Jag, ogudaktige, har ju av någon anledning fått gestalta ett antal prelater under årens lopp. En kyrkoherde figurerar i dataspelet "Polis", där det var en del filmade inslag. En vigselförrättare finns med i inledningen av Lennart Nilssons film "The miracle of love", där jag sammanvigde en då rätt okänd Lia Boysen med någon lika okänd fästman. Pastor Gråberg i Krönikespelet "Anno 1719" var näst i tur, en elak djävel, och sen kom den begravningsförrättande prästen i "Sanningen bakom" med Charlotte Perelli i huvudrollen. Jag har också blivit liknad vid en missionspastor efter ett visframträdande på Stacken. Barndomens upplevelser har satt sina spår.

  Nu är jag eventuellt på väg att bli befordrad, då jag i dag har varit in till storstaden och provfilmat för en roll som biskop. Vi får väl se om jag får det förtroendet, men det var ju kul i alla fall att bli lite myndig för ett ögonblick.

  Intog lunch i TV-husets servering och letade sedan rätt på en låssmed på Sibyllegatan, för att få till en ny nyckel till en gammal sekretär. Färdades till och från staden med samma busselände, som hade något fel i ljuddämpningen underifrån, så att man blev helt lomhörd av motorljudet.

  Kvällen har efter middag ägnats åt låtspel tillsammans med sonen på två fioler. Sämre kan man ha det.