Över natten blev det åter julkortsvinter med dryga tio grader kallt, gnistrande snö på träden och knarr under skorna. Morgonen fick ägnas åt snöskottning, men det har även blivit en promenad i det vackra vädret.

Sen har julgranen åkt ut, då den tappat all livslust och bara såg bedrövlig ut. Tror att jag har fått in de flesta barren i dammsugaren, men det brukar alltid krypa fram några eftersläntrare efteråt. Nu hägrar korsord och bokläsning. Det får räcka med motion för i dag.

Jag hann knappt sätta tanken på pränt, så satte jag mig att söka på Blocket.se och där fanns precis vad jag sökte till helt överkomligt pris. Det blev visserligen en snabbresa till stan och nedslag på två adresser, men det var det värt. Nu har vi var sitt par i lagom storlek och jag har justerat in kängfästena. Vi hann ned på sjön och pröva på den annorlunda åktekniken en stund innan det kom en ymnig snöby och ändrade förhållandena. Det var redan förut lite kärvt på grund av frosten. Nu kanske det blir en snöperiod innan det töar och vi får pröva nästa gång, men då finns grejorna på plats att bara ta i bruk. En väl använd förmiddag således.

Strålande väder och minus tio grader och skridskois på alla sjöar. Jag letade fram våra grejor, tillverkade ett par nya isdubbar och sen gav vi oss ned på Gisen för en premiärtur. Det gick förvånansvärt bra, men jag känner ju att det är ett par långfärdsgrillor man borde ha. Isen tycks vara dryga tio cm tjock, kunde man se i hålen där folk satt saxar.

  Efter detta har jag även tagit en promenad ned till butiken, så motion har det blivit.

"Stjärnklart" kallades nyårsdagens galakväll i Roslagskolans Aula och det blev ett mycket lyckat evenemang, som nog kommer att återkomma nästa år och gärna får bli en tradition. Ett musikprogarm av hög kvalitet, som bjuder på en skön blandning av instrumentalmusik och sång i olika former och därtill lite snabbhumor för att lätta upp. Helen Eriksdotter och Karin Sahlin har stått som initiativtagare och Karin Eklund svarade för den musikaliska ledningen och var programvärd. De visade med bravur att det i Roslagen finns väldigt mycket kreativitet och musikanter av hög klass. Mycket gick i Wienermusikens anda.

  Salongsorkestern, med konsertmästare Catharina Ericsson, består egentligen av en stråkvartett och en blåskvintett och därtill har man lagt klaviatur, bas och slagverk. Det gav stora möjligheter både till variation och ordentlig orkesterklang. Därtill nybildade "Roslagens vocalensemble", som på några månader, under Karin Eklunds ledning, uppnått en verkligt fin körklang och presenterade flera avancerade stycken. Därtill flera solister som alla gjorde bra ifrån sig. Sjärnhimmel och blomsterarrangemang, smoking och långa klänningar gav det hela en extra feststämning. Det är klart det lockar att vara med i sådana sammanhang. Och så gott som full salong, det var dom värda.

Det här lilla huset står och liksom tittar på en med lessna ögon efter vägen. Det önskar sig nog ett nytt tak.

Jag vakade in det nya året i sällskap med bl.a Shirley MacLain, Sally Field, Julia Roberts och Dolly Parton. Varför inte? Först en dokumentär om Shirley MacLain och sedan den 20 år gamla filmen "Blommor av stål", en stark och  rolig historia om kvinnors vänskap, som för övrigt går som pjäs på Vasateatern just nu. Mitt i filmens festligheter sappade jag över till ettan, och där stod Jan Malmsjö och läste Nyårsklockan, samtidigt som grannen bjöd på fyrverkeri utanför fönstret.

  Något jag funderade över i filmen var, hur Julia Roberts kunde vara dotter till Sally Field? Det var inte bara det att åldersskillnaden inte syntes så påtaglig, utan det var det att Sally både skrattade och grät med mungipora nedåt, medan Julia både skrattade och grät och t.o.m dog med mungiporna uppåt. Hon fick f.ö en oscar för den rollen.

  Shirley berättade i dokumentären innan, att alla trodde att de sex kvinnorna i filmen skulle bli osams under inspelningen. Men dom hade istället blivit som en kär familj, som var svår att skiljas ifrån. Hennes egen roll var föga charmerande, en dam som varit på dåligt humör de senaste fyrtio åren. Men även hon veknade mot slutet.

  Årets första dag ser ut att bli fin, så det är väl bara att ge sig ut i solen.