinna. En månad i morgon sedan tillvaron förändrades, elva år sedan vi senast hälsade på, trettiotre år på ett ställe som egentligen var fel för mig, men som är rätt för mina barn och deras barn, halva livet, jag går på en barrtäckt stig nere i Småland för sextio år sedan och känner skogens dofter, allt passerar genom hjärnan på några sekunder, minnena från barndomen är lika klara som de från i går. Tiden är ingenting.

  Det är måndag kväll och tystnaden är total, sedan jag stängt av Komisarie Montalbano. Där är en sådan befriande humor invävd i den italienska deckarserien och sådana fina miljöer och allt behöver inte visas i detalj. Vi vet ju ändå. Vilka bilder fick man inte i hjärnan förr, när man hörde deckarföljetångerna på radion? De var minst lika spännande som alla rårealistiska bildsekvenser som nu produceras, bara för att det går att göra det. Men det är ett val man gör och det är inte alltid till gagn för berättelsen.

  Om jag gör paus i skrivandet stänger skärmsläckaren av och slumpgeneratorn presenterar slumpvis valda bilder ur min bildmapp. Där finns mycket att välja på, sedan jag blev digital för tre år sedan, och plötsligt är tiden där och spökar igen. Jag blir direkt återflyttad till de platser, där jag tagit bilderna. Det spelar ingen roll om det är ett, två eller tre år sedan. Känslan är precis likadan. Jag är där NU. Upplevelsen är helt färsk. Tiden är ingenting.

Morgonen ägnades åt att få ut mina reklamblad till strategiska punkter, varvid jag besökte Roslagens båda färjeterminaler. Det blev några mil men var soligt och fint, så jag försökte se det som en semesterutflykt. När jag ändå var ute på Rådmansö passade jag på att svänga ned till Gräddö och hälsa på gamla spelkamrater, som jag alltför länge försummat. Det blev en god pratstund och förhoppningar om att ses snart igen med våra instrument.

  Eftermiddagen har jag sen tillbringat i verkstaden med att putsa upp gamla grejor till boden. Sen blev det en cykeltur till affären och gräsklippning som ett avslutande motionspass, så jag lär vara nöjd med denna dagen.