Jag gjorde en paus i mitt eget släktforskande för att titta på Lotta Ramels första steg i släktforsknings ädla konst. Då är det inte bara skillnaden, att hon har full uppbackning av de mest kunniga personerna på området. Det är henne väl unt och jag är en stor beundrare av hennes fader och jag förstår att det väcker känslor när hon får fatt på mer fakta om bilolyckan, som tog hennes fars föräldrars liv. Det var en mänsklig tragedi i sig, även om Povel på något sätt lät det rinna av sig. "Det kunde inte bli djävligare, så det kunde bara gå uppåt" var hans enkla filosofi. Den andra skillnaden är, att hennes forskning leder till slott och herresäten med gyllene salar nere i Skåne, där hennes forntida ättlingar byggt och att deras efterkommande i en del fall ännu brukar godsen.

  Min enkla foskning via datorn leder också till ett slott, Stora Sundby i Sörmland, men jag hamnar i de, till godset hörande, dragiga torpstugorna bland stalldrängar, pigor, skjutsbönder och postkuskar, som dog i lungsoten innan de fyllt fyrtiofem och vars barn också strök med. Min morfars farfar dog fyrtiotre år gammal när hans fru väntade deras andra barn. Så min morfars far föddes faderlös och fick sedan en styvfar och ett par halvsyskon, av vilka det ena dog vid fyra års ålder. En dags letande i kyrkböckerna har gett väldiga perspektiv på tillvaron.

Jag är inne. Efter mycket stirrande på det nya sökprogrammets instruktioner är jag nu äntligen igång och har gjort mitt första fynd. Här ovan finns hela min morfars fars familj i en husförhörslängd. Han var stalldräng på Stora Sundby i Sörmland och blev sedan postkusk mellan Örsundbro och Eskilstuna. Karl Emil är min morfar, född 1889. Hans äldste bror var en nyhet, som ingen har berättat något om. Han kanske dog ung. Det får jag forska vidare på.

  Deras far tycks ha flyttat till Öja 1886 från en plats som ser ut som Bjurstorp. Det finns två platser med det namnet i Sörmland, men från ingen av dom finns några utflyttningsböcker bevarade, så jag vet inte ännu om jag kommer längre. Medan jag klurar vidare på det skall jag se om jag hittar morfars mor på något mer ställe. I dag blev en stugsittardag. I kväll skall jag se nästa del av "Vem tror du att du är?"

Små snöflingor börjar dala utanför fönstren och jag bygger släktträd. Detta är en verksamhet som sätter många hjärnceller i arbete och följaktligen får mig att vakna i otid och finna för gott att läsa något eller stiga upp och sätta igång verksamheten mer på allvar. Eftersom jag varit borta två kvällar i rad har jag också missat intressanta TV-program, som jag sent på kvällen kan se repriser på. Så kvällen blir sen och morgonen tidig. Sen slocknar jag på soffan efter några timmar i stället, men vem skall klandra mig för det?

  Gådagen besöktes jag av tvenne systrar och fick därmed ytterligare saker att titta på, däribland ett gammalt fotoalbum från mormors sida. Det gav mig ansikten på flera personer, som jag redan hade uppgifter på men som nu även har fått ett personligt utseende. Det roliga är att se, hur släktdrag går igen generation efter generation.