Bilderna är från morgonen, eftermiddagen och kvällen men säger inte allt. Kom igång sent denna dag p.g.a störd nattsömn. Förmiddagen gick till brödbak och en cykeltur till affären. Medan jag väntade på gäsning och gräddning lyssnade jag på P O Enquists sommarprogram via datorn. Det kan jag verkligen rekommendera för omlyssning.

  Eftermiddagen var jag i verkstaden, där en gammal ådrad skrivbordssiva närmast skall få en ansiktslyftning. Det är värt ett försök. Man har under åren ställt burkar av olika storlek på den, så att den lite grann påminner om Vädersolstavlan i Storkyrkan i Stockholm. Nya förfrågningar angående reparationer har också droppat in, så det bådar gott.

  I kväll har vi haft körråd och på vägen dit tittade jag till mina skyddslingar. Dom växer så det knakar i boet. När min granne var dit för att plåta, anföll mamman upprepade gånger för att få väck honom, men jag såg inte till henne under min snabbvisit.

  Körerna skall jobba med låtar av Björn o Benny i höst, så det har spånats lite kring det i kväll. Vi får se vad som kommer ut av det i november.

Vill ni se en stjärna, följ med mej! Där går hon över ängarna vid Sjungare by, och då ropar hon till mig, från den blommande stig: "Här är den sköna sommaren, som jag har lovat dig." Nästan så var det, då jag susade fram på kvällens cykeltur. Den var för övrigt välgörande på alla sätt för kropp och själ.

På morgonen drog jag iväg till Norrtälje för att sprida reklamlappar på strategiska ställen och uträtta bankärenden.  Men att över huvud taget uträtta något i Norrtälje före klockan tio är nästan ogörligt. Tomma gator, men folk som väntade i en halvtimma utanför portarna för att få uträtta sina ärenden. Att inte köpmännen och bankerna inser, att folk vill få saker uträttade på morgonen och ha dagen fri för annat. Nu går hela förmiddagen, för väl inne på banken var en kassa öppen och tio personer stod på kö. Sittplatser finns ju bara för ett fåtal.

  Lyckligen hemkommen har jag sedan varit i verkstaden och betvingat en gammal ekstol samt mottagit ett gammal vackert ådrat skrivbord, som fått mer än vad det tålde. Det blir att ta fram konstnärstalangerna för att återställa den skivan något så när. Under tiden har jag lyssnat på Petra Mede, ännu en före detta självmordskandidat som sommarpratare.

  Men Petra har en rapp käft och ett mycket levande språk, som för historien vidare, och eftersom man har sett vad som kommit från henne på senare år, blir man ändå nyfiken hur vägen dit såg ut. Den vägen var inte lätt och det som gjorde starkt intryck i berättelsen var hennes beskrivning av, hur olika medmänniskor och läkare bemött hennes problem med en ständigt värkande rygg.

  Att leva med värk av olika slag, är ju något jag själv har viss erfarenhet av sedan snart fem år tillbaka och där fanns det mycket jag kände igen. Värk syns inte, alltså finns den inte, inte för omgivningen. Men för mig är den ytterst påtaglig. Att man sen ändå gör saker, tas då som ett tecken på att man bara simulerar. Men saker måste göras, det är då man känner att man lever. The show must go on!

Ja, det har varit mycket så, men jag vaknade i ottan av tranornas rop nere ifrån sjön. Mitt öppna sovrumsfönster vätter åt det hållet. Sen kom hackspetten och slog en drill mot elstolpen, så då tyckte jag det var lika bra att gå upp och göra sammalunda.

  Dagen har ägnats åt läsande och skrivande, två berikande verksamheter, samt sömn. Ibland har jag varit ut och tittat till mina skyddslingar, men honan har legat på boet nästan hela tiden. Först nu kunde jag komma till och ta en bild på de en vecka gamla ungarna, medan hanen satt och spanade på en gren intill. De har vuxit ordentligt och man börjar se vingpennorna.

  Till kvällen fanns möjligheten att åka till hembygdsgården, där det skulle vara allsångskväll och jag hade kanske kunnat få bidra till programmet med något. Men sen kom regnet, välvilligt, och avgjorde saken. Det var inte läge att ta med nåt instrument ut i det vädret, så jag blev hemma och lyssnar på gårdagens sommarprogram via datorn istället. Vilken story han hade, Morgan Alling, och vilken tankeställare man fick av den. Ola Salo var också hörvärd tidigare i dag.

Gårdagens eftermiddag och förmiddagen i dag hade jag full underhållning, då jag hade hand om Tove medan föräldrarna gjorde en snabbtripp till Dalarna. Det är full aktivitet, tills tummen plötsligen åker in i munnen och hon tittar lite vädjande på en: "Gå och lägg mig nu, ja orkar inte mer!" Och sen stoppar man ned henne i sängen och så somnar hon på trettio sekunder. Och morfar somnar lika gott på sängen bredvid.

  Sen bar det iväg till en spelning för en privat vänförening, som ses ett par gånger om året, en gång i Sverige och en gång i Schweiz. Det var ett mycket trevligt sällskap, som dessutom hade den goda smaken att gilla min underhållning, så det känns som en mycket väl använd eftermiddag.

 Hemkommen kunde jag konstatera att trasthonan ligger på boet. Då är det lugnt. Skall bli kul att se hur mycket ungarna har vuxit på ett par dagar.

En riktig sommarbild, smultron och kantareller. Vill passa på att puffa för det fantastiska redskapet att skära svamp med, degskrapan.

I dag hade jag besök av tre trevliga damer med det höga syftet att hjälpa mig plocka av den ymniga skörden av smultron. En av damerna var hund, så hon åt bara blåbär, det är henne förlåtet. När vi andra tre hade plockat ca en och en halv liter smultron, tyckte vi det räckte för dagen och gick in och intog lunch med smultron och mjölk som desert. Det kändes rätt lyxigt. Jag sparade en omgång till kvällen.

  Men det var inte nog med det. När damerna farit och jag var på väg hem från affären, tog jag en snabb avstickare till en speciell plats i skogen, där det såg ut som på bilden ovan. Så var eftermiddagen också räddad, för att inte tala om kvällen.

Nu kan man börja urskilja vad som är vad på dom två ungarna i trastboet och föräldrarna kör i skytteltrafik med matningen. Jag har också upptäckt att det finns ännu ett par koltrastar, som har bo bakom boden. Exakt var det är vet jag inte, men dom dyker in i ett snår där, som är väldigt otillgängligt. Den hanen satt blickstilla på bodtaket i tio minuter, i väntan på att jag skulle ge mig av, innan han smög ned till boet med maten.