Jag kom mig iväg. I går eftermiddag anträdde jag färden längs smala, krokiga vägar, som jag aldrig åkt tidigare och kom fram till mitt övernattningsställe på en så gott som öde camingplats. Det forna tältlivet med spel till långt in på natten har helt upphört. Har folk blivit gamla och bekväma?

  Alltnog, starten på stämman var en konsert i bygdegården med Ö.R.A., som står för Örjan Englund, Robert Larsson och Anders Mattsson. Det blev en fröjd för örat och skrattmusklerna. När man behärskar instrumenten så som de här tre gör, kan man kosta på sig att stundom plocka in små musikaliska gags i låtarna, som gör det hela väldigt kul och njutbart. Och jag tror att det just är det där "stundom" som är grejen. Det kommer inte i varje låt utan plötsligt och oväntat, som skämt skall göra för att gå hem.

  Efter konserten utbröt småningom någon sorts buskspel av oss tillresta plantor, men det blev inte så sent eftersom lokalen bommade igen kl. 23 och myggen var besvärande utomhus. Jag promenerade tillbaka till campingen i skumrasket längs skogsstigen och intog mitt kvällste vid en flämtande låga från spritköket. Total tystnad.

  Efter modifieringarna i bilen fungerade nu nattlägret perfekt, så att jag nu kan sträcka ut mig ordentligt i hela min längd. Men jag kom på att jag också bör ha min lilla fotogenlykta med, för kvällstrevnadens skull.

  Morgonen var gråkulen och jag fann för gott att fara ned till kyrkan, där man redan kl. 10 skulle framföra folkdansmässan "Träd in i dansen". Det blev riktigt fint med vallåtar på horn från läktaren, spelmanslåtar från Vendelbygden i koret, kör, dansare och ett ackompanjerande musikkapell.

Den gamla kyrkans målningar håller på att renoveras. Därav den konstiga inredningen på bilden.

  Själva stämman, som var åratal sedan jag besökte, höll stilen med Sonja Sahlström som spelledare för allspelet, Ditte Andersson som konfrecier och en räcka av duktiga spelmän på scenen. Buskspelet till gagn hade man också satt upp några partytält, ifall regnet skulle komma. Det höll emellertid uppe tills jag lämnade platsen på eftermiddagen, nöjd efter goda spelstunder med bekanta och obekanta. Det som glatt mig särskilt på de här stämmorna är alla glada återseenden. De har värmt.

Var mycket nöjd med gårdagen, då det jag föresatt mig blev gjort och lite till. Fick fyra stolar inlämnade för omlimning och hann med två av dem i går och har fixat de andra två nu på morgonen. Men jag slutade arbetspasset i går kväll med gräsklipparen och "röjarn", då jag började ta bort en massa sly som vuxit upp med expressfart i sommar.

  Jag  fortsatte med det nu efter stollimningen och tyckte det blev så ljust och fint. Men när jag tagit bort en del rotskott runt en grov sälg, fick jag plötsligt se trastboet med två ägg i en klyka, som varit dold av slyet. Först trodde jag boet var övergivet, men snart kom koltrasthonan och bråkade på mig från grenarna ovanför. Nu har jag sabbat hennes gömsle, men jag hoppas hon vågar fortsätta ruvningen ändå. Kanske jag bör gå ut och sticka ned ett par lövruskor i jorden och återskapa hennes skyddade boplats.

Tredje försöket. I går kväll blev det strömabrott kl 23 mitt i mitt skrivande och alltihopa försvann. I dag på morgonen hade jag börjat rekonstruera texten, då jag skulle ta farväl av mina gäster. Under tiden hann jag bli utloggad på grund av inaktivitet. Då det inte finns någon "Spara i utkast" - funktion på en här sidan, så var texen väck ännu en gång. Har nu föreslagit en uppdatering av sidan, så att inte sådant skall behöva hända.

  Gårdagen ägnades åt besök hos barn och barnbarn och därefter bilfärd på krokiga vägar genom ett vackert jordbrukslandskap längs Roslagsbanans sträckning. Efter middagsvila kom jag sen igång med att köra in ved och sedan ett rejält pass med gräsklipparen, denna ständigt återkommande motinsivrare. Kvällen avslutade med smultron och glass.

  En idé gror inom mig med anknytning till platsen på bilden. Men den skall få utvecklas till nästa sommar, som en larv i sin puppa. Vi får se vad som kommer ut.

  Nu har gästerna farit och endast koltrasten upphäver sin milda stämma ute i grönskan. Vinden susar uppe i dom höga asparna, men nere på gården är det lugnt. Dagen kommer att ägnas åt veden, trädgården och musikhörnan. Jag har ägnat morgonen åt att dra upp brännässlor ur vinbärsbuskarna, så att även gästande barn skall kunna gå dit och plocka utan risk att bränna sig.

  Gårdagens sommarprogram var ingen munter historia. Jag tror det var den tredje självmordshistorien på kort tid. Jag vill minnas att den ursprungliga devisen för det här programmet var: "Lättlyssnat för dig i bilen, på badstranden eller i hängmattan", myntat av Tage Danielsson som då var chef för radiounderhållningen. Endera har producenterna ändrat målsättningen för programmet, eller så har en del sommarvärdar helt missuppfattat sitt uppdrag.

  Om man skall berätta sitt lidandes historia i radio, så hör det endera hemma i någon sorts terapimagasin på temat: "Delad depp är dubbel depp". Eller så måste det ske i en form som gör det speciellt intressant och just lättlyssnat. Såg förresten på SRs hemsida att en dam nu är i färd med att göra en doktorsavhandlig om sommarprogrammen under 50 år. Man får förutsätta att den kommer att innehålla en del godbitar samlade på CD-skivor. Man kan för övrigt redan nu lyssna på många sådana just på den hemsidan.

Vaknade tidigt och gav mig ut på cykeln innan gästande syster och svåger hade vaknat. Den gamla grusvägen bjöd på idealiska förhållanden med sol och långa skuggor. Fåglarna gjorde mig sällskap. En skogsduva vandrade stillsamt längs vägkanten, mycket obekymrad om mig, och sädesärlan satte sig i en grantopp och spanade. Troligen hade hon ungar i gräset vid vägkanten. Nere på åkern vadade rådjuret i det höga gräset. Hon spande ibland men jag hade vinden emot mig och stod still, så hon gick lugnt vidare.

När man går på promenad med Tove kan det vara roligt att se hur världen ser ut ur hennes perspektiv. Den undre bilden är tagen från hennes ögonhöjd.

 Resan till Bingsjö anträddes med nyservad bil och allt kändes bra tills jag hade tagit en rast någonstans uppe på skogen. När jag skulle fortsätta färden kom det skorrande missljud någonstans underifrån och det skramlade ibland när jag accelererade, men sen försvann det när jag fick upp farten. Misstänkte trasig ljuddämpare men gitte inte undersöka saken närmare i regnvädret. Det fortsatte likadant hela vägen under turen i Dalarna och ända hem.

  I dag var jag till bildoktorn, som konstaterade att det bara var en klammer som ramlat bort. Den skulle hålla ihop avgasröret med själva ljuddämparen. När man svängde kraftigt eller ökade farten gled delarna isär och missljudet uppstod. Jag fick åka in till Norrtälje och hämta en klammer. Sen tog det en kvart för åklagaren att få dit den och nu är allt frid och fröjd igen. Sådan tur har man sällan när det gäller bilar.

  Eljest har detta varit en ren semesterdag, då intet influtit av arbete annat än det jag har att öva på för kommande engagemang. Ett delmål denna sommar blir att få in "Fiolen min" i fingrarna och ryggmärgen. Nu har jag satt det på pränt, för att skapa lite extra motivation att öva.

  Bilden ovan är från Navardalen, tre mil norr om Älvdalen. Där finns en vildmarksrestaurang och stuga att hyra, om man vill ut och fiska öring. Naturen är sådan att man tror sig förflyttade till Alaska.

Ja, det är ju alltid en massa beslut som skall tas, speciellt om man är ensam. Då måste man ju fatta alla besluten själv. Det första blir ju då, att besluta sig för att stiga upp ur sängen på morgonen, oavsett hur man känner sig. Ibland är man utsövd och kroppen har en bra dag, då går det hur lätt som helst. Andra mornar tar det emot på alla håll, i knän och axlar och ryggen och jag vet inte allt. Det kan vara väderbetingat.

  Men upp ska man och den mentala biten med uppstigandet har jag inga problem med. Jag har aldrig varit för att ligga och dra mig. Hellre då en middagslur mitt på dagen. Men det är intressant att iaktta hur  beslutet fattas, hur hjärnan konstaterar att man är vaken, att solen skiner eller det regnar, att i natt blev det sex och en halv timmas obruten sömn och jag känner mig tämligen utsövd, att i dag har jag inget inbokat, så jag kunde egentligen lika gärna ligga kvar, men då är det risk att blåsan blir överfull, så det är lika bra att slänga undan täcket och få benen över sängkanten.

  Sen kan man sitta där och filosofera en stund över hur dagen bäst skall användas, beroende på hur vädret ser ut och kroppen känns. Och där avgörs nästa beslut, nämligen vilka kläder man skall välja när toalett- och uppfräschningsbestyren är klara. Skall det arbetas, så väljer man kläder efter det. Är det kallt ute, så väljer man kläder efter det. Skall man ut och träffa folk, så väljer man kläder efter det.

  Dagen har bara börjat, men så här håller man på hela tiden med ständiga MBL-förhandlingar med sig själv. När en dag har gått har man kanske fattat tusen beslut utan att man egentligen tänker så mycket på det. Men ibland får man tänka om och omdisponera sin tid. I dag hade jag tänkt ta det mycket lugnt med de fysiska aktiviteterna, bortsett från cykelturen till affären. Men så var det det där hallonlandet med den blommande kirskålen.

  Sist fick jag avbryta för att det började regna, men i dag sken solen och hallonen börjar mogna och blir omöjliga att plocka av, om jag inte gör något. Jag kände hur hjärnan motvilligt satte sig vid förhandlingsbordet och tänkte om. Det blev nya beslut om klädbyte, ett rejält arbetspass med röjarn, räfsan och skottkärran och därefter en ny sväng i duschen, innan jag fick tillstånd att ta lunch.

  Sen somnade jag gott till prinsessan Birgittas sommarprogram och väcktes av gäster, som ringde på klockan till boden. Har jag sagt det förut? Man skall ta sig en tupplur på maten, då händer det alltid nåt. Resten av dagen beslutade jag att ägna mest åt instrumentövning.

  Gårdagens stämma gav nya inpulser att återuppväcka den gamla dubbeldäckade insrumentlådan, så jag även får med mig klarinetten när jag far iväg. Har blåst liv i den i dag efter nära två års vila. Det känns som om jag håller på och väcker en massa gamla sovande kamrater i olika skrymslen.

  Lådan är nu städad och utrustad för olika behov med användbara småinstrument. Jag känner redan, att de senaste stämmorna har gjort gott både åt fingrarna och själen. Den kommande helgen är det stämma i Vendel. Jag har redan beslutat att åka dit.

Vid Vira bruk var det spelmansstämma denna dag i strålande sol. Jag for dit utan att veta något annat än att det är en trevlig plats och att spelmansstämmor har en form, som är sig rätt lik från plats till plats. men man vet ju aldrig vilka som kommer och hur speltillfällena skall arta sig.

  Det blev i alla fall bra med övning av allspelslåtar, inmarsch till scenen och ett gediget allspel och därefter uppspelningar och buskspel. Det blev en lucka i det uppgjorda programmet, så jag passade på att dra "Tuppens visa" och en Fridolflåt på egen fiol. Sen träffade jag ett bekant ansikte i mängden av okända spelmän från stockholmstrakten. Vi har sett varandra och känt igen varandra i trettio år men aldrig träffats lite närmre. Nu blev vi efter en stund en tvåcylindrig motor i ett större gäng, som anslöt vartefter. Vi hann beta av en ansenlig repertoar innan hans buss gick och min mage ville ha något i sig.

  Borta vid kaffestugan satt då ett gäng riktiga dängare och spelade gamla jazzstandards med dragspel, klarinetter, tenorsax, gitarr och bas. Det svängde och lät riktigt bra, så det blev en riktig högtidsstund att bara sitta och lyssna. Nej, jag tog mig faktiskt en svängom ochså med en närvarande dam. Basisten var på sin första spelmansstämma och fattde ingenting. Han hade trott att det bara skulle vara fioler och så fick han vara med om det här. Så det blir nog fler stämmor. Sommaren när den är som bäst, sol, musik och glada människor i en vacker miljö.