Kunde inte hålla mig utan tog en extra skogsrunda i den stilla kvällen. Fåglarna höll en dämpad konsert, som om dom inte ville störa barnen som kommit till ro. Det mjuka kvällsljuset tecknade stenarna fint och stensötan lyste i motljuset. Mycket skönt trött i kväll efter mycket kroppsarbete.

Sådana är dom, vinbärssnäckorna, sabotörer! Vad gör den en och en halv meter upp på väggen? Jo äter upp min affisch och lämnar skitkorvar i olika färger vartefter. Det är snyggt. Dessutom äter dom upp mina tagetesblommor i rabatten, inte något annat men just tagetes. Vad har den blomman som inte dom andra har? Naturen upphör aldrig att förundra.

Vaknade strax efter sex av att solen sken in i rullgardinsspringan. Efter frukostte och ett par mackor och ett tidigt övnigspass på fiolen, tog jag mig ut i skogen för att lossa på anspända muskler. Fann gröngölingens bo i en aspdunge, som verkade vara rena höghuskomplexet för fåglar, men han var mycket observant och ville inte flyga dit så länge jag stod där. Han bara varnade uppe i trädkronan.

  Har ägnat dagen åt en del trädgårdsarbete för att ta vara på det vackra vädret. Klippte och rensade en liten häck, som mest sett ut som ett busksnår och klippte sen den delen av gräsmattan, som jag började med precis när det började regna för tre dagar sedan.

  Tänkte på under dagen, att det nu är första gången på över fyrtio år som jag rår mig helt själv. Senast var då jag hyrde rum på Kungsholmen i Stockholm 1967 och jobbade på Stadsteaterns snickarverkstad, mitt bästa år i staden. Då var det "TEATER" som gällde. Nu är det annat.  

  Förutsättningarna är helt annorlunda, men detta, att allt hänger på din egen initiativförmåga och beredskap att fatta egna beslut, där gäller samma sak. Uttrycket "Det här är första dagen av resten av ditt liv" blir väldigt påtagligt, fast det var egentliogen i går, sedan katterna också flyttat i söndags.

  "Sanddalens Bed & Breakfast" har i dag fått ett egenhändigt designat reklamblad, som skall förmedlas till turistbyråer och färjehamnar och de matställen jag hänvisar till. Bokningarna har börjat dugga in. Såg att en musikerkollega också kör Bed & Breakfast i Norrtälje, en gångbar kombination kanske. Ett spontanbesök i hantverksboden denna dag med en liten affär. Alltid något. Kvällen skall mest ägnas åt musikövning.  Så får det bli. Midsommaren stundar och det är bäst att se över sin Taube.

Ja, det gamla skåpet behövde fräschas upp, även om det inte var så gammalt. Brunbetsat och nött i lacken kom det med diverse skavanker. Nu är det klart och kommer säkert att ta en mycket markant plats i sitt nya hem. Men bilden av det får vänta, då tiden inte är mogen för det ännu.

  På väg in från verkstan i morse hörde jag två tydliga godmorgonjamningar från syrenhäcken, men ingen katt syntes till. Det borde dom heller inte, då dom flyttade till Norrtälje i går. Men man kan ju "se i syne". Vad heter motsvarigheten när man hör något, som uppenbarligen är en hörselvilla? En hälsning var det i alla händelser.

  Åkte in till Uppsala för att hämta biljetter till onsdagens begivenhet på Snäckis. Fick sen reda på att jag kunde ha köpt dem via internet och dragit ut dom på skrivaren. Varför sa dom inte det när jag beställde och sa att jag måste åka långt? Fick också tag i en ny stråhatt till sommaren. Den gamla är mogen att degraderas till trädgårdshatt.

  På eftermiddagen har jag gjort klar uppfräschningen av min bästa fiol, som slitit ont under trettio år i spelmanssvängen. Nu är de avnötta kanterna betsade och omlackade och locket rengjort från smuts och uppolerat. Greppbrädan har också blivit rengjord och putsats jämn och ett nytt, aningen högre stall är inpassat och är på plats. Och bestämt har hela instrumentet fått ett lyft både utseendemässigt och i klangen.

  Har ägnat en god stund åt att jämföra den med auktionsfyndet. De är rätt jämbördiga styrkemässigt, men kanske min gamla har en lite rundare, mjukare ton. Auktionsfyndet står nu på tur till verkstaden, då jag skall försöka återställa den förstörda lackeringen på locket, som ser rätt bedrövligt ut efter en tidigare reparation. Jag är ännu inte övertygad om ursprunget.

En mycket regnig dag, som först bara manade till innesysslor men som sen fick en annan vändning. Den här helgen brukar ju vara vikt åt Körstämman i Skinnskatteberg, men den är ju inställd i år och då finns alltid alternativet med Nyckelharpstämman i Österbybruk. Och så fick det bli, efter att ha kollat programmet på nätet. Jag tog med mig mina instrument för alla eventualiteter och for iväg.

  Utomhusprogrammet hade fått flytta in i kyrkans hus och där pågick uppspelningar i ett improviserat program när jag kom. Efter en stunds lyssnande och hejande på gamla bekanta beslöt jag att bidra till programmet med min bondkomikervisa, som jag har efter Göran Ryder. Det blev ett bra avbrott bland alla låtarna.

  Senare, när det officiella programmet var slut, fick jag en trevlig spelstund med en grupp skickliga spelmän i samma sal. Sen var det dags för konsert i brukskyrkan, en minneskonsert över Anton Jernberg som föddes för 100 år sedan. Det blev Jernbergslåtar, både nya och gamla, av en grupp spelmän under ledning av Per Gustav Jernberg. Jeanette Evansson och Sven Ahlbäck får väl ses som de främsta företrädarna som specialstuderat den fioltraditionen, men där var även deras elever och Ekeby spelmän och klarinettspelmannen Pontus Estling. Det blev ett omväxlande program av hög klass.

  Jag var nöjd efter detta och for hem. Satte på TVn och hamnade mitt i en konsert med den fantastiske australiensiske gitarristen Tommy Emmanuel och hans munspelande vän Bob Litell. Det blev en nästan magisk musikupplevelse. Så denna dagen blev mer fylld av musikintryck än jag kunnat föreställa mig, regnet till trots.

Dagen böjade med lackning i verkstaden, som sedan blev obrukbar av lukt och dammrisk. Gjorde istället klart på vedbacken så jag kunde täcka maskinerna. Övade sedan en del inför kvällens vårfest med Samfundet Visans Vänner och packade ned lutan och gitarren i sina fodral och klädde om, så att allt var klart för avfärd.

  Det var tur, för sedan somnade jag i läsfåtöljen och sov som en stock tills klockan var 16.28 16.30 skulle jag hämta Ewa i Norrtälje, så den ekvationen höll inte riktigt, insåg jag snabbt. Det tar 25 minuter dit. Lyckligtvis fungerade mobiltelefonen, men sen blev det ilfärd i regnet. En halvtimma sena anträdde vi färden från Norrtälje och allt gick väl tills vi närmade oss norra infarten till Stockholm. Där var tvärstopp på E4 och vi tog oss fram en meter i taget i köerna. I 10 km/timmen gjorde jag en järv omkörning av en långtradare, på fel sida dessutom.

  Festen skulle börja klockan sex, men när vi kom fram till Stora Essingens församlingshem strax före sju, skulle dom just börja ta mat, så det var ingen fara. Flera än vi hade suttit fast i trafiken, så allt var försenat. Efter en knappt tilltagen meny för 200 kr kuvertet flyttade vi in i den mindre salen och övergick till vissjungande.

  Inledningen av programmet stod Torsten Arnbro för med en knippa mycket fina visor mycket proffessionellt framförda. Sedan följde en kavalkad av samfundets medlemmar till sena kvällen, ingen nämnd och ingen glömd, som sjöng ett par visor var, flera mycket hörvärda. Några nya bekantskaper gjordes också, vilket alltid är kul. Vårt eget framträdande rymde en Bellmanepistel, en av Ewas egna visor och en av Olle Adolphsson, som jag sjöng själv, allt väl mottaget. 

  Hemfärden blev sen, men då hade regnvädret upphört och jag kände att sovstunden före avfärden hade varit väldigt välgörande, för jag var fortfarande helt klar i knoppen. Släppte av Ewa i Norrtälje och var lyckligen hemma 00.30

Jag håller på och fräschar upp ett gammalt skåp åt en kund. Det visar sig att nyckeln saknas sedan länge och har ersatts med ett magnetlås, som föga harmionierar med skåpet i övrigt. Jag börjar fundera på att åka ut till Väddö Glas o Lås och se om dom har en passande nyckel.

  Men så tänker jag vidare: Jag hade en glasburk med gamla nycklar av olika slag i verksaden på Väddö innan vi flyttade. Undrar vart den tog vägen? Där den borde ha stått i hyllan finns den inte. Men jag letar vidare och bakom alla färgburkarna står det en ensam glasburk och trycker.

  Jag kan först inte se vad burken innehåller, men efter lite lirkande får jag fram den. Den innehåller en samling nycklar, inte någon stor samling men ändå. Bland dessa ligger en mässingsnyckel av skåpkaraktär med en reklambricka från Volvo och någon suvernirbricka från Jämtland! Hur har den hamnat här? Jag sätter den i skåplåset och den funkar direkt. I beslaglådan hittar jag också ett gammalt låsbläcke i mässing, som jag skruvat bort någonstans och sparat. Det passade också. Jag upphör aldrig att förundras över sådant här. Med ett modernt ord kallas det "flyt"! Det skadar ju inte att man har det någon gång också.

"På den blommande stig...."

Efter en stunds jobb i verkstaden på morgonen for jag in till Stockholm i två ärenden. Dels att äta lunch med min första lekkamrat Gunnar, som jag återsåg på begravningen i fredags. Han var fem och jag sex år fyllda, när vi träffades första gången i Hammarby by på Väddö. Jag kom flyttande från småland, där jag levt mycket isolerat utan lekkamrater. Där var det gamla jordbrukarparet farbror Pettersson och tant Signe mitt närmaste och vanligaste umgänge utanför familjen. Men i Hammarby fick jag flera lekkamrater.

  Gunnar och jag hängde inte ihop jämt men var tillsammans till och från under skolåren. Sen gick vi olika hantverksutbildningar, han i Tyskland till guldsmed och jag på internat i Upplands Bro till möbelsnickare och vi har bara setts sporadidkt under åren som gått. Men det har alltid kännts roligt att träffas igen och utbyta erfarenheter. Så också denna gång.

  Det andra ärendet var till Roland Wiklunds violinateljé för att värdera ett par fioler. Det blev plus på ena hållet och minus på det andra, kan man säga. Men jag fick goda råd om vad jag borde göra åt dem, då båda behöver smärre ingrepp för att bli i bästa spelskick. De åtgärderna tror jag mig om att klara själv, så det är väl bara att ta en i taget, så man har den andra att spela på under tiden.

  På hemväg besökte jag sonen och hann även med en liten promenad vid Angarn, där bilden ovan är tagen. På hemväg såg jag tre rävungar leka på ett ställe i kvällssolen, men där gick inte att stå med bilen, så jag lyckades inte fånga dom på bild. En cykeltur dit en tidig morgon kunde kanske vara värt besväret.