Sonen kom och lyckades med lite mekande, lite telefonsupport och ett antal svordomar få fart på min strejkande snöslunga, lagom till snön kom och bäddade in hela tomten i ett mjukt, fluffigt snötäcke.

  Två dygn har passerat med omväxlande släktforskning, ätande, promenerande och samspel på två fioler. Den gemensamma repertoaren växer väldigt snabbt, i förhållande till den tid som gott sedan han satte igång. Men en anledning är hjärnans fantastiska förmåga att lagra tidiga minnen. Låtarna finns redan i skallen, det är bara att sätta fingrarna på dom. Det är ju inte så bara i och för sig men till mycket stor hjälp.

  En gammal skeppare som jag intervjuade på sjuttiotalet sa så här om musiken i hans ungdom. Då spelade väldigt många sjömän en- eller tvåradigt dragspel, som dom fått tag i utomlands under sina färder. "Jo då, kunde man sjunga så kunde man väl spela. Men man måste kunna låten först se, innan man kunde spela'n." Svårare är det inte. sen är det bara att öva tills det låter bra.

   Jag tänker nu inte på bibeln, som man ju kan tolka lite hur man vill, utan de andra handskrivna böcker som funnits i kyrkans hägn, där präster med olika handstil har plitat ned födslar och dödslar och andra viktiga fakta. En del är verkligen inte lättlästa. Plötsligt hittade jag en nyinflyttad "Leg. Dr", som hade gjort en av pigorna på Stora Sundby med barn. Äntligen någon som kom sig upp lite, tänkte jag, som först tolkade det där som, att han var en leg. läkare. En sådan ungkarl kunde väl också ha fallit för någon vacker piga vid ett besök på slottet. Men när jag sen skulle återfinna dem i en senare husförhörslängd, hade han förvandlats till tegelslagare. Den första noteringen betydde i själva verket "Tegelslagardräng", fast bokstäverna var svårtydda. Så var det med den uppkomsten och han blev sedan en i raden av torpare i min morfars släkt bakåt i tiden.