Har just läst ut en mycket rolig bok, som jag också ägnade större delen av gårdagen åt. Den heter "Potensgivarna" av Karin Brunk Holmquist och handlar om ett par gamla ogifta systrar på landet, som får ett uppslag att tillverka och per postorder försälja ett potensgivande medel och vad detta sedan får för konsekvenser. Väldigt bra hopsnickrad historia med stor igenkänningsfaktor, om man bor på landet och känner till mentaliteten på lite isolerade orter.

  För övrigt väntar jag på knoppar, som skulle ha kommit med posten i fredags, för att kunna färdigställa sekretären. Inga fastare planer för dagen.

Min medverkan i detta program blev ganska kort, men jag hade en rolig stund tillsammans med trevliga människor på Stockholms säkert stojigaste plats. Vi var fyra inlejda statister som deltog i en lite halvfejkad frågesport, som läggs in som inslag mellan artistnumren och tydligen även hade någon sorts funktion för krysset. Jag engagerade mig inte närmare i detta, utan gick och intog gratis lunch tillsammans med damen som rönt samma öde, att slås ut eller räddades undan kvällens direktsändning. Beror på hur man ser det. 

  I artistfoajén, med bilder på många som framträtt på denna scen, stod ett gammalt piano, som jag inte kunde låta bli. Jag drog en låt där och kan därmed säga, att jag har spelat på Grönan. Jag valde sedan att se själva programmet på TV i kväll istället för att sitta kvar i oväsendet på Grönan. Den här veckan har konstigt nog bjudit på tre gratisevenemang på Djurgården under de bästa väderförhållanden. Det var bra inprickat.

En kväll på Solliden bjuder på många scenerier. Här är yttreligare ett par bilder från gårkvällen. Tornet står på den plats jag skall besöka i dag, Gröna Lund.

Efter en tämligen händelselös dag här hemma fick jag ett mail kl 16.30, att vi som medverkat under Taubedagen på Skansen erbjöds fribiljetter till kvällens Rapsody in Rock på Soliden. Insläppet började kl.18.00 och konserten 19.30 Jag har åtta mil till stan och skulle just sätt mig att äta. Det blev en snabbplanering vad som behövde tagas med medan jag satte i mig lite mat. Kaffe på termos, ett par mackor, tjock tröja och regnställ samt kamera i ryggan, fodrade brallor och vinterjackan, så fick det bli och sen bilen till Söderhalls trafikplats, så det fanns lite bussar att välja på.

  Jag var på plats med tre kvart till godo, blev insläppt gratis och fann en bra sittplats där man hade rum att röra på benen. Det blev en rätt mäktig upplevelse med hyllning till Michael Jacksson, rullskridskoakrobatik och mycket drag i musiken. Den största upplevelsen både sångligt och visuellt är otvivelaktigt LaGaylia Frazier. Jag nöjde mig med första akten, som bara den var som en normallång konsert. Den andra kan jag se på TV senare, då Morgondagens företällning skall filmas för TV. Åter hemma strax efter klockan 23 nöjd med att ha fått uppleva detta live i den allt vackrare kvällen. Det hade varit hagelstorm på eftermiddagen, så dom hade tur med vädret.

Gårdagen kändes lång, då jag var uppe i svinottan och gjorde frukost åt mina B & B-gäster.

Mina tilltänkta extraslumrar på dagen blev också störda av telefon och annat. Men det var trevliga samlat, så det gjorde inget. Bl.a ringde dom från Baluba Television och ville ha min medverkan i ett lekfullt avsnitt av Sommarkrysset, så det hoppade jag på.

  Eftermiddagen ägnades åt födelsedagsuppvaktning hos kära vänner sedan ungdomsåren. Det var minst tolv år sedan vi sågs på det sättet och desto roligare att återses. Jag medförde gåvor från den egna trädgården, bigaråer, hallon och blommor. Flera gamla bekantingar dök också upp, så det kändes som en mycket väl använd eftermiddag.

  Kvällen ägnades åt en del övning, då åskan släckte datorn medan jag satt och skrev. Lyckligtvis hade det inte hänt något mer, utan den kom igång med viss tvekan i morse. Jag har vart uppe sedan halv fem i dag med och ställt i ordning frukost åt grabbarna. Men nu far dom hem över helgen, så det blir lite morgonfrist ett par dar.

Uppe tidigt och bakade matbröd, för alla eventualiteter. Eventualiteterna infann sig några timmar senare genom en rumsbeställning för två veckor av ett par utsoknes skogshuggare, som skall avverka skog i grannskapet. Det är bara att inställa sig på tidiga mornar, för dom vill sätta igång och jobba klockan sex och det är även en liten bit att köra till hygget.

  Dom kom på eftermiddagen och fann rummen beboeliga och vi fann genast samtalsämnen, då den ena var från Skinnskateberg, där jag varit på så många körstämmor. Den andre citerade Linné, när vi kom att tala om den vilda naturen häromkring. Han lär ha sagt: "Detta är inte en plats för människor att bo på", då han på sin Uppländska resa besökte orten. Det var ju inte så lätt att ta sig fram på den tiden, men ett Linnécitat var heller inte det första man hade väntat sig att höra, när det ramlar in ett par unga oljiga arbetskarlar.

  Sekretären är i det närmaste färdig. Det saknas små lådknoppar, som jag letat efter på nätet utan resultat. Jag fann dem istället i den näraliggande trävaruhandelns katalogsortiment. De skall komma senast fredag. Man skall inte gå över ån efter vatten.

Arbetet i verkstaden har framskridit väl och när det blev regnväder på eftermiddagen kändes det trevligt att få fara iväg till en improviserad spelstund med mat där före. Många gamla låtar hann färskas upp ur dolda hjärnvindlingar. Till hemfärden hade det åter blivit fint väder med låga dimstråk överfälten.

Klockan är halv tio. Jag har bakat en sockerkaka med choklad i, limmat ihop en stol och tagit en cykeltur till affären. Jag är värd en kopp kaffe och sätter mig och lyssnar på gårdagens sommarprogram via datorn. Upptakten är bra, så det lyssnar jag nog vidare på stundtals under dagen, men mer jobb väntar i verkstan, så det får bli småportioner mellan limningarna.

  Min verkstad är så liten, att när jag gjort en limning med knektar stickande ut åt alla håll, då är det bäst att göra något annat medan limmet torkar. Annars är det bara risk att jag snubblar och allting rasar. Erfarenheten har lärt mig detta, ändå gör jag ibland avsteg med risk både för dom egna tårna och arbeten som står och väntar på sin tur. Stolar hänger jag därför helst upp på väggen före och efter ingreppen.

  I går kväll såg jag en fantastisk naturfilm av Kurt Skoog, "Vattnets själ" på TV 2. En liten fjällbäck var utgångspunkten och en strömstare huvudpersonen. Man fick följa den och vattnets liv genom årstiderna med utblickar mot den stora världen.

  Helt fascinerande var det att se den lilla fågelns jakt på föda ovan och under vattnet och det oåterkalleliga, när ungarna var stora nog att lämna boet, som låg på en grundbjälke under sjöboden. Dom kröp ut och klängde fast en stund vid bjälken innan dom släppte taget och föll ned mot vattnet, som fallskärmshoppare som klättrar ur planet och släpper sig ned, utan möjlighet att återvända. Vilket mod, dom har ju aldrig varit i vattnet tidigare. Samtidigt skildrar filmen vattnets betydelse för allt levande och vår egen framtid på jorden. Filmen går i repris i morgon och jag kan varmt rekommendera den.

  Anders Lundin sommarprogram från i går är förresten också mycket rekommendabelt.