Rejält trött denna afton efter mycket övande, cykelfärd, gräsklippning och hallonplockning. Ett utförligare bloggande får anstå till senare eller till morgondagen.

Söndagen försvann med upprepade övningsimpulser. Först på förmiddagen en tur till Norrtälje, för övning med xambon inför kommande söndags Taubedag på Skansen. Där skall vi medverka tillsammans med Samfundet Visans Vänner, som har visscen vid Bollnästorget under förmiddagen.

  Eftermiddagen blev en mix av fiollåtar och allehanda visor samt en del pianoklink. Jag tog mig också tid att sortera in högarna av använda textblad på rätt plats i sina pärmar. De har en förmåga att samlas i högar lite här och var, vartefter man övar på olika saker. Men när man väl har fått in texten i skallen, blir papperet bara ett hinder vid framförandet och skall därför förpassas till visarkivet.

  Under kvällens cykeltur spann jag sedan vidare på idéerna till "Projekt M". Det kommer mycket i skallen medan man trampar. Hemkommen satte jag mig därför att dels göra ett affischutkast och dels att finputsa på programidéerna. Affischutkastet tjänar närmast som ett sätt att formulera målet rent konkret, för att få en klarare uppfattning om dess möjlighet. Det blir också ett sätt att affirmera vad som skall åstadkommas, så att det verkligen blir av. Progambladet blir helt enkelt ett underlag för vad som skall övas på.

  Detta arbete är vad som kommer att fortsätta i dag. Det är vad jag tror just nu, men den här dagen är ännu ett vitt blad. Jag har satt ut skyltar om "självplock" vid vägen, då mina bärbuskar dignar av bär, som jag inte har någon möjlighet att ta hand om. Alltid ett försök. Det kanske är någon som nappar.

Jag satte på TVn för att kolla ett musikprogram från Eskilstuna, som väldigt snabbt fick mig att sappa till nästa kanal och där, helt oförberedd, fick jag höra en fantastisk jazzpianist och sångerska vid namn Diana Krall, gift med Elvis Costello och i det här programmet intervjuad av självaste Elton John. Det blev ett fantastiskt musikprogram med hjärta och fantastisk musik av hennes trio och även sångduett med Elton John. Diana Krall, som är 43 år har en gedigen utbildning och har spelat in en rad skivor, har haft Nat King Cole som en stor förebild och hann även bli nära vän till Oscar Peterson under hans sista fem år. Programmet går i repris i morgon i TV2 kl. 13.00

Här är ett par exempel.

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-qVCgf6_M7i4

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-i18I5eT5Yow

http://www.lastfm.se/music/Diana+Krall/+videos/+1-2q4S2m8viqA

Två dagar utan stora åthävor. Fick in en del ved under gårdagen samt övade något, men är besvärad av trilskande muskler. Läser, löser och lyssnar på radio. En bok om Grangärde finnmark, Dan Anderssons hemtrakter är det som närmast fångar mitt intresse samt ett par korsord. Sommarprogrammen har varit tämligen givande, dagens dessutom rörande i sin nakenhet. Det hade nog ingen väntat sig.

  Regnet har stundtals strilat i dag, så inomhusaktiviteterna har haft företräde, men jag passade på att köra en sväng till närmsta syrran för en snabbvisit på förmiddagen. Avsikte är sedan, att det skall komma kunder till min lilla bod på eftermiddagen, men det har dom inte riktigt förstått ännu. Har nu lagt in ny info på Norrtelje Tidnings evenemangssida, så får vi se om det gör någon skillnad.

  Har också börjat lyssna in mig på Benny Anderssonlåtar, då kören skall arbeta med hans musik till en kommande konsert. Hittade en mycket fin fiollåt, som skall gå att få tag på noter till. Den låter i alla fall inte helt omöjlig.

  Bilden är från torsdagsmorgonens fiskeutflykt.

Ungarna växer i boet så det börjar bli deformerat. Det är för övrigt en ryslig aktivitet i buskar och snår. Bakom boden, där buskagen fått växa fritt, stod jag i går och såg en lövsångare, en rödhake, en blåmes, en björktrast och en koltrast fara ut och in på olika håll, utan att jag kan se själva bona. De är väl dolda.

  I verkstan har den skadade bordsskivan återfått något av sitt forna jag. Men bordet bör helst stå mot en vägg i fortsättningen. I moljuset från ett fönster framträder de gamla skadorna i relief. Man skulle förmodligen kunna göra en frottagebild av skademönstret.

  Jag har vart ut på en långrunda på cykeln på morgonen. Fann en fin skogskörväg, som jag var tvungen att utforska. Den gick först genom vacker gammelskog, men blev sen sämre och sämre ju närmare bebyggelsen jag kom, märkligt nog. Det brukar vara tvätom. Sista biten, fram till en annan byväg, fick jag ta mig fram i ett spår genom meterhögt gräs och mellan bostaden och uthuset på närmsta gård. Vägen är säkert inte tänkt för genomfartstrafik. Det blev i alla fall ett nytt litet rosa streck på min karta med utforskade vägar.

Dagen förflöt, ja det var väl i stort sett det den gjorde, men till kvällen beslöt jag mig för att åka ut till Väddö, min gamla hemsocken, där det var avslutning på årets "Kvitterkvällar" med logdans på Kista hembygdsgård. Jag medförde fiol och gitarr i avsikt att ansluta mig till den spontant hopkomna musikensemblen och få klia strängarna lite. Så blev det också, men innan logdansen skulle det vara allsång och "Alla roar alla", och där blev jag uppropad att sjunga något. Det blev Taubes "Här är den sköna sommar".

  Väddöborna har ju nämligen den föreställningen, att sommaren tar slut efter "Elmstanatta", som är i kväll. Jag påpekade därför, att vi har hela augusti kvar och att det är nu värmen kommer. Efter kaffepaus , för min del i en närbelägen stuga, blev det sen spel till dans, en rolig blandning av folkmusik på fiol, dragspelsörhängen och gamla jazzlåtar, där jag fick användning för gitarren. Det hela är ett lite märkligt arrangemang i verkligt folklig anda och mycket opretentiöst. Man går dit och bjuder till helt enkelt. Enda kravet är egentligen, att man ibland skall sträcka armarna i luften på kommando av programledarinnan. Plötsligt ser hela salen ut som en havsanemon som vajar sina tentakler i vågorna.

  På hemvägen fick jag sen se den märkliga synen, då en stor vildsvinsfamilj kom i full fart över en åker ut mot vägen. Jag slog på mina varningsblinkers, för andra bilar närmade sig, och vi kunde sen alla se, hur hela hopen med säkert minst tio kultingar, drog iväg över vägen och sen i full fart över nästa åker mot närmsta skogskant. Det var fraperande vilken fart dom förflyttade sig med, en mycket reell trafikfara häromkring.

Jag hade tänkt tanken i går, så när jag vaknade kvart över fem och det var så där stilla och soligt, då gick det snabbt att bestämma sig. Klädde mig, ordnade fika o mackor, plockade ihop fiskeutrustningen och stack iväg, bilenden första biten sedan en knapp kilometers promenad genom skogen ned till Fansjön. Såg en hel del kantareller längs vägen. De fick vänta till hemvägen. Sjön låg totalt blank. Tranorna ropade på avstånd och ute på sjön låg lomparet, svävande som ett par sateliter i rymden. En sångsvan startade tungt från vattenytan och susade förbi på låg höjd.

  Efter en timme segade sig solen upp bakom trädtopparna på andra stranden och speglade sig i sjön. Abborrarna var som vanligt inte så lättlurade, men jag fick i alla fall med mig middagsmat hem och med kantarellerna till, blir det säkert bra. Det var den totala fridens morgon i naturen. Tre timmar förflöt utan annan ansträngning än att balansera på strandklipporna. Sen återstod hempromenaden, som gav bra motion och svamp i påsen.

  Numera är jag noga med att ta med mobilen och stoppar även ned GPSen i ryggan. Om något skulle hända kan jag då uppge en exakt poition var jag är. Stigen jag går är bitvis nästan osynlig och träd har fallit över den på flera ställen, så det vore svårt att hitta mig annars. Nu går jag tämligen trygg.

Vaknade okristligt tidigt, om det säger någonting, och kom på att det var bästa tiden att åka ut och sätta upp skyltar vid vägen. Jag behövde ett par förvarningsskyltar med "B & B 200 m" före infarten och var tvungen att gå med grejorna längs vägkanten. Nu var det ännu just ingen trafik, så det gick bra. 

  Den gamla bordsskivan har sen fått sig en omgång och börjat återta sitt gamla jag, men den skall få sig lite lack också för att få upp lystern. Medan färgen torkar ägnar jag mig åt vedtravarnas saktmodiga förflyttning in i vedboden. Med radion i fönstret kan jag då samtidigt lyssna till vad dagens sommarpratare har att förtälja. Jag tror inte dagens kommer att sätta några djupare spår i mitt medvetande, men det underlättade i alla fall det något enahanda arbetet.

  Sen fick jag besök till kvällen och efter 25 år sitter vi där och spelar låtar tillsammans på två fioler. Jag säger inte med vem eller varför, men det var en oerhört glädjande upplevelse. För mig har det bara varit en tidsfråga när det skulle ske.